Regeringen sponsrar lyxmat och lämnar hungriga barn i sticket
Bara kocktävlingen Bocuse d’Or är värd att rädda
I skolköken gäller det att vara kreativ för att få mat på bordet till nästa måltid. Riven morot kan fylla ut en bröddeg, kokt potatis kan få nytt liv i en ugn.
Ekonomin är ansträngd, men barnen måste äta. Och det gör de: den senaste tidens prisökningar har fått barnen att äta mer i skolan, särskilt innan och efter helgen. Maten hemma riskerar att inte räcka till.
Gör andra val, få andra resultat
Att familjer inte har råd att låta barn äta sig mätta bör trigga i gång något hos den som är minister eller riksbankschef. Typ ett akut behov av att hjälpa. Men ni vet ju hur det har låtit. Kort sammanfattat: det är upp till individen att lösa. Pruta på Ica. Gör andra val, få andra resultat.
Men det är svårt att välja mellan mat och hyra. Och att pruta på Ica vill jag gärna lära mig hur man gör (även om det nog inte finns något hopp för denna konflikträdda beskyddare av jantelagen).
Å andra sidan: kanske är inte lösningen att stressade småbarnsföräldrar börjar utbrista ”NÄHÄDU!” som svar på kassapersonalens ”det blir 987 kronor, tack”. Det blir skitjobbigt för både kunder och personal.
Lösning – sponsra en lyxkock
Att se till att hushållen – eller skolorna, för den delen – har råd med mat verkar inte finnas med i makthavarnas Outlookårshjul.
Kocktävlingen Bocuse d’Or, däremot, finns tydligen på radarn. Och snart även i regeringens utgiftsutdrag: landsbygdsdepartementet har beslutat att sponsra den svenska satsningen i tävlingen med en miljon kronor.
Den Marie Antoinetteska referensen är övertydlig: låt (rikt) folk äta (svindyra) bakelser!
(Citatet är felöversatt: egentligen ska det ha varit brioche folket beordrades att äta, ett smörtyngt bröd som i dag främst förknippas med den svenska epidemin av hamburgerhak, men som då var ett lyxbröd reserverat för de rika.)
På middagen jämför jag vinpriser med Thedéen
Jag får genast – motvilligt – en bild av hur det är att gå på restaurang med landsbygdsminister Kullgren, finansminister Svantesson och riksbankchef Thedéen.
Givetvis har landsbygdsministern, genom sponsringen, fått snabbfil till någon fancy restaurang (annars är han en svindålig förhandlare – alla som är polare med restaurangfolk får ju sprit till inköpspris och bord fast det är fullt).
Vi serveras något jag varken förstår eller tycker är särskilt gott. Thedéen och Svantesson diskuterar vem som egentligen var först med ”konsumenter måste ställa krav på matjättarna”.
(Vem som i dagsläget har sista ordet råder det dock inget tvivel om. Regeringen aviserade precis att de gett Konsumentverket i uppdrag att ”främja konsumenters prismedvetenhet”. Grattis till alla som tycker att matshopping ska vara en UTMANING.)
Ministrarna beställer in rött vin (politikernas favorit, enligt en viktig undersökning från Novus) till det förmånliga priset 150 kronor glaset. Vad Thedéen dricker har jag ingen aning om (Novus, jag tittar på er) men jag påminner honom i alla fall om att jämföra priserna först.
Sponsrat av regeringen och Smörgåsbord AB
Jag har inget emot kocktävlingar eller lyxig mat. Tvärtom: jag gillar god mat, och lägger – till en viss gräns – gärna pengar på restaurangbesök. Men det är, den i sammanhanget blygsamma summan till trots, tämligen osmakligt att sponsra finsmakarmat när man inte kan se till att barns magar mättas.
Och med tanke på regeringens och riksbankschefens övertro till konceptet ”eget ansvar” – borde de inte tro på Bocuse d’Or-gängets förmåga att klara sig själva? Eller vänta lite, de har förresten redan en ziljon sponsorer. Smörgåsbord AB är min favorit.
Jag är dock inte förvånad över beslutet. Det är bara ännu ett uttryck för en människosyn som ofta, mer eller mindre explicit, visas upp av högern. För dem kommer grädden alltid vara viktigare än moset: de som har mycket får mer, de som saknar allt får inget.
Det är bara att hoppas på att såväl skolkockar som hemmakockar kan hålla liv i kreativiteten. Kanske kan de få inspiration av Bocuse d’Or.
