I regissören Bryan Singers thrillerklassiker The Usual Suspects från 1995 finns ett bevingat citat uttalat av Kevin Spacey om den mytiske figuren Keyser Soze: 

“The greatest trick the Devil ever pulled was convincing the world he didn’t exist.”

Ungefär: “Djävulens snillrikaste trick var att övertyga världen att han inte existerar.”

Ursprungligen ska citatet ha sitt närmaste ursprung i den franske poeten Charles Baudelaires berättelse Den generöse spelaren (“Le Joueur Généreux”) från 1860-talet, där huvudkaraktären får höra om Satans snillrikedom från djävulen själv. 

I Sverige 2023 tycks vi också vara lurade, om än inte av någon överjordisk kraft. 

Ett snillrikt trick har övertygat oss om att makten i demokratin inte ligger i våra händer, och kanske är det vi själva som dragit oss vid näsan. 

LO:s krav på Coop och Ica

Första maj utspelar sig mitt i en inflation med arbetarrörelsen i opposition.

Varje demonstrationståg ställer krav på makten. Högerregeringen måste satsa på välfärden och arbetsmarknaden. Kommunerna på skolan, regionerna på sjukvården. 

LO:s önskelista för första maj är gedigen. Genom sänkta avgifter till förskola och fritids samt 450 kronor i höjda barnbidrag ska vanliga barnfamiljer få 1000 kronor extra att röra sig med i månaden. Tillsammans med sänkta matpriser – krav som riktas mot matjättarna – ska krisbördorna lätta för alla.

Inte minst kräver LO en aktiv arbetsmarknadspolitik och höjda statsbidrag till välfärden. Det är undersköterskor, vårdbiträden och annan personal i kommunerna som riskerar att sägas upp nu när priserna dragit iväg. 

“Välfärden är inte en utgift utan en investering” säger Susanna Gideonsson. 

Lokförarnas vilda strejk

LO:s krav kommer efter en aprilmånad då strejkvapnet uppmärksammats mer än på länge.

Lokförare i Stockholm inledde och avslutade en vild strejk för tågvärdarna mitt i Sekos förhandlingar med arbetsgivarsidan. Samtidigt pekade Torbjörn Nilsson i Svenska dagbladet på att Sverige har nordiskt rekord i minst antal förlorade arbetsdagar till strejker.

Gideonsson försvarar en hittills fullt rimlig ordning. Sverige har fått reallöneökningar och vunnit avtalssegrar motsvarande våra grannländer utan konflikt. 

I år blir det dock annorlunda. LO har accepterat reallönesänkningar, med förhoppningen att hämta hem dem nästa år. Allt hänger på inflationen. 

Frågan är om det på sikt räcker för LO att se på löneökningarna och arbetsvillkoren som sin enda primära uppgift.

Försvagad arbetarrörelse

Samtidigt som den reguljära arbetsmarknaden tycks ha tuffat på (fram tills i år) har arbetarrörelsens inflytande på politiken försvagats, den aktiva arbetsmarknadspolitiken monterats ned och LO-kollektivets hela skyddsnät – välfärden – har år efter år gått på svältdiet som ett resultat av politiska beslut från både höger och vänster. 

Allt detta är frågor som ligger utanför avtalsrummen, men som har en direkt inverkan på människors vardag.

Kommunens och regionens budget styr hur många kollegor man kan ha. Budgeten i sin tur styrs av politiska beslut om skatter, kommunala utjämningssystem, andra intäkter och statsbidragen – varför det är självklart att LO också framför politiska krav på första maj.

I en stor intervju i Svenska dagbladet öppnar LO-ordföranden dock upp för fler tankar, apropå lokförarna. 

Sverige är inte vana vid politiska strejker, säger hon. “Men ställer man till med nog mycket djävulskap så kanske det skulle vara motiverat. Men mycket ska till.”   

Man kan väl säga att djävulen just nu har fullt upp.

Swedbanks miljardvinster

För regeringen Kristersson har inflationen blivit en perfekt ursäkt att strama åt välfärden ytterligare. Höstbudgeten innehöll inte ens i närheten av de statsbidrag kommunerna och regionerna behöver.

Samtidigt vill regeringen utreda ett stopp för lokala skattehöjningar till de verksamheter man nu vägrar hjälpa.

Budskapet är tydligt: tillräckliga resurser till välfärden är det inte tal om, inte på regeringens initiativ och kommuner och regioner bör alltså förbjudas från att ta egna. 

Allt detta, om reallönesänkningarna, välfärdssvälten, mat- och bostadspriserna bör läsas i ljuset av att Swedbank för tre dagar sedan meddelade att de tack vare räntehöjningarna gjort en vinst på nästan 10 miljarder kronor på bara tre månader.

Inflationen gör inte Sverige fattigare. Bara folkflertalet. 

SD vid rodret

Magdalena Andersson höll sitt första majtal i Jönköping. Här påminde hon publiken om regeringens pågående djävulskap liksom om arbetarrörelsens historia, folkrörelsen, facket och parollen “Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”. 

Swedbank bevisar svart på vitt att den ordningen numera är den motsatta. Vi med behov betalar. De med förmåga skrattar hela vägen till bolagsstämman. 

Det kan alltså finnas en framtid då arbetarrörelsen åter minns att dess makt alltid varit långt mer än röstsedlar och ord. 

Folkrörelsen är mer än möten. Så länge vi har demokrati har vi makt till handling. 

Med SD vid rodret är det nog klokt att passa på innan det är för sent.