”När får vi AI som chef?”
Den tekniska utvecklingen påverkar i allra högsta grad arbetsmarknaden och då behöver vi utveckla den nordiska modellen, skriver Johan Sjölander och Maria Arkeby.
Johan Sjölander och Maria Arkeby, Tiden.
Teknisk utveckling på arbetsmarknaden har historiskt ofta inneburit tillväxt, nya jobb och en avsevärt bättre arbetsmiljö för oerhört många människor.
Vi står nu återigen inför stora teknikskiften. En viktig förändring som sker nu är att det inte bara är maskiner som utför arbetsuppgifter, utan att det faktiskt är maskinen som arbetsleder eller detaljövervakar det fysiska arbetet.
Detta kallas med en teknisk term för algortimiskt ledarskap och är grundtanken i hela gig-ekonomin, där arbetsgivaren helt enkelt är en app i din telefon.
Men tidigt såg vi hur tekniken även bredde ut sig även inom exempelvis transport- och lagersektorn. Budbilschaufförer som ifrågasätts av systemet när de svänger vänster i stället för höger.
Automatisering och övervakning
Lagerarbetare som har elektroder på händerna för att mäta effektivitet (och tiden det tar att gå på toaletten) och hörsnäckor med syntiserade röster i örat som dirigerar deras varenda steg.
Som på Zalandos stora lager i Brunna som drivs av Ceva Logistics, där medarbetare vittnar om att de upphör att vara människor när de kommer till jobbet. I stället blir de robotar, och behandlas därefter.
Vi vet att denna typ av algoritmiskt ledarskap brett ut sig inom en mängd områden, och fler kommer det att bli. Vad vi inte vet är exakt vad det kommer att innebära.
Tekniken kan mycket väl bli ett monstrum som berövar arbetet all värdighet, en sorts hyper-taylorism på steroider. Det finns onekligen tecken på det, och starka krafter som verkar i den riktningen.
Men å andra sidan skulle ny teknik också om vi tar kontroll över hur den används kunna hjälpa till att avlasta, förbättra schemaläggning och komma åt missförhållanden.
Vi kan därför inte bara överlåta dessa frågor till högern, arbetsgivarna och marknaden.
Löntagare bör vara en aktiv part
För löntagarna och den politiska vänstern handlar det i stället om att formulera strategier för hur utvecklingen ska mötas.
Att bara säga nej till det nya är ingen långsiktigt hållbar lösning, men heller inte att bara passivt flyta med i utvecklingen.
Ska vi göra det krävs kunskap. I ett samarbete mellan Bryssel-baserade tankesmedjan FEPS och progressiva tankesmedjor i Norden, och med ambitiös stöttning från nordisk fackföreningsrörelse, lanserar vi på Tankesmedjan Tiden ett stort, internationellt initiativ för att analysera läget och peka på vägar framåt.
Hur mår människor när algoritmer och program tar över arbetsledning och övervakar arbetet och vad kan vi dra för slutsatser om hur vi bör arbeta framåt?
Vår utgångspunkt är den nordiska modellen. Det är passande av flera skäl. Våra länder ligger långt fram när det gäller ny teknik. Nordisk arbetarrörelse har heller aldrig varit teknikfientlig. Den säger inte nej till modernisering utan vill att utvecklingen ska komma människor till godo.
Utveckla partsmodellen
Dessutom bygger den nordiska modellen på samverkan, avtal och förhandling mellan parter. Vi tror det är en bra grund för att hantera dynamiska teknikskiften.
Samtidigt utmanas partsmodellen av ett system när arbetsgivarparten är en app, eller ett program. Vem är det vi ska förhandla med? Hur säkrar vi löntagarnas inflytande över arbetet?
Algoritmiskt ledarskap är en utveckling som redan kommit långt och det viktiga är nu att samhället inte halkar efter så att det blir omöjligt att hinna i kapp.
För det är ingen naturlag att morgondagens arbetsmarknad ser ut på ett visst sätt. Genom fackliga och politiska åtgärder kan framtiden påverkas.
Arbetarrörelsen måste sätta agendan
Men arbetarrörelsen måste börja med att sätta frågan högre upp på agendan och faktiskt våga tänka i nya banor. Snabbt.
Varken fack eller politik kan vänta på att någon annan ska ta på sig ledartröjan. Överlämnar vi diskussionen till marknaden och arbetsgivarna riskerar vi att gå en mörk framtid till mötes.
21 september startar en stor internationell forskningskonferens i Stockholm. Den handlar om att lägga en gedigen kunskapsgrund för progressiv framtidspolitik på området.
En politik som värnar den nordisk modellen, och sätter löntagarnas rättigheter i fokus. Vi måste ta ett grepp om tekniken, innan den tar ett grepp om oss.
