Vad ska vi egentligen ha EU till?

Efter finanskrisen för 15 år sedan var det många som ställde sig den frågan.

Det som började som en bankkris orsakad av politisk naivitet, människans girighet och bristande regleringar blev en efterfrågekris och en statsskuldskris.

Botemedlet, trodde EU:s härskare, var ett rejält stålbad. Klyftorna ökade, produktiviteten och lönerna stagnerade. Arbetslösheten exploderade. Den europeiska arbetar- och medelklassen hamnade på efterkälken.

Populister och extremister marscherade fram när väljarna fick rösta och Storbritannien lämnade helt sonika EU.

Ändå var krisen och hur uselt den hanterades aldrig någon riktig väckarklocka för Europas etablissemang.

Vändningen kom med corona

Den stora vändningen för unionen kom i samband med covid-19. Detta trovärdiga argument presenterar statsvetarna David Bokhorst och Sven Schreurs i en ny rapport utgiven av myndigheten Sieps.

När coronapandemin lamslog vår del av världen lånade EU upp 100 miljarder euro för att medlemsstater skulle kunna undvika massarbetslöshet.

Man instiftade en återhämtningsfond där stater kan ansöka om bidrag och lån för att, bland annat, förstärka sina socialförsäkringssystem och sin välfärd.

Bokhorst och Schreurs har bland annat granskat de direktiv och rekommendationer som har antagits sedan EU:s sociala pelare kom på plats i Göteborg 2017.

Och de finner att det gjorts väsentliga förbättringar kring jämställdhet, otrygga jobb och barnomsorg.

EU-kommissionen har också lagt fram lagförslag som hade varit helt omöjliga för några år sedan. EU-direktivet om att gigarbetare ska kunna få samma rättigheter som löntagare är ett sådant, direktivet om att medlemsländer måste införa en minimilön som motsvarar cirka 60 procent av genomsnittslönen ett annat.

Allt det här är förstås inte lättsmält – och särskilt minimilönpolitiken är en öppen provokation mot den svenska modellen – men riktningen säger något.

EU är inte toppen, men det är bättre än vad det var för tio år sedan.

Konservativa och liberala krafter

Men när minnet av pandemin bleknar vill konservativa och liberala krafter återigen avpolitisera.

De vill låta unionen vara en marknadskrafternas glada sammanslutning styrd av idealistiska eurokrater som mumlar om behovet av fred samtidigt som de genomför vad finansmarknaden efterfrågar.

Att Svenskt Näringsliv nu går i spetsen för det kontinentala initiativet Europe Unlocked med det uttalande målet att minska ”överregleringar”, överraskar ingen.

I Romfördraget – som lade grunden för EU-samarbetet – lovades Europas medborgare förbättrade levnads- och arbetsvillkor.

Det spelar roll hur du röstar

När vi svenskar i juni får rösta i Europaparlamentsvalet så kan du bidra till att fördjupa den sociala inriktningen. Du kan rösta på kandidater som står upp för ordning och reda på arbetsmarknaden, för jämlikhet och för en rättvis klimatomställning.

Som vill bekämpa skuggsamhället och urspårade energiprismodeller. Som vill stärka de fackliga rättigheterna och står upp för kollektivavtalsmodellen.

Det spelar alltså roll hur du röstar om tre månader.

Och det spelar roll om Ulf Kristerssons konservativa kompisar blir störst i parlamentet.

Eller om den socialdemokratiska gruppen blir det.

Det spelar roll om Europa äntligen tar ett verkligt steg åt vänster.