Villkoren på hyllade Lager 157 påminner om Shein
Ska vi verkligen prisa företag som byggt sina framgångar på dåliga arbetsvillkor, skriver Arbetets ledarskribent.
Vi är många som går i gång på ett ordentligt fynd. Att i dyrtider som dessa kunna komma undan med att spara en slant är inte mer än mänskligt. För många är det en förutsättning för att ens få ihop vardagen.
Tuffast är det för dem som har lägst löner, inte sällan även sämst arbetsvillkor.
De vars uppoffringar och ansträngningar förminskas trots att de får samhället och ekonomin att gå runt. Det är många av dem som handlar på lågprisbutiker som Lager 157 och Shein.
Nomineras av Bonnier-sajt
Nu är Lager 157 nominerade till pris i kategorin ”Årets kläder och mode” på Bonnier-sajten Markets gala Market Awards. De verkar helt ha gått på Lager 157:s berättelse om sig själva men glömt att titta på social hållbarhet och leveranskedjor.
Läser man på Lager 157:s hemsida om hur företaget nått sina framgångar är sagan noggrant paketerad. Man kan läsa om landsvägar och hur en morfars klassresa lärt grundaren att vårda och respektera varje plagg. Sponsra skiten ur ett skidlag som bär ditt namn och vips så framstår ditt bolag som helylle.
I april i år avslöjade dock Expressen att Lager 157:s textilarbetare i Bangladesh lever på löner långt under existensminimum och bor i plåtskjul.
Då avslöjades även att klädjätten Lager 157 vägrat skriva på avtal som säkrade villkoren för sina anställda, vilket bland andra Gina Tricot och Åhléns gjort.
Företag och influencers vägrar ansvar
Många verkar inte vilja ta ansvar för sina leverantörskedjor. Dyker frågan upp kan en företagsledare eller influencer som är ansiktet utåt för ett märke eller en produkt enkelt svara ”jag hade inte någon som helst aning” och ”ska kolla på det”.
Men har vi inte hört nog av dessa ursäkter? Hur länge ska det moderna slaveri som fast fashion, eller slit- och släng-mode få pågå?
Tja, ett tag till i alla fall.
På EU-nivå görs försök att stävja slit- och slängmode, även kallat fast fashion. I somras röstade parlamentet igenom en textilstrategi med uttalad ambition att minska konsumtionstakten.
Men än så länge erbjuds vi fortfarande kläder tillverkade med ovärdiga Shein-villkor, även av svenska företag. Och dessa premieras både ekonomiskt och socialt.
Riggat ekonomiskt system
Men det är fiffigt, det här ekonomiska systemet. Det bygger nämligen på att den som har minst ska göra störst uppoffringar. Tänka efter när du handlar, skammas, skrämmas trots att du stretar på både hemma och på jobbet.
Ansvaret bör inte ligga på gemene person utan på dem som skor sig på andras misär. Det är dags att på allvar pressa näringslivet att ta ansvar för sin produktion. De har råd men det lönar sig fortfarande att skita i vilket.
Sedan vore det väl klädsamt om en nyhetsplattform slutade hylla dessa villkorsskurkar helt okritiskt. Modernt slaveri förtjänar väl ändå inte en Market Award. Ett modernt företagande borde också vara hållbart. Det fordrar mer än fluffig text om en Askungen-saga på webben.