KOMMENTAR. ”Jag tror gränsen går om de skulle börja uttala sig på samma vis om judar.” Påståendet gjordes av Liberalen Carl B Hamilton på frågan när partiet skulle bryta regeringssamarbetet med Sverigedemokraterna.

Detta efter att sverigedemokraten Richard Jomshof gjort ett antal utspel om islam, muslimer och profeten Muhammed. 

Hamiltons snurriga uttalande är på många vis mer spektakulärt än Jomshofs helt väntade islamofobi. Liberalerna – ett parti med en närmast pompöst antirasistisk självbild – delar upp rasism mot olika minoriteter i mer eller mindre ok – utifrån etnicitet.

Inte många dagar tidigare har den förvirrade partiledaren Johan Pehrson, likt en yrvaken gammal djungelbjörn, påstått Björn Söder inte representerat Sverigedemokraterna när han kallat Priderörelsen för pedofiler.

Trots att även partiets officiella konton spridit Söders påståenden.

Johan Pehrson vill satsa på vad han kallar ”liberal nationalism”. Vad det betyder? Absolut ingen vet. 

Har vi råd med de rika?

Har vi råd med de rika? Det är frågan Fredrik Gertten ställer sig i sin nya dokumentärfilm Breaking Social. Han visar upp korruption på Malta. Gruvbolagens miljöförstörelse i Mexiko. 

Gertten träffar en man som arbetat för ett företag vars huvudsakliga inkomst är att sälja pass till den ekonomiska eliten.

Man säger sig i sympatiska Youtubefilmer vilja möjliggöra världsmedborgarskap. Men sanningen är att det hela handlar om att toppen på den ekonomiska pyramiden ska frigöra sig från ansvar. 

Genom att ständigt byta medborgarskap kan de undfly länders lagar och regler. Inte minst handlar det, såklart, om att slippa betala skatt. Man tar – men ger inte tillbaka.

Filmskaparens frågeställning ligger i tiden. Har vi råd med de rika? Under lång tid har deras tankesmedjor pumpat ut budskapet att det är de förmögna som skapar vårt välstånd. Deras flit skapar våra jobb. Låt rikedomarna droppa ned på oss. 

Sociala medie-jättar som Mark Zuckerberg och världens rikaste pajas, Elon Musk, blåser upp sig i medierna och påstår att de, likt gladiatorer, ska mötas i en boxningsring. 

Grundaren av klädmärket Patagonia ger bort sitt företag till välgörenhet. Det visar sig vara ett sätt att hålla pengarna i en familjeägd stiftelse och undvika skatt.

Bezos flyger till rymden

Jeff Bezos flyger till rymden för fem miljarder, men kan inte ge sina lageranställda kisspauser och rimliga anställningsvillkor. 

Men titta här. Vi har döpt om Twitter till X och släppt lös exakt hela vit makt rörelsen på plattformen i yttrandefrihetens namn! 

Oj, där påverkade vi en valrörelse och skapade Brexit. Vad synd att England skulle bli ett litet skatteparadis. 

Nu flög det upp en Tesla i rymden också! 

Vi lovades att minskad reglering och ökad privatisering ska ge oss alla ökad valfrihet – resultatet blev att vi låstes in i de superrikas lekstuga. 

Författaren Petter Larsson skriver att den rikaste procenten i Sverige femdubblat sin förmögenhet på 20 år. Vi är ett extremfall i en global trend. Den sociala rörligheten står still. Bara de som har får mer. Dropparna som skulle nå oss kom aldrig när förmögenheterna lagts på hög.

Att jobba hårt lönar sig inte längre

I Breaking Social sägs det rakt ut som alla känner. Att jobba hårt och följa reglerna lönar sig inte längre. Du blir inte rik på arbete. På sin höjd blir du belånad. 

Så hacka matrisen. Om du nu inte har en friskolekoncern att sälja till en saudiarabisk hedgefond, varför inte starta ett OnlyFans-konto? Det är valfrihet det.

I boken De gränslösa kartläggs hur de politiker som utformat den Svenska aktiebollagsskolan sedan blivit aktörer på samma marknad. Och på så vis förmögna. Politikerna tycks inte själva tro att de har kraft att ändra systemet. Eller att ett vanligt hederligt jobb skulle hålla ens dem flytande. I stället berikar man sig på systemet.

När problemen med marknadsskolan sedan uppdagats – segregation, överetablering, betygsinflation – finns på så vis få incitament att faktiskt ändra ett illa fungerande system.

Skolmarknaden blev ett OnlyFans för folkpartister. Intäkten för elevråds-Andrew Tate som brutit sig fri från systemet.

Så här ser korruption ut

Kretsloppet mellan politiker, näringslivets tankesmedjor och skolföretagen – hela vägen till statsminister Ulf Kristersson. Det är jobbigt att erkänna för sig själv – vi talar ändå om Sverige – men det är alltså så här korruption ser ut.  

Vi har inte råd med de rika – men politikerna har.

Det är som med koranbränningar eller porr. Det är ofta svårt att förbjuda vad folk ska hålla på med – därför förväntar vi oss åtminstone av våra folkvalda att de ska ha någon sorts grundläggande moral.

Tidölaget – Äktenskapet mellan fascister, konservativa och liberaler – är i stället ett manifest grundat på att bevara de här systemen. Säkra och skydda dem. Liberal nationalism. Antar jag.

Vinsten: Ett par ministerposter och status quo i marknadsskolan.

Priset: En politisk själ. Lite omoderna föreställningar om det absoluta människovärdet. Inget som egentligen spelar någon roll längre.

Hamilton har ursäktat sitt uttalande med att ”det blev knas.” Då så.

Bara att skaka av sig. Vi hänger en prideflagga framför Björn Söder. Jomshof sa ju i alla fall ingenting om judarna. Den här gången. För där går ändå gränsen – kanske.