Det går bra för Socialdemokraterna. SCBs senaste mätningar visar siffror som troligtvis får det att pirra i kroppen på vissa. I huvudstaden uppmättes siffror uppemot 44 procent.

En och annan missnöjd borgerlig väljare verkar äntligen insett att det är skillnad mellan en moderatledd regering och en socialdemokratisk.

Men skillnaderna är fortfarande för små.

SM i vallöftesbrott

Vad gör man om det skiter sig? Jo, man vänder sig till politiken och hoppas på att bli stöttad eller rakt av räddad (ping: SAS). I kris synliggörs de politiska skiljelinjerna lite extra. På det har Magdalena Andersson imponerat och hennes förtroendesiffror har varit stabila.

Oavsett om man är Team Magda eller Team ”det är en kriseffekt” så verkar det onekligen så att många tänkt, eller kanske snare känt, efter. Inte heller verkar det som att denna pinsamt svaga regering lyckas imponera.

Efter vad som kan liknas vid ett SM i vallöftesbrott av sittande regering tycks fler och fler ute i landet inse att politik tar tid. Det uppiskade tonläge Tidölaget själva bär stort ansvar för biter dem nu i ändan.

Men gör andra lagets nederlag bättre? Inte nödvändigtvis.

Skolbarn blir utan mjölk

Nu märks nämligen den svältfödda staten Sverige av i vanligt folks vardag. Någon blir av med jobbet, verksamheter får ”vikariestopp” som ger anställda dåligt samvete av att stanna hemma vid sjukdom.

Andra får inte bulle till kaffet, paprika på mackan. I Köpings kommun drar man in på mjölken i matsalen.

I Socialdemokraternas skuggbudget presenterades siffror som kunde liknas vid att sätta plåster på ett brutet ben. Kommuner och regioner skriker sig hesa med SKR i ryggen.

Skolpersonal varslas i hela landet trots ett skriande behov. Trots detta så väljer S en ekonomiskt stram väg.

Så här ser verkligheten ut i ett land där inflationen ätit upp lokala budgetar och varken sittande Tidölag eller oppositionsledare Andersson öppnar plånboken. Men det behöver inte vara så.

Våga prata orättvisor

En socialdemokrati som på riktigt vill ta itu med allt det vi sakta nu ser vittra sönder behöver gå fram med en tydlig politisk agenda.

I gårdagens Agenda lyfte Andersson orättvisan i utformningen av dagens 3:12-regler vilket givetvis är välkommet.

Varför inte i samma veva gå till attack mot jobbskatteavdrag, kräva beskattning av kapital, gåvor och arv?

Vi kan väl anta att det inte är särskilt många som anser att pensioner och sjukpenning ska beskattas högre än lön.

Välfärdsfrågorna är och förblir helt centrala för både S och för Sverige som land. I horisonten skymtar vi en kris även där. Åldrande befolkning, personalbrist och underskott på 24 miljarder i sikte. Både Kommunal och Sveriges Lärare varnar för pågående massflykt från branscher där behoven redan idag är enorma.

Dags för S att gå i opposition

Men med detta sagt så återstår det för Magdalena Anderssons Socialdemokrater att gå i opposition, på riktigt. Inte bara med löften om att inte regera med Sverigedemokraterna utan med rejäl politik som märks och känns.

Strejkvarsel och lönerevisioner har fått fler att resonera kring jobben, ekonomiska krisen kring våra levnadsvillkor.

Den sittande regeringen har inte lyckats leverera på någon punkt och när det väl kom till kritan var det svårare att komma överens än vad de velat ge sken av. Den som ensam känt sig stark verkar tveka.

Nu gäller det att ta vara på det och ösa på. Bostäder behövs, klimatomställning ska finansieras och människor sysselsättas. Höjt barnbidrag är bra, höjt underhållsstöd likaså men dessa ändrar inte rådande samhällsordning.

Nu efterfrågas gemensamma lösningar, det går inte att tolka opinionen på något annat sätt. Det finns en röd våg att rida här. Om inte nu, när? Och om inte Magdalena Andersson, vem?

Friskt satsat, hälften vunnet. Kanna på, Magda. Både du och Sverige har allt att vinna.