ESSÄ. Det är ett par veckor in i november covidåret 2020. Exakt samtidigt som jag har mitt första publikgenomdrag på en pjäs har statsminister Stefan Löfven på en presskonferens, aviserat ytterligare nedstängning. Max åtta personer får samlas. Några timmar senare får jag för andra gången det året en premiär inställd. 

Det är mörkt ute, och kallt. Jag frågar min förläggare hur många böcker jag har sålt och när han svarar är det som att jag blir vimmelkantig.

Är det möjligt att sälja så få böcker, efter alla positiva recensioner? Mörkret utomhus kryper in i mig och tar alltmer plats. 

När jag ser mig i spegeln lägger jag märke till hur rynkorna breder ut sig, de gråa håren blir fler och magen är plufsig efter tre graviditeter. Orkeslösheten ökar min känsla av att vara ständigt yr. Som om jag när som helst skulle kunna falla till marken.

Sex droger och biopublik

Filosofen Paul B Preciado gör i den uppmärksammade essän ”Testo yonqui” med undertiteln ”Sex, droger och biopolitik” (min översättning) en sexualpolitisk analys av världsekonomin. Precarido kallar vår tid förfarmakopornografisk (farmacopornografica): en tid när kön och sexualitet definieras under kapitalismen av läkemedelsföretagen och av pornografin. 

När jag var tonåring, inte långt efter att jag fått min mens, rekommenderades jag att börja äta p-piller av en trevlig sköterska på ungdomsmottagningen. Jag kan inte minnas om jag hade haft sex men jag hade definitivt inte ett aktivt sexliv som skulle kunna föranleda skydd mot oönskade graviditeter. 

Men pillret, sa sköterskan, skulle ge andra önskade effekter såsom mindre ont vid mens. Jag kan inte minnas att jag hade problem med det, men följde rekommendationen. 

Preciado skriver i sin essä om kapitalismens strävan att dela in befolkningen i två kön och ge vardera vissa bestämda egenskaper. Hormonforskningen blir därmed ett sätt att korrigera eventuella avvikelser.

Maskulint hormon

Testosteron definieras som ett maskulint hormon och ges till män i syfte att öka virilitet och sexualitet. Östrogen och gestagen kodas som feminina hormon och ges som preventivmedel i form av piller i syfte att kontrollera reproduktionen. 

Både män och kvinnor har både testosteron och östrogen i kroppen. Nivåerna skiftar, men det är den politiska tolkningen av vem som behöver vad som avgör förståelsen av de hormonella nivåerna. Det är förståelsen av manligt och kvinnligt som avgör vad läkemedelsföretagen tar fram för slags läkemedel med vilka funktioner riktade till vem.

När allt är över och jag berättar för väninnor vad jag varit med om samlas ett stjärnfall av vittnesmål. Kvinnor – både unga och mogna – har känt att hormonerna skadat dem, gjort dem avstängda, tagit ifrån dem deras lust, gjort dem gråtmilda och depressiva. 

Att hormonerna gjort dem till vad många skulle kalla för en typisk kvinna. Minnen från ungdomen, från medelåldern och menopausen – men de vittnar också om hur de har klarat av att gå en annan väg.

Skäms över svaghet

Mörkret följer med mig in i julen 2020. Jag inser att jag står ensam och jag skäms över mig svaghet och nedstämdhet. Samtidigt säger min intuition  mig att det är uppenbart att mina känslor inte står i proportion till mitt liv, varken professionellt eller privat – så kan det vara något annat? 

I slutet av oktober 2020 hade jag, på uppmaning av min gynekolog, bytt från kopparspiral till hormonspiral. Precis som på ungdomsmottagningen hade jag följt en professionell rekommendation och läkaren hade tydligt sagt att hormonerna endast hade lokal påverkan. 

Men i den populära Facebook-gruppen Fittlife hittar jag en tråd om biverkningar. Där skrivs om symtom jag känner ingen mig i. Andra kvinnor har samma erfarenhet som jag.

Preciados beskrivning av världen visar hur det farmakopornografiska samhället kodar mannen som aktiv, kvinnan som passiv. Hormoner delas ut för att bekräfta denna uppdelning. Och pornografin, förstådd som den penetrerande sexualiteten, visar upp uppdelningen för oss som en instruktion om vilka vi ska vara. 

Mannens behov av sex, kvinnans behov av… vad? 

Antidepressiva psykofarmaka

När en man får antidepressiva psykofarmaka erbjuds han i stort sett alltid potenshöjande Viagravarianter som komplement (testosteron) för att kompensera den fallande libidon. En kvinna erbjuds inte något likvärdigt. 

P-piller, hormonstavar och spiraler (östrogen och testagen) har depressioner och minskad sexlust som biverkningar. Varför skulle min sexualitet tämjas när jag var tonåring? Varför ska den tämjas nu när jag återigen kan blomstra efter en period av barnafödande?

Julen 2020 är mörk. Jag faller men lyckas ändå fatta beslutet att hur jag mår inte beror på hormonerna. Så jag ställer klockan på 07.55, ringer till kliniken prick 08.00 och de ringer upp 08.15. Jag får en tid 09.20. Min gynekolog tittar på mig med förakt, säger att hormonspiralen funkar bra, att jag kanske borde gå i terapi för min nedstämdhet, men att det är jag som bestämmer. 

För en gångs skull går jag emot en läkares rekommendation. Smärta i underlivet. Spiralen är ute på två minuter. 

Vaknar utvilad

Dagen efter vaknar jag 06.44, utvilad för första gången på många veckor. Det är som att någon lyft bort det tryck jag har haft över panna och ögon. Jag känner mig inte misslyckad, inte oroad över framtiden och mina rynkor, gråa hår och plufsiga mage ägnar jag inte en tanke åt.

Det tog 20 timmar för (hormon)depressionen att försvinna. 

Det är en lättnad – för mig. Runt omkring fortsätter människor ordineras testosteron, östrogen, serotonin för att prestera i den perfomance som kallas liv.