2021 var ett toppår för lönerna i Sverige.

Då hade reallönen, alltså lönen justerad för inflation, ökat med 70 procent sedan 1995.

En framgång som fack och arbetsgivare inom industrin brukar påminna om inför varje avtalsrörelse.

Men när inflationen väl tog fart rasade reallönerna mer i Sverige än i de övriga nordiska länderna. Mer än i euroområdet, och mer än i USA och Storbritannien.

Reallöneförändringen 2020 – 2023

Tabellen visar reallöneförändringen i procent mellan 2020 och 2023 i en rad västländer. Källa: Medlingsinstitutet.

Sett över perioden 1997 – 2023 har svenska reallöner fortfarande utvecklats relativt väl, men framgången är plötsligt inte lika slående. Finland och Norge har haft en bättre utveckling.

– Den mest uppenbara orsaken till att reallönerna har minskat mer i Sverige än andra länder är att vi hade långa avtal på plats när inflationen började gå upp, säger Irene Wennemo, generaldirektör vid Medlingsinstitutet.

– Italien var faktiskt ännu värre, där hade fyraåriga avtal slutits.

Löneökningar som verkade ganska höga när treåriga avtal slöts pandemiåret 2020 (då inflationen fortfarande var låg) visade sig alltså vara låga när inflationen rusade uppåt.

En andra förklaring till att svenska reallöner tappat mark är att de avtal som slöts våren 2023 blev återhållsamma jämfört med andra länder. Visserligen växlades löneökningarna upp jämfört med tidigare avtalsperioder. Men till skillnad från kollegorna i Storbritannien, Tyskland och andra länder krävde svenska fack ingen kompensation för de stigande priserna.

En tredje, mindre känd förklaring är att de lagstadgade minimilöner som finns i Tyskland, Frankrike, Belgien och andra EU-länder har höjts kraftigt. Höjningarna har varit så pass stora att köpkraften har stärkts, trots hög inflation.

I Tyskland höjdes minimilönen med 25 procent under 2022. Även efter justering för de senaste årens inflation har minimilönen därmed ökat med 10 procent.

Någon radikal höjning av de lägsta lönerna i svenska kollektivavtal har däremot inte skett. Enligt Medlingsinstitutet bidrar det till att svenska löner har stigit mindre än lönerna i euroländerna.

Det kommer att ta ett antal år att hämta in de förlorade reallönerna i Sverige.

Ändå har Veli-Pekka Säikkälä, avtalssekreterare i IF Metall, inte märkt att medlemmarna skulle ifrågasätta hur facket sköter lönebildningen.

– De avtal vi slöt 2023 har landat väl. Vår modell har gjort att riksbanken inte har behövt höja räntan så kraftigt, och nu aviserar de räntesänkningar. Jag tror att medlemmarna tycker att vi gör rätt.

Reallönerna över tid

Grafen visar ett index med start 1997 över reallönerna i en rad västländer. Källa: Medlingsinstitutet.

Albin Kainelainen, generaldirektör för Konjunkturinstitutet, förstår om de dåliga åren för svenska löntagare väcker frågor.

– Ser man till de senaste åren tycks den svenska lönebildningen inte leverera. Men kom ihåg att vi har haft en period då inflationen blev lägre än de 2 procent som fack och arbetsgivare utgår från när de förhandlar. Då ökade reallönerna mer än väntat. Och alldeles för snabbt ur arbetsgivarperspektiv.

Veli-Pekka Säikkälä räknar med att de svenska reallönerna ska öka något under 2024. Ett tillfälligt hack i den uppåtgående kurvan accepterar medlemmarna utan att ifrågasätta hela modellen för lönebildningen, tror han.

Irene Wennemo delar den bedömningen.

– Sverige har gjort allt rätt för att hålla nere inflationen. Om den sjunker till 2 procent i år och räntan börjar sänkas, så kommer det att ses som en seger för vår lönebildning, säger Irene Wennemo.

– Men skulle inflationen fastna på en högre nivå, på grund av krig och andra chocker från omvärlden, ökar pressen på parterna. Då kommer kraven på förändring.

Fotnot: När reallönerna sägs ha vuxit med 70 procent mellan 1995 och 2021 har lönerna justerats för prisökningarna inklusive effekten av att sänkta räntor gjort bostadslånen billigare under perioden. Om man rensar bort effekten av sänkta räntor ökade reallönerna med 55 procent.

Lyssna på Arbetets podd Från Golvet