De inte alltid så vänliga jämförelserna mellan Centerpartiet och arbetsgivarföreningen Svenskt Näringsliv blev poppis då Centern, Socialdemokraterna och Liberalerna försökte samarbeta under den gemensamma avsiktsförklaringen Januariavtalet.

Det fungerade mellan januari 2019 och juni 2021 då Liberalerna drog sig ur.

Likheterna mellan Centerpartiets krav och de krav som Svenskt Näringsliv brukade ställa var så tydliga att Centern kom att kallas ”Svenskt Näringslivs politiska gren”. De sågs som ett utskott som kallade sig ”Centerpartiet” men som agerade som figurer hos dockskaparen Michael Meschkes marionetteater.

Därför ska man kanske inte bli så förvånad när Centern nu i en enkätundersökning i tidningen Arbetsvärlden gör tummen upp för att begränsa den fackliga strejkrätten och de sympatiåtgärder av det slag vi nu ser i Teslakonflikten.

Visserligen har även andra borgerliga partier svarat att de också vill försämra strejkrätten, men varken Moderaterna eller Kristdemokraterna ser det som en prioriterad fråga, vilket Centern gör.

Sverigedemokraterna vill inte ta ställning och har inte svarat på Arbetsvärldens enkät.

Direktörerna vill ha mer makt

Under en riksdagsdebatt för några dagar sedan avfärdade också biträdande arbetsmarknadsminister Paulina Brandberg, Liberalerna, planerna på att införa en så kallad proportionalitetsprincip i Sverige.

”Proportionalitetsprincip” är ett nyord från arbetsgivaren som betyder att riksdagen bör begränsa strejkrätten om en strejk drabbar för många företag eller personer som inte har med saken att göra.

En sådan förändring skulle naturligtvis ge arbetsgivaren stor makt.

Ett strejkförbud som klubbas utifrån hur många som drabbas och vilka som drabbas skulle bli godtyckligt och mer baseras på effekten av strejken.

En proportionalitetsprincip skulle därmed bli ett starkt vapen för arbetsgivarens representanter i riksdagen.

Det vill säga för Svenskt Näringslivs politiska utskott, ”Centern”, om man ska använda den vokabulär som var frekvent under Januariavtalets dagar.

Dessutom vill de borgerliga partierna inklusive Centern också att rätten till sympatistrejker ska ses över.

Sympatiåtgärder var ursprungligen arbetsgivarens absoluta krav i Saltsjöbadsförhandlingarna, och Landsorganisationens förhandlare gav med sig, trots att arbetsgivarens sympatiåtgärder, lockouterna, fick fackets medlemmar att hungra.

I dag har lockouter mist mycket av sin kraft, de skapar inte hunger och i det läget har Svenskt Näringsliv ändrat mening och vill nu förbjuda många sympatiåtgärder. Något som Centerpartiet instämmer i.

Och det här ställer ju till bryderier för hur diskussionerna mellan Socialdemokraterna och Centern ska föras när vi nu närmar oss 2024.

Demirok tog strid mot Livs

Centerpartiet och Socialdemokraterna går till val som två separata oppositionspartier. Förhandlingar om att avsätta den högerkonservativa regeringen sker först om valresultatet 2026 ger förutsättningar för det.

Ändå måste tanken prövas.

Samarbete om att restaurera våra demokratiska friheter efter högerregeringens politik av munkavle och bältesläggning?

Ja, här skulle ett samarbete mellan S och C fungera.

Samarbete om att inskränka strejkrätten?

Nej, inte en chans.

Centerns partiledare Muharrem Demirok hetsade 2015 som kommunalråd i Linköping engagerat mot LO-facket Livs strejk för kollektivavtal på ett bageri i staden.

Att han nu ställer sig på arbetsgivarens sida i Teslakonflikten och vill begränsa strejkrätten för Sveriges arbetare är alltså inte överraskande.

Så visst kan det finnas förhandlingsutrymme mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet efter valet 2026.

Men knappast om arbetsmarknadspolitiken. Centerns arbetsgivarvänliga nedmontering av arbetsrätten under Januariavtalets dagar var mer än tillräcklig.