Vissa politiska korrektheter är så absurda att de ändå måste publiceras. Kanske för att påminna medborgarna om de rätta uppfattningarna som en modern människa bör omfamna.

Och en modern människa, han åker pulka på gravar. Det deklarerade Aftonbladets ledarsida i dagarna.

Liksom de senaste vintrarna har världsarvet Skogskyrkogården blivit pulkabacke för några av södra Stockholms barn och ungdomar.

Här ligger närmare 100 000 personer begravda, men de som blir upprörda över att se en snowracer eller stjärtlapp skutta fram över begravningsplatsen är ena jävla töntar.

Det låter skribenten Rasmus Hansson meddela. ”Personligen tycker jag att det är svårt att uppröras över att några barn ägnar sig åt något så oskyldigt som att åka pulka. Jag tycker det är ganska härligt, en hyllning till livet.”

Osmaklig i alla tider

Hansson själv berättar en rörande historia om att han som barn åkt pulka på en galgbacke. Vad är det för argument? Det enda Hansson avslöjar är att människor har varit smaklösa och självupptagna i alla tider.

Pulkaåkarna och deras nyttiga idiot Rasmus Hansson behöver tydligen påminnas om att bergavningslagen gäller. I den står att ”en begravningsplats ska hållas i ordnat och värdigt skick och den helgd som tillkommer de dödas vilorum ska alltid iakttas”.

Om detta har det informerats på Skogskyrkogården. Men skyltarna har dragits ner och åkningen har fortsatt. Till Aftonbladets oförställda glädje, får man anta.

Rättänkarna kan väl inte acceptera att en kyrkogård bara är ett fridfullt rum, en plats dit sörjande går, en frizon bortom kommersens ruttna stank, dit debattens vidriga larm inte når.

En plats för andlighet, utan tjo och tjim, kan bara inte tolereras.

Bygg spikmattor

Möjligen går Moderaterna i Stockholm lite får långt när de vill ha väktare på kyrkogården. Men att vädja till människors etik är tydligen lönlöst.

Gränslösheten måste stävjas, kanske genom smakfullt placerade spikmattor eller gupp som kan utformas i enlighet med Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz modernistiska arkitektur.

”Traditionen ger en röst åt våra förfäder. Det är de dödas demokrati. Traditionen vägrar att underkasta sig den lilla och arroganta oligarki av de som råkar finnas just här och nu”, skrev författaren GK Chesterton en gång.

Möjligen är det för abstrakt för redaktör Hansson. Så vi tar det på lätt svenska: Vet hut!