Redan innan det nya året kommit i gång tycks debatten om Kungafamiljen blossat upp på nytt, denna gång tack vare SVT:s dokumentärserie Sveriges sista kungar.
Det är mycket bra, och jag återkommer senare till varför.
Innan dess behöver Carl XVI Gustaf bli rättad på en principiellt viktig punkt.
I en mycket uppmärksammad del av en intervju i serien berättar han öppet att han tycker att det är ”orättfärdigt” att Victoria blir tronföljare.
Riksdagen fattade beslutet ”retroaktivt”, enligt Kungen.
Man får förmoda att han menar att beslutet fattades efter att Carl Philip föddes, och att det hela gick snabbt (”sedan plötsligt ändrar man så att han blir av med det hela”).
Carl Philip föddes efter beslutet
Vad Kungen refererar till är den specifika grundlagsändring som ägde rum mot slutet av 1970-talet.
En grundlagsändring kräver, som de flesta vet, två omröstningar med ett val emellan.
Det var regeringen Fälldin som lade fram en proposition om en ny successionsordning i december 1977, varpå det första riksdagsbeslutet togs 20:e april 1978 och det andra togs den 7:e november 1979.
Victoria är född 14:e juli 1977 och Carl Philip är född den 13:e maj 1979.
Den sistnämnde föddes alltså över ett år senare, efter det att första beslutet fattades.
Med den nya kommande successionsordningen skulle Victoria bli Sveriges kronprinsessa den första januari 1980.
Oavsett om hon skulle få några syskon eller ej. Beslutet var vedertaget (och oåterkalleligt).
Kungen har alltså fel. Beslutet fattades inte retroaktivt.
Diktatorer kallar sig också stabila
Med det sagt är min förhoppning att dokumentärserien bidrar till en förnyad och fördjupad debatt om Sveriges statsskick, något som i grund och botten handlar om demokrati.
Hur länge till ska vi ha kvar monarkin?
Hittills har jag inte sett ett enda hållbart argument för att monarkin är något att behålla, och jag tror inte att SVT:s dokumentär lär få mig att ändra uppfattning.
Ett vanligt förekommande argument för bevarandet av monarkin är att Kungafamiljen utgör ett starkt varumärke för Sverige. Det är bra PR för svenska företag.
reducerar kungafamiljens människovärde till nationalekonomiska incitament
Varje gång jag hör detta undrar jag: vad i herrans namn är det där egentligen är för befängd människosyn?
Menar folk på riktigt att det är rimligt att reducera kungafamiljens människovärde till nationalekonomiska incitament?
Vad är detta om inte exploatering maskerat som tradition?
Andra menar att monarki utgör en grundval för stabilitet i ett land. Jaha? Även diktatorer använder stabilitetsargumentet för att legitimera sitt existensberättigande.
Varken en monark eller diktator kan väljas på demokratisk basis, till skillnad från folkvalda politiker.
Sverige som republik
Bland de mest absurda och ohederliga påståenden jag har mött på under åren är att många uppfattar åsikten om att vilja avskaffa monarkin som ett uttryck för något slags förtäckt hat gentemot kungafamiljen.
Vad spelar det för roll huruvida man hyser respekt eller missnöje för representanter för ett djupt otidsenligt gradsystem som inrättades i Sverige 1544? Det är ju helt irrelevant.
Men okej, om Sverige nu inom en snar framtid skulle bli en republik, vart ska familjen Bernadotte då ta vägen?
Jo, de blir fria att själva bestämma över sina liv, utan att anpassa sig efter påtvingade befattningar.
Deras privilegier lär inte försvinna ur sikte på ett bra tag, vilket i och för sig är till enorm fördel för dem.
Kronprinsessan skulle vinna val
Som tidigare nämnts har Kungafamiljen ett starkt varumärke, så de kan säkert engagera sig i det privata näringslivet och bilda ett framgångsrikt aktiebolag, typ Kungahuset AB eller dylikt.
De har ju också ett brett internationellt nätverk, så de kan också bli diplomater och ambassadörer, ja, till och med ställa upp i allmänna val.
Jag är faktiskt övertygad om att Victoria Bernadotte – även Carl Philip och Madeleine för den delen – skulle kunna bli alldeles enastående presidenter, om de skulle ställa upp och vinna svenska presidentval, om presidenttiteln och dess formella arbetsuppgifter nu blir den nya statschefsposten.
Poängen är att ämbetet tillsätts på andra sätt än genom arv.
Monarkin är inget annat än en gammal kvarleva från en svunnen tid och bör därför avskaffas.
Det vore en triumf för demokratin.
