KOMMENTAR. Det börjar med en kavalkad av vad som ska komma, idel gråtfest och kända jurymedlemmar som ska bedöma 9 stycken svenska dragqueens. 

När det annonserades att det skulle göras en svensk version av Drag Race var min och flera andras förvåning två saker. Det första är att det görs av SVT och inte TV4.

Det andra är att man har castat den avantgardistiska drugan Robert Fux och inte ett hushållsnamn så som Christer Lindarw eller Babsan. 

Drag Race Sverige bygger på den amerikanska förlagen RuPaul’s Drag Race som nu går på sin femtonde säsong i USA. Det leds av RuPaul Charles, född 1960. Babsan är född 1958 och Lindarw 1953. Robert Fux är född 1979. Det är alltså viss generationsskillnad.

Det faktum att Fux uppträder med en avantgardistisk stil inspirerad av Rustas restlager, mammas köksvaxduk och en julgran gör honom också till en annan form av performer än RuPaul, Babsan och Lindarw. De står för en drag som bygger på att skapa en illusion av Kvinnan, om än i en överdriven extravagant form.

SVT signalerar seriöst

Att det är SVT och inte TV4 som gör den svenska versionen borgar för att man vill göra något seriöst.

Så pass seriöst man nu kan göra något i ett strömlinjeformat format där man köpt rättigheterna till en mall ägarbolaget World of Wonder håller lika hårt i som producenterna av musikalen Mamma Mia. 

Oavsett var du är så är Drag Race samma scen, samma upplägg och samma dåliga pappavitsar som RuPaul använder sig av. Med det kommer också den snäva bilden av vad en dragqueen är och gör, framför allt att deras främsta kunskap är att mima till låtar. 

Den slutgiltiga bedömningen i varje avsnitt utgörs av att de två sämsta i veckans tävling uppmanas att ”mima för era liv”. 

Försvenska programmet

Det har dock gjorts ansträngningar för att försvenska programmet och sätta den prägel som går på det och de börjar med det svenskaste som finns, midsommar.

De nio drugorna i lag på tre ska posera för ett foto taget i Midsommarmiljö. Och här någonstans tänker jag att vi behöver prata om diskussionen kring dragkultur i Sverige idag. 

Bilden av drugor som firar midsommar tangerar det som Jasbir K. Puar har beskrivit som homonationalism. Homonationalismen tar sig dock oftast i uttryck av att lyfta fram det mer lagom normöverskridande och används som ett sätt att visa hur exceptionellt och tillåtande ett land är. 

I Sverige görs detta till exempel genom att ÖB sjunger Elvis i Prideparaden medan partiledare viftar med regnbågsflaggor och säger att ”alla ska få älska den de vill”. 

Detta ackompanjerat av Det Välartade Homot, en återkommande trop i berättelsen om det toleranta och öppna landet. Den lagom maskulina villabögen i Bromma som inte annat vill än att få passa in och komma på gårdsfesterna. 

Det är bättre att han klagar på allt snusk som förekommer i prideparaden. Sedan kan han möjligtvis ha monogamt homosex i sitt nersläckta sovrum med fördragna persienner och ljudisolerade väggar. Som tack. 

Babsan som moster Agneta

På samma sätt kan drag accepteras om det är i form av ofarliga Babsan som påminner om moster Agneta som blivit lite väl pratglad efter andra nubben på midsommarfesten.

Så länge drugan inte pratar om bögsex eller på något sätt försöker påskina att man kan vara något annat än man eller kvinna tolereras det och blir en del av narrativet om det öppna och (lagom) toleranta Sverige. 

Suzanna Danuta Walters beskriver i boken The Tolerance Trap hur tolerans alltid är en fälla. För den ger sken av att inkludera när den i själva verket villkorar andras existens. Du får vara med och leka, om du är lagom mycket som oss. Drugan får vara med, så länge hon är underhållande och lagom utmanande. 

Sedan finns det ju de som inte ens låtsas. Vi lever i en tid där ett högerextremt parti styr vår regering i skuggorna samtidigt som de jagar dragqueens som gör vad de kan för att sprida glädje genom sagoläsning för barn.

Som stoppar Prideparader och vill förbjuda allt som på olika sätt utmanar en snäv illusion av vilka som passar in deras berättelse om Sverige. När dragqueens läser sagor för barn kallas det för perverst. Att det förvillar barn och får dem att bli perversa. 

Allt blir perverst

Allt som inte är heterosexuellt och utmanar bilden av vad en man eller kvinna är blir i den här tankevärlden perverst. 

Drag som konstform, samkönat begär och transpersoners existens är inget nytt, det är något alltid funnits men under olika namn.

Något annat som inte är nytt är hatet och föraktet som möter den som bryter mot snäva föreställningar om vad en man eller en kvinna är och ska vara. 

För det har aldrig varit kärleken, att älska vem man vill, som motståndet har handlat om, utan om kroppen. Kroppen är politisk. Vad vi gör med våra kroppar är politiskt, de arenor som vi intar, vad för slags sex vi har, vad vi pratar om och befäster med vårt språk skapar vår verklighet.  

Hoppas på mer om Sverige

I Drag Race Sveriges första avsnitt berörs detta, förutom att faktiskt åtminstone snudda vid konceptet bögsex sätter de fokus på vilka erfarenheter av hat, förföljelse och utsatthet drugorna bär på.

Det ingår i konceptet, men jag hoppas på att vi i den svenska får mer faktiskt verklighet om homo-, bi- och transfobi i dag och mindre amerikansk evangelisk stämning av att alla kan lyckas så länge de kämpar tillräckligt hårt. 

Som sen åttiotalist växte jag upp med att sjunga We Shall Overcome på FN-dagen och budskapet att världen bara skulle bli bättre. De vuxna hade fel. Det blev inte bättre. Den flamboyanta bögen är fortfarande ett hot mot bilden av nationen och den tolerans som den ska stå för. 

I dag har vi till och med politiker från Riksdagens andra största parti som säger det öppet. 

Uppträder på Allsång på Skansen

Vinnaren av Drag Race Sverige vinner att få uppträda på Allsång på Skansen, kanske något av det mest hushållskända vi har i det här landet.

SVT gör vad de kan för att skapa en mer förstående värld och att utmana bilden av vad som är en del av historien om Sverige. Vilket de ska ha en eloge för. 

Det är väl bra att de passar på, innan Göran Hägglunds Public Service-utredning kommer fram till att SVT ska förmedla att män är män, kvinnor är kvinnor och allt annat inte är önskvärt av Verklighetens folk.