Varje morgon stiger tusen och åter tusen välfärdsarbetare upp för att ta sig till sina samhällsviktiga jobb.

I ur och skur, solsken eller vind beger de sig till förskolan, skolan, äldreboendet och sjukhuset. Vissa startar dagen vid en samlingsplats för att ta sig till brukarna i hemtjänsten, andra jobbar i storkök. 

Gemensamt är att de är yrkesskickliga proffs som ser till att samhället fungerar. Årets alla dagar, dygnets alla timmar. 

Majoriteten av dessa är kvinnor och de jobbar i kvinnodominerade yrken. 

Visar inte uppskattning

Tyvärr visar samhället inte den uppskattning som de förtjänar. De får sämre lön än jämför­bara mansdominerade yrken, stressen är hög för att det fattas kollegor och vikarier och de förvägras självklarheter så som arbetsskor och på vissa platser arbetskläder.

Att arbeta i välfärden är både meningsfullt och roligt – när förutsättningarna finns. Det gör de inte i dag.

Medlemmarna i Kommunal vittnar i stället om en ständig stress och tidspress som tar bort arbetsglädjen och ökar risken för svåra hälsoproblem. 

Det allra senaste ”life-hacket” bland medlemmarna i Kommunal för att hantera stressen är att säga upp sin tillsvidareanställning för att i stället bli timvikarie.

De upplever att det är det enda sättet att få någon slags makt över tillvaron. Situationen är så illa att de betalar för sin egen återhämtning med deltidsarbete.

Inget framtida hot – händer nu

Krisen i välfärden är inget framtida hot. Den är här och nu. Och den är systemhotande.

Orsaken stavas underbemanning. År av neddragningar och effektiviseringar, följt av ett ökat tryck på välfärden, har lett till en kronisk underbemanning. 

Arbetsgivarna minutstyr och ”precisionsbemannar” passen samtidigt som verksamheterna är svältfödda till följd av ”just in time”-modellen som kopierats från industrin. Ett sätt att pressa ned kostnaderna på personalens bekostnad.

Erfaren personal, som i grunden älskar sitt jobb väljer, med en klump i magen, att säga upp sig. Vi ser en massflykt komma.

Man orkar inte längre ta ansvar för politikernas nonchalans.

Slut på individuellt ansvar

Nu har en röd linje passerats. Det måste vara slut på att medlemmarna i Kommunal förväntas ta ett extremt, individuellt ansvar för att välfärden ska fungera. 

Jag uppmanar alla medlemmar och alla förtroendevalda i Kommunal att säga ifrån – och vi behöver hålla ihop. Organisera oss och visa systerskap.

Stötta varandra och ta plats och driva våra fackliga frågor på arbetsplatserna.

När bemanningen är för låg, när arbetsgivaren inte tar in vikarier, när verksamheten förutsätter att medlemmarna i Kommunal springer fortare och längre, då ska vi säga nej!

Kommunal ska mullra i leden

Vi kräver att bemanningen höjs. För att behålla nuvarande personal och kunna rekrytera nya måste bemanningen öka rejält.

Arbetsgivarna kan börja med att erbjuda tillsvidareanställningar till alla som tar studentexamen från vård- och omsorgsprogrammet och barn- och fritidsprogrammet på gymnasiet.

Jag vill att det ska mullra ute i leden, vi accepterar inte den situation som skapats av oansvariga politiker.

Vi måste höja våra röster för att höras – och vi gör det nu. 

  • Malin Ragnegård
    ordförande Kommunal