I dag drar Moderaternas partistämma i gång. Trots statsministerpost och att man lyckats bilda regering är det ett parti i kris som samlas i Umeå.

Omsprungna av Sverigedemokraterna, oförmögna att leverera på sina främsta vallöften.

Oavsett vem du är så upplever du försämringar.

Arbetar du för en kommun eller en region märker du hur snaran dras åt, kollegorna blir färre och kraven allt högre.

På äldreboendena hinner personalen inte med och det blir ingen bulle till kaffet för våra äldre. Skolan tvingas sluta servera mjölk och nattöppna förskolor stängs ner.

Låter Sverigedemokraterna härja fritt

Bensinen är inte billigare, dieseln rekorddyr. Det går inte längre att svära över miljöpartisterna. Det är ju Ulf Kristerssons moderater som sitter på regeringsmakten.

Hans kamrater i Sverigedemokraterna lovade tio kronor mindre vid pump. Det blev det inget med.

I stället får vi galna utspel i sociala medier om att Fredrik Reinfeldt bär ansvar för terrorn och att islam är roten till all ondska.

Trots att SD:s riksdagsledamöter Jessica Stegrud och Rickard Jomshofs uttalanden väckt avsky på bred front vägrar Ulf Kristersson att varken markera eller ta avstånd.

Omdömeslöst men det där får Sverigedemokraterna sköta internt, säger statsministern.

Det är ingen stark ledare de har i Ulf, Moderaterna. Trots hans omåttliga sug och engagemang för ämbetet har han inte lyckats varken med att ena högern – eller hålla ordning på sitt regeringsunderlag. 

Höjt RUT och billigare snus

Näringslivets opinionsbildande grenar klagar på ”sossebudgetar” trots höjt RUT och ytterligare ett jobbskatteavdrag.

Inte ens sänkt skatt på snus eller slopat danstillstånd är nog för att få lite av den villkorslösa kärlek en partiledare annars brukar kunna räkna med från sina lojalister. 

Men vi bortser för en sekund från vad ett år med Tidölaget inneburit för gemene svensk.

Hur mår relationerna med Ulf Kristerssons allra närmsta? 

Ulf Kristersson ska inte höja skatten, tycker Irene Svenonius, när Kristerssons regering backar och erkänner att uppräknandet av den statliga inkomstskatten inte är en skattehöjning utan en politisk prioritering.

Inte längre näst största parti

Hans moderater är inte längre Sveriges näst största parti. Sverigedemokraterna visade sig vara svårare att tygla än vad han trodde.

Med en världs- och våldsutveckling som går åt pipsvängen är hans icke-politik ett mysterium. Vad vill han, mer än att inneha sin titel?

Moderata riksdagsledamoten Louise Meijer uttrycker även hon kritik mot den ekonomiska politiken som lagts fram.

En rad moderater sätter sig rakt på tvären mot vad Kristersson uttalat för ambitioner. Gränsen på hur mycket individualism Sverige tål är med Ulf Kristersson nådd, även för Moderaterna. Den har nämligen getts till uttryck på fel sätt. 

Kristersson uppfattas nu som en självupptagen person som verkar mer uppslukad av att bo på Harpsund och bjuda på halvkasst vin på finmiddag än att faktiskt agera och visa ledarskap när tiderna är som tuffast.

Det var inte han som satt och kommenterade terrordådet i Bryssel i SVT:s morgonsoffa, det var Magdalena Andersson.

Bränner broar till höger och vänster

Hans tal till nationen blev ett brakfiasko och hans enda lojala medarbetare, politiskt sakkunniga twitterfantomen Susanna Silfverskiöld sprutar ut tweets om att Morgan Johansson är sämre än Gunnar Strömmer. Hennes lön betalar du och jag på skattesedeln. Låt det sjunka in.

I politiska mått mätt är ett år en väldigt kort tid. Det går inte att få ordning på buset, städa upp på skolmarknaden eller få ordning på arbetsmarknaden.

Men en del hinner man, till exempel bränna broar. Och det har Ulf Kristersson gjort, till höger och vänster.

Inför Moderaternas partistämma har Ulf Kristerssons ledarskap fått sig en törn, för att uttrycka sig milt. Han må åka till Umeå som statsminister. Men alla ser. Alla vet. Svenska folket känner att det här, det går inget vidare.