Det är lördag i Hallunda Folkets Hus. Vid 13-tiden har Kulturskolan arrat en spelning och Sex on Fire med Kings of Leon ekar genom väggarna.

Tonåringar spelar och sitter i publiken. Trummisen har riktig feeling.

Det hade kunnat vara en helt vanlig lördag i ett helt vanligt folkets hus om det inte vore för reportrarna som sitter bänkade utanför lokalerna. I aulan bredvid spelningen ska Socialdemokraternas närmaste framtid i Botkyrka avgöras.

Ebba Östlin, som avsattes som gruppledare och kommunstyrelsens ordförande med liten röstmarginal i januari, har tagit strid för sina uppdrag. Årsmötet ska rösta mellan henne och Emanuel Ksiazkiewicz som nominerats av Botkyrkas partistyrelse.

En radioreporter störs märkbart av Kulturskolans håll-i-gång. Journalister är inte välkomna in till årsmötet och utanför är vi vaksamma på varje ljud eller rörelse som skulle antyda att omröstningen är avslutad.

Vi hade lugnt kunnat se de lokala banden i stället. Det ska visa sig att Botkyrka röstar i över sju timmar.

En vårdnadstvist

Det finns en gammal journalistisk princip som säger att man aldrig ska skriva om vårdnadstvister – måste man måste man skriva försiktigt.

Jag var 14 år när jag fick höra talas om en sådan regel för första gången. I åttonde klass hade jag praktik på Norrköpings tidningar och var ute på jobb med nyhetsreporter och fotograf.

Vi pratade med en familj som ansåg sig utnyttjade av sin hyresvärd. I botten låg en vårdnadstvist och på något sätt var hyresvärden släkt med familjen. 

På väg tillbaka till redaktionen suckade fotografen att det inte lär bli mycket att publicera där.

En sådan tvist är hopplös att reda ut i tidningen. Anklagelserna och agget går tillbaka åratal och helt rent spel från något håll brukar det inte vara tal om. Skulle vi prata med hyresvärden torde han ha lika hårda ord mot familjen. Frågan är vilket allmänintresse frågan ens skulle ha.

14-åriga jag skakades av mitt första möte med en journalistik verklighet. För mig var det självklart att familjen, till synes sympatisk med två barn, hade rätt. Maktrelationen till hyresvärden var solklar, jag tyckte inte att vi ens behövde prata med honom.

Så svartvit är världen bara om man tänker som en fjortonåring.

Botkyrkas gängkriminella

Att förstå vad som faktiskt hänt i Botkyrka är inte lätt ens om man lusläst medierapporteringen.

Ebba Östlins sida har anklagat hennes motståndare för att ha avsatt Östlin med hjälp av gängkriminell inblandning efter att hon satt stopp för det lokala ABF:s fritidsgårdsverksamhet. En utredning har pekat ut det som ett tillhåll för kriminella och svågerpolitik ska ha styrt anställningsförfaranden.

En 28-åring med ett rejälare brottsregister ska ha nära band till det nu nedlagda samarbetet mellan ABF Botkyrka/Salem och kommunen om fritidsgårdarna, och ska efter turerna värvat in vänner och familj inför S-mötet där Östlin senare avsattes.

Aftonbladet slår fast att mannen är kopplad till Vårbynätverket medan Dagens Nyheter hänvisar till två poliskällor med insyn i Botkyrkas nätverkskriminalitet som inte känner till mannen alls.

Aftonbladet skriver att 16 släktingar till mannen värvades in till S inför omröstningen som Ebba Östlin förlorade med tre rösters marginal. Enligt SVT handlade det om drygt 20 personer, på något sätt kopplade eller närstående till anställda på ABF.

Över 90 personer har portats från medlemsskap i S inför lördagens årsmöte. Partiet centralt menar att man inte kan garantera att de gått med tack vare partiets värderingar. Rykten om röstköp har spridits.

Beslutet har överklagats. Östlins sida ser det som orätt att de nya medlemmarna portas nu, men inte medlemmarna som gick med innan årsskiftet.

Rasism och fulspel

På andra sidan anklagas Ebba Östlins falang för fulspel, maktfullkomlighet och rent av att genom en public affairs-konsult ha planterat ryktet om gängkriminell infiltration i media för att gynna Östlin.

Att turerna kring ABF alls skulle haft något att göra med att Östlin blev bortröstad avfärdas helt. Att ett lokalsamhälle har kopplingar till varandra och värvar varandra till lokala S-föreningar är inte konstigt.

I Tumba, som åternominerade Östlin till posten som gruppledare, larmar anonyma medlemmar om att hela förfarandet känts sektartat. Omröstningen skedde öppet, vilket gjorde att man känt sig pressad att nominera Östlin.

Liknande anklagelser om skrämseltaktik har kommit från medlemmar som stöttar Östlin.

Expressen har intervjuat Hani Albitar, ABF-ombudsmannen som pekats ut som drivande bakom petningen av Östlin. Albitar säger att han aldrig kontaktats för någon utredning och förklarar hur närstående till honom blivit medlemmar i S.

Allt ska handla om att öka det politiska engagemanget hos Botkyrkas mest utsatta boende, människor som vanligtvis inte nås av politiken alls. Han vittnar också om rasismen han upplevt de senaste veckorna och om hur invandrarskap eller brist på språkkunskaper i sig misstänkliggjorts.

Jag vet faktiskt inte vad som är värst.

Den brända jordens taktik

Det går inte komma ifrån känslan av att någon ägnat sig åt den brända jordens taktik för att vinna makten i Botkyrka.

Två sidor har tvistat om vårdnaden av en arbetarekommun medan barnet legat och kipat efter andan i kikhosta.

Hur någon ska våga engagera sig i civilsamhället runt det lokala Socialdemokraterna framöver är oklart. Oavsett vad som hänt är tilltron till politiken och samhället djupt skadat.

Ingen vill närma sig potentiella gängkriminella. Ingen vill heller riskera att målas upp som gängkriminell i media på grund av en kusin, barndomskompis eller medlemsskap i en förening.

Östlin förlorar mot Ksiazkiewicz

I Hallunda verkar konsekvensen av de senaste månadernas infekterade strider gått upp för de närvarande. Stämningen är samlad.

Årsmötet hinner rösta om styrelseordförande, vice ordförande, kassör, facklig ledare, studieledare, medlemsansvarig, seniorledare och fyra stycken ledamöter innan det är dags för revisorer, revisorsersättare, fanbärare, valberedning och ombud till Folkets Hus, Hejmdal, ABF och stipendiefonder.

I princip samtliga förtroendeposter går till sluten omröstning (intressant nog dock inte ombuden till ABF). Rösterna samlas in på lappar, räknas och kontrollräknas.

19.30 är allt klart. Emanuel Ksiazkiewicz har vunnit med 121 röster mot Östlins 80, en seger med en klar marginal, långt över det Östlin röstades bort på i januari.

Hänsynslös politik

Ksiazkiewicz möter reportrarna utanför och får genast redogöra för släktingar han haft på mötet och som röstat på honom. En fru och en svärmor, förklarar han. Han säger att han är ambivalent inför segern. Botkyrka är skadat efter allt som hänt.

Östlin gör entré några minuter senare och reportrarna rusar. ”Jag har aldrig kallat det en kupp” säger hon om och om igen. Nu önskar hon sig ett jobb där hon inte jagas av media.

Journalisterna, som väntat i över sju timmar, är dödströtta, men det är antagligen inget mot vad ombuden känner efter den här dagen.

Ett par släntrar ut besvikna. Jag överhör dem säga att de ska vara kvar i Socialdemokraterna. ”Nästa gång blir det kanske bättre” säger någon. ”Det är som det är”, säger en annan.

”Ibland är politiken lite hänsynslös”, säger en äldre herre till en annan.

Minst sagt. Ksiazkiewicz har mycket jobb att göra. För hans egen och Botkyrkas skull är han förhoppningsvis rätt man för uppdraget.