”Regeringens satsning på civilt försvar räcker inte – vår beredskap är för dålig”
Satsningar på det civila försvaret ökar inte i samma takt och inte i närheten av den nivå som våra myndigheter säger sig behöva, skriver Emil Hrafn Stensson.
Emil Hrafn Stensson
Den fullskaliga invasionen av Ukraina har åter belyst behovet av en stärkt svensk beredskap.
Regeringen har gjort flera utspel om det militära försvaret, men satsningar på det civila försvaret ökar inte i samma takt och inte i närheten av den nivå som våra myndigheter säger sig behöva.
I den civila beredskapen ingår att alla samhällsviktiga funktioner ska kunna upprätthålla sin verksamhet i kris och krig, men också att jobba förebyggande.
Samhällets olika skydd är beroende av ett starkt civilt försvar med motståndskraftiga institutioner.
Vägar, skyddsrum och personal behövs
På kommunal nivå kan det handla om saker som att skyddsrum behöver rustas upp, där de under lång tid till och med avvecklats.
Men den civila beredskapen handlar också om tillgängliga vägar, att ha en sjukvård med marginaler och en personalförsörjning som fungerar i kris och höjd beredskap.
När det som inte får hända väl händer och ett barns föräldrar är krigsplacerade behöver förskolor och skolor ha beredskap att hålla öppet längre tider. När ännu en storm fäller träd över vägarna eller orsakar översvämningar måste vi ge de som har i uppgift att hantera det de bästa av förutsättningar som går.
En kedja är inte starkare än dess svagaste länk och detsamma gäller våra samhällsbärande funktioner.
Företag går inte att lita på
Under pandemin blev det påtagligt hur illa vården var redo för kris. Många privata aktörer vägrade släppa sin ordinarie verksamhet och personalen hos regionala vårdgivare fick ta ansvaret för hanteringen.
Vi kan inte låta våra satsningar på civil beredskap urvattnas till applåder för vår vårdpersonal som ställer upp och sliter ut sig gång efter annan. Personalen i kommuner och regioner är viktigare än så. Det måste finnas marginaler i systemet.
I dagarna släpptes betänkandet från statens offentliga utredning om nationell samordning av försörjningsberedskapen där det framgår att det är svårt att finna större finansieringsmodeller för den civila beredskapen som inte innebär offentlig finansiering.
Få företag finner vinstintresse i att ha överskottslager eller fylla samhällsintressen utan vinstgivande kompensation. Det är inte ett alternativ vi kan förlita oss på.
Regeringen svälter kommuner
När regeringen i sin budget 2023 i praktiken skar i finansiering av kommuner och regioner skar de därmed också i den civila beredskapen.
Myndigheten för säkerhet och beredskap, MSB, har fortsatt påtalat att det behövs mer medel till kommuner och regioner för att förstärka deras civila beredskap.
Sedan 1993 har den kommunala finansieringsprincipen inneburit att regering och riksdag inte lägger ut nya uppgifter på kommuner och regioner utan att samtidigt finansiera dessa.
I dagsläget vill regeringen istället trycka ut större ansvar på kommuner och regioner samtidigt som de skär ner på den statliga finansieringen till förmån för ännu fler jobbskatteavdrag.
Utbilda civilpliktiga medborgare
Det är bra att förra regeringen på allvar påbörjade arbetet med att stärka vårt civila försvar genom bland annat krigsplacering av personal i samhällsbärande tjänster.
Men det bör också innefatta att återigen utbilda civilpliktiga medborgare i något som liknar värnplikten.
Det vore ett viktigt steg i rätt riktning som visar att vi tar den civila beredskapen på allvar.
Framtidsutvecklingen kräver den civila beredskapen fortsatta upprustning och det förpliktigar ökad finansiering. Uppgift, medel och ansvar hänger ihop.
När vi som land tar tag i att stärka beredskapen i vårt samhälle ska vi inte slarva och gömma oss bakom tomma ord.
Vi ska tänka och finansiera beredskap långsiktigt och solidariskt. Alla medborgare ska få ta del av vår gemensamma trygghet.
