Lotta Ilona Häyrynen: Nu ska eleverna med glädjebetyg få en dom-reform

Det finns två ord i svenskan jag inte klarar av att hantera över huvud taget: Före och innan. Jag blandar ihop dem ständigt.

Sas något före eller innan en händelse? Kom någon in i rummet före eller innan en annan? Det flyter ihop, och för varje gång en hökögd korrläsare snappar upp mina fel blir jag stelare i språket. Jag vågar knappt använda orden längre.

Språkrådets nya ordförande har lanserat en språkreform där jag tycks vara målgruppen.

De och dem ska ersättas av talspråkets ”dom”. Det ska bidra till att demokratisera språket, heter det. I centrum står alla arbetarungar.

Expressens kulturchef Victor Malm är för, att ”skriva korrekt svenska har blivit en klassmarkör”.

Det är min plikt att sätta käppar i hjulet för den här välmenande klassdebatten.

Jag kan nämligen garantera både Språkrådet och Viktor Malm att de enda som i slutändan kommer tacka dem är friskoleägarna.

Reform för C-uppsatser

Verkligheten har som bekant en tendens att trumfa alla intentioner.

Det är sant att språkkunskaperna inte är jämnt fördelade i samhället och det är framförallt sant att skolan allt mer tappat sitt kompensatoriska uppdrag, det vill säga att ge alla ungar en lika stark grundplatta att stå på, oavsett varifrån de kommer.

Man kan ändå tycka att det är märkligt med en språkdebatt som verkar utgå från att vissa ungar helt enkelt inte kan lära sig vissa ord, och att språkreformer därför skulle vara viktigare än att ge alla ungar rimliga förutsättningar till inlärning i skolan.

Än märkligare är det att man inte verkar intresserad av att bry sig om några konkreta konsekvenser bortom den sockervaddslulliga jämlikhet man föreställt sig.

Dom-reformen är i praktiken närmast ett perfekt plåster på glädjebetyg.

En reform som kommer få störst betydelse för studenter som skriver C-uppsats på universitetet.

Perfekt för en engelsk skola som vill öka vinstmarginalen lite till, genom att effektivisera en svensklärartjänst ytterligare.

Marknadsskolan

Journalisten Sofie Axelsson har i boken Valfrihetens pris skrivit om kommunala gymnasielärare som i panik måste planera sina läsår utifrån antalet(!) friskoleelever de tar emot för året.

I stället för att kompensera för elever från hem med kort utbildningsbakgrund kompenserar gymnasieskolan för medelklassungar som fått A:n efter att föräldrar tjatat fram det.

Vad elever borde ha lärt sig i grundskolan måste de lära sig i gymnasiet, lärarna måste dessutom göra sig redo för vad insikten gör med eleverna som trott sig vara toppresterare.

Det är numera vida känt hur universitetslärare larmar om inkommande elevers allt sämre språkkunskaper.

Facebook framför undervisning

I den färska antologin Skolan efter marknaden (Liber), redaktörad av samtidens viktigaste skoldebattörer Marcus Larsson och Åsa Plesner, skriver språklärarna Sofie Nohr och Josefin Ståhlberg om sina utmaningar i vardagen.

”Vi skulle önska att en ’bra skola’ inte betydde en skola med höga meritvärden, utan snarare en skola där elevernas betyg stämmer överens med deras kunskaper.”

Kapitlet handlar i mångt och mycket om tid. Om en skolstruktur som drar lärarna åt alla håll från undervisning till bedömning till rapportering till budget till stödinsatser till att hantera skolans sociala medier-konton(!).

Det kan ske så till den milda grad att vissa inte har möjlighet att genomföra läsning med sina elever alls, då det tar för lång tid att ta fram instuderingsfrågor om böcker. Du kan ha så lite som tio sammanhållna minuter på dig mellan lektionerna, och tiden kan alltid avbrytas av något akut.

Nästa budgetår: ännu fler effektiviseringar.

Det är i en sådan miljö dagens svenska språk grundas. Och vissa tjänar pengar på det.

Men före eller innan vi löser marknadsskolans misstag nöjer sig språkvårdarna hellre med att vissa elever helt enkelt inte kan.

Det kan bli många språkreformer framöver. Vad tusan det ska göra för klassamhället förstår jag fortfarande inte.

Däremot kanske jag själv slipper traggla vidare med grammatiken jag aldrig lärde mig.

Andra pronomen från veckan som gått

🪚 Det var han, inte jag

Det är sällan man ser en partiledare praktsåga en partisekreterare så till den milda grad som Ebba Busch gjort med den nu avpolletterade Johan Ingerö. ”Det har inte fungerat” säger hon till Dagens Nyheter och rabblar upp en hel lista på svårigheter Ingerö försatt henne och Kristdemokraterna i, utöver Sara Skyttedals anmälan.

Ingerös ledarstil är känd sedan länge, inte minst för Ebba Busch själv. Så man kan undra om hon är förmögen att rikta än mer kritik mot sig själv som rekryterare.

🚲 Han som cyklade

Ett publicitetsstunt från Svenskt Näringslivs tankesmedja Timbro bar chefsekonomen Fredrik Kopsch hela vägen till Aktuellt-studion. Kopsch har lajvat Foodora-bud i drygt tio timmar under veckan som gått, och därifrån räknat ut att budens villkor och lön faktiskt är helt okej, och att allt ändå är bättre än att över en miljon svenskar inte kan försörja sig själva.

Enligt hans egna siffror, alltså. En matte-reform för Timbro kanske?