KOMMENTAR. I våras avslöjade Aftonbladet att H&M dumpat mängder av kläder i bland annat Ghana.

Kläderna skulle, enligt företagets marknadsföring, ha återbrukats, återanvänts eller återvunnits.

Avslöjandet gick stick i stäv med det narrativ H&M i många år försökt skapa – ett narrativ som går ut på att hållbarhet är viktigare än vinst för Sveriges främsta fast fashion-företag. 

Skandalen förvärrades avsevärt av den verkställande direktörens ovilja att erkänna några brister i företagets hållbarhets- och återvinningsarbete.

Vd:n lade ansvaret på företagets samarbetspartners och menade att ”inget av de här plaggen har hamnat på soptippen”. 

Rena lögner eller ett försök att omskapa verkligheten? Vi vet inte. 

Mejlutskick från H&M

Några månader efter Aftonbladets avslöjande får vi ett mejlutskick från H&M med en annons. Annonsen går i olika nyanser av grönt, där syns böljande tyger, under textilierna anas en kropp som liksom hukar sig, av vördnad eller skräck, inför Moder Jord. 

”Bidra till ett hållbart mode”, lyder rubriken. I en kort text ombeds vi att lämna in ”gamla textilier på valfri H&M-butik och få en bonuscheck”. ”Vår vision är att leda förändringen i riktning mot en mer cirkulär och förnybar modeindustri”, förklarar texten. 

Det är förbryllande att H&M fortsätter som om inget hänt efter vårens händelser. Bonuscheckar, fast fashion och hållbart mode ter sig som motsägelsefulla, till och med oförenliga ting. 

Har H&M förändrat något i sitt hållbarhetsarbete sedan våren?

Ganska omgående hamnar vi på villovägar, närmare bestämt på H&M Foundations hemsida. Stiftelsen är – vilket namnet mycket tydligt anger – kopplad till H&M. 

Den finansieras av företagsledare Stefan Persson med familj, som sedan 2013 har donerat 1,7 miljarder till stiftelsen. 

70 miljarder kubikmeter vatten

Apropå miljarder och miljoner: den globala klädindustrin kräver årligen 70 miljarder kubikmeter vatten och resulterar i omkring 92 miljoner ton avfall. Samma industri står för omkring tio procent av världens totala koldioxidutsläpp. 

Många av de kemikalier som används i samband med textiltillverkning skadar såväl miljö som fabriksarbetare och konsumenter – och det här är bara en liten del av vad branschen för med sig. 

På H&M Foundations hemsida läser vi att stiftelsen medverkat i projekt till förmån för bland annat barns hälsa, flyktingar och rent vatten. Vi läser även att stiftelsen verkar för en ”planetpositiv” textilbransch. 

På ett helt annat ställe läser vi att det skulle ta H&M tolv år att återvinna vad företaget producerar på tjugofyra timmar.

Vad är och innebär egentligen en planetpositiv textilindustri. Enligt stiftelsen handlar det om att ”förnya, fylla på och skapa förutsättningar för mer liv”. 

Vi får veta att ”vi måste alla erkänna konsekvenserna av överkonsumtion”, att textilbranschen kräver ett ”enormt paradigmskifte”, att ”varje plagg som tillverkas och varje försändelse som görs behöver ge tillbaka mer än den tar från jordens resurser.” 

”Om vi hugger ner ett träd”, förtydligas det, ”måste vi plantera två nya”. Samtidigt har planetpositivismen ingen ”färdplan eller beräknad ankomsttid”. Syftet är istället ”att höja ribban och leda vägen framåt”.

Går inte ihop med vad H&M gör

Stiftelsens utfästelser går inte ihop med vad H&M faktiskt gör. För oss är det lika rimligt som att Östberganätverket skulle ligga bakom såväl BRIS som KRIS. 

Vi fortsätter leta oss fram på hemsidan, läser att stiftelsen också ägnar sig åt att ”förändra narrativ” och ”skapa en ny verklighet”. Trots alla tomma ord blir allt plötsligt tydligare. 

Det är såklart det stiftelsen handlar om – att förstärka narrativet om H&M som ett hållbart företag, att ge sken av att vara något man aldrig kommer kunna bli. 

Och samtidigt som en ny verklighet börjar ta form – en verklighet där världen inte längre kommer att vara beboelig – fortsätter H&M att massproducera billiga tröjor.