Johan Pehrson som arbetsmarknadsminister – ett ”fullskaligt experiment”
Inte konstigt att Johan Pehrson hellre vill prata EU än arbetsmarknadspolitik, skriver Arbetets ledarskribent.
På svensk arbetsmarknad är det dystra utsikter. Med den tvärnit svensk ekonomi har tagit kommer detta inte som någon överraskning.
Arbetslösheten kommer att öka, konstaterade arbetsmarknadsminister Johan Pehrson när han i en presskonferens presenterade sina delar av budgeten.
Delar av de nedskärningar som genomfördes i höstas är nu tillbaka och att kalla dessa för satsningar är magstarkt.
Arbetslösheten minskar
Arbetslösheten minskar, enligt Pehrsons egna siffror. Glappet mellan inrikes och utrikes födda likaså. Detta förklarar Pehrson med att svensk arbetsmarknad har högre sysselsättningsgrad bland kvinnor.
De i sammanhanget små tillskotten i vårändringsbudgeten märks ännu inte, inte heller de stora besparingar som gjordes i höstas.
Situationen som svensk arbetsmarknad befinner sig i säger arbetsmarknadsministern sig ha ärvt av föregående regering.
I ena stunden beskriver Pehrson en katastrof och en skamfläck på den europeiska kartan (arbetslösheten) för att sedan prata om ett föredöme (omställningsstödet).
I själva verket är det svårt att tyda om han själv har koll eller om han försöker tona ner den sjunkande arbetslösheten då han faktiskt inte kan ta åt sig äran för den.
Liberalerna kräver assimilering
Johan Pehrson beskriver situationen på svensk arbetsmarknad som ett “plågsamt socialt arv”. När han får frågan om regeringens hårdare krav mot invandrade arbetslösa säger han att samma krav ska gälla oavsett ursprung.
Att han varit så otroligt fokuserad på just de invandrade kan inte vara en slump. Inte heller att Pehrson i samma intervju som gett upphov till frågan säger att man ska assimileras in i svensk grundlag.
Vad det betyder är oklart. Vad assimilering betyder vet nog de flesta vid det här laget men att höra en liberal säga det är nytt och känns minst sagt märkligt.
Arbetsmarknadsministern konstaterar även att “man ska söka jobb” i ett försök att framstå som handlingskraftig.
Man kan, när man hör Pehrson prata om svensk a-kassa, tro att den varit helt fri att utnyttja utan motkrav. Men a-kassan har aldrig varit ett bidrag.
Att insinuera att arbetssökande, innan ministerns piska ven, såsade runt och drack latte i mjukisbyxor är minst sagt ohederligt.
Extra illa är det att han inte bemödar sig att säga ett knyst om det faktum att många av a-kassorna går på knäna efter höstens systemhaveri och att många av dem som har rätt till ersättning hamnar i ekonomisk knipa när utbetalningar dröjer.
Omställningsstödet ett haveri
Inte heller kommenteras det haveri som är omställningsstödet. CSN har larmat om att de inte klarar av handläggningen av ansökningar.
Efter en utläggning om hur imponerade hans europeiska kollegor är av de omställningar som faktiskt blir av svarar Johan Pehrson med att CSN faktiskt behöver prioritera.
Arbetsmarknadens parter är dock inte särskilt imponerade av hur regeringen hanterat situationen och kritiken har inte låtit vänta på sig.
De extra anslag CSN efterfrågat lyser med sin frånvaro, vilket inte minst uppmärksammats av LO, PTK och Svenskt Näringsliv.
Samtidigt slår Pehrson sig för bröstet och säger till DN att vi i dag har “goda möjligheter att byta jobb genom omställningsstödet”.
En klen tröst för de tusentals arbetsföra svenskar som väntar på besked på sina ansökningar.
Kommer regeringen satsa på att bygga bostäder eller bygga välfärden stark så att människor kan och vill flytta efter de jobb som finns? Det verkar inte så.
Denna regering splittrar hellre familjer än att satsa på att göra jobben och orterna där de finns attraktiva.
Kommer de “satsningar” som Johan Pehrson presenterade göra skillnad i relation till den slakt som var höstbudgeten göra skillnad? Troligtvis inte. Men det är inget snack om att ansvaret nu vandrar från arbetsmarknadsdepartementet till den arbetslöse.
Nöjd minister har kapitulerat
Han verkar oroväckande nöjd, Pehrson.
När kritiska frågor ställs lyfter han först allt han tycker är bra för att sedan skylla ifrån sig. Gång på gång upprepas vikten av att alla som kan arbeta faktiskt ska arbeta som om det rådde någon som helst politiskt konflikt kring detta.
Men prognoser och killgissningar löser inte arbetsmarknadens utmaningar, inte heller SD-fjäskande hårdare tag mot invandrare.
I media hör vi Pehrson prata EU, på Twitter kallar han Storbritanniens Brexit för “ett fullskaligt experiment”. Att Johan Pehrson är Sveriges arbetsmarknadsminister är ett annat fullskaligt experiment.
Med honom vid rodret kommer arbetsmarknaden må sådär.
“Vi är beredda”, säger Johan Pehrson. Avsaknaden av politik, förvirringen kring sina egna siffror och riktiga satsningar pekar på exakta motsatsen.
Med tanke på vad som presenteras från arbetsmarknadsdepartementet är det inte konstigt att högerns regeringsunderlag hellre diskuterar EU.