Proletärer, som vi kallades förr, det var vi som arbetade men inte ägde varken fabriken, butiken eller skogen vi arbetade i.

Vi hade sällan inflytande över arbetets mängd eller i vilken takt det skulle genomföras. Lönen kanske räckte till mat och hyra men inte mycket mer.

Mycket har sedan dess förändrats i Sverige. Upplevelsen har nog varit att de flesta haft det bättre ställt, även arbetarna.

Lönen har räckt till lite mer, och fackförbunden har lyckats förhandla fram reallöneökningar så pengarna har kanske räckt till någon resa utöver huslånen, billånen och elräkningarna. 

Pandemin gjorde klassamhället tydligt

Pandemin förändrade allt. När pandemin drog igång blev det återigen uppenbart att vi lever i ett klassamhälle i Sverige, arbetarna gick till jobbet som vanligt medan den mer välbärgade arbetskraften blev rekommenderad att arbeta hemifrån.

Busschaufförer, undersköterskor och butikspersonal tvingades till en början möta pandemin utan något skydd eller möjlighet till distans i sitt jobb, många blev sjuka och vissa dog till följd av att dom blivit smittade på väg till eller i jobbet.

Politiker och hemmajobbare applåderade

Politikerna och hemmajobbarna ställde sig på sina balkonger och klappade händerna åt vård och omsorgspersonalen.

När vaccinationerna blev aktuella trängde sig chefer med anhöriga före i vaccinationskön, trots att dom hade möjlighet att arbeta hemifrån, återigen fick arbetarna stå tillbaka trots större risker för smitta i sina arbeten.

Och så bröt kriget ut i Europa.

Med kriget blev allt värre

Det har förstärkt klassamhället ytterligare med skyhöga el- och bränslepriser. Få arbetare bor mitt inne i städerna, eftersom de helt enkelt inte har råd, kollektivtrafiken är inte lika utbyggd utanför städer och då drabbas givetvis arbetare hårt av höga bränslepriser.

Ungefär hälften av LO-medlemmarna äger sina egna boenden, alltså köpta lägenheter, småhus och radhus. Genom förmånliga lån och låga räntor och elpriser har betydligt fler kunnat köpa sitt boende.

Nu höjer Riksbanken räntorna gång på gång och levnadsomkostnaderna fortsätter att öka på grund av inflationen.

Marginalerna för arbetare försvinner

Det har blivit extremt dyrt och marginalerna har försvunnit för många arbetare i Sverige, det märker vi framförallt genom att medlemmar hör av sig till sina fackföreningar.

Klassamhället är tydligare nu än på mycket länge och stressen över att man kanske inte kan betala nästa månads elräkning eller vad som händer när de bundna bolånen löper ut tär på hälsan. Men läxan pandemin gav spelade inte någon roll.

Den borgerliga regeringen lade ner utredningen om karensavdraget. Ytterligare en sten på vågen som skiljer arbetare och tjänstemän bevaras därmed.

Arbetare ska hållas på plats med sjuknärvaro, stress och ytterligare försämrad hälsa som följd.

Ojämlikheten i Sverige rekordhög

Ojämlikheten i Sverige är just nu högre än på 40 år. Tiondelen med högst inkomster drar ifrån resten.

Samtidigt planeras för nedskärningar överallt inom välfärden på grund av att regeringen inte räknar upp statsbidragen tillräckligt mycket. Det här är orimligt.

Vi måste hålla ihop och ställa krav på ett bättre samhälle med minskade klassklyftor.

Det gör vi bland annat genom att satsa ordentligt på välfärden och sluta upp att subventionera rika människors poolbyggen och sänkta skatter.

  • Christine Marttila
    undersköterska och ordförande för LO-distriktet i Västsverige