Att flytta hemifrån och försörja sig själv är en viktig del av att bli vuxen. Det har hittills varit en mer eller mindre uttalad ekonomisk, kulturell och social förväntan på den som avslutat sina gymnasiestudier. 

Men det är ett hårt Sverige som unga möter i dag. Det räcker inte med att skaffa sig en sysselsättning för att kunna flytta hemifrån. Inte ens nedgångna lägenheter i miljonprogramsbyggnader är längre ett alternativ att räkna med. 

Hyresgästföreningen rapporterar att drygt 192 000 unga bor kvar hemma trots att de föredragit att ta klivet ut i vuxenlivet. Av de tillfrågade uppger drygt hälften att de fått ekonomiskt stöd av sina föräldrar. 

Regeringen slopade byggstödet

Men byggandet står stilla. För ganska exakt ett år sedan beslutade Tidöregeringen att slopa det investeringsstöd som var lovat. Detta går i linje med den uttalade omläggning regeringen presenterat som bland annat har som uttalat syfte att “effektivisera bostadspolitiken”. 

Mindre statligt stöd till att bygga hyresrätter, luckra upp strandskydd, färre regler för den som vill bygga. Fler ska äga bostad och incitamenten ska styras av marknaden. Att behoven är stora där marknaden inte är stark nog, exempelvis bland unga och i norra Sverige, har man inte några lösningar för. 

I nästan två tredjedelar av Sveriges kommuner råder bostadsbrist. I storstadsregioner och städer med universitet eller högskola är läget extra ansträngt. Det räcker inte längre att jobba eller plugga för att kunna flytta hemifrån. Men få lösningar som genererar fler bostäder presenteras. 

I-stället-för-politiken som presenteras är däremot kreativ. I stället för nya bostäder kan du få mer lån än vad som är tillåtet. Det blir inga nya bostäder men det blir inte heller några sänkta priser på befintliga fastigheter. Fiffigt. 

Inte CSN:s fel att du inte har bostad

I stället för drägliga hyror på studentbostäder riktar allt fler politiker och, faktiskt, unga själva, ilskan mot fribeloppet. Problemet blir då alltså att studenter inte tjänar på att jobba massor vid sidan av sina heltidsstudier. Den som arbetar mycket riskerar nämligen att bli av med rätten till sitt statligt subventionerade lån. 

Hyrorna på studentlägenheterna då? De kan fortsätta stiga och det nya som byggs ska fortsatt ha så kallade presumtionshyror, en light-variant av marknadshyror som gjort att man kan behöva betala två tredjedelar av sin inkomst på hyra. Istället för billiga hyresrätter, alltså. 

Befintliga bostäder då? För den som hyr är det fortsatt hårt reglerat hur mycket man får hyra ut sin lägenhet för och ofta även hur länge. De som äger sitt boende ska det i stället bli tillåtet att tjäna storkovan. Det ska skapas ekonomiska incitament hos dem som äger istället för att stimulera byggande. Släpp marknaden fri, säger regeringen.  

Föräldrar och marknaden får ta ansvar

Föräldrar som stöttar och betalar hyra, föräldrar som stöttar och bistår med insats till en lägenhet, föräldrar som själva studerat på högskolenivå, föräldrar som tillhör en mer tillrättalagd del av befolkningen. 

Det är sådana föräldrar man ska se till att ha, annars kan man tvingas bo hemma långt upp i tjugoårsåldern. Och från regeringens håll verkar det inte hända särskilt mycket, de överlåter ansvaret på marknaden. 

Men nu konkar byggbolag, materialkostnaderna skenar och viktig kompetens lämnar branschen.

Vi saknar redan bostäder. Utsikterna för dagens unga att få bostad ser, kort sagt, riktigt kassa ut.