KOMMENTAR. Det är december och på västkusten intet nytt rent vädermässigt.

Ute är mörkt och gråkallt, regnet sambasmattrar mot fönsterrutor och mot jackryggar på människor som hukande stretar hemåt med sina matkassar, kanske lite tyngre numera av billighetskonserver och storpack på extrapris.

Det gäller att handla smart. Och kanske kommer inte ens det räcka.

I Sundsvall måste allt fler söka ekonomiskt stöd hos Svenska kyrkan och det finns ingen anledning att tro att läget skulle se mycket ljusare ut i resten av landet.

Ännu bistrare tider väntar, och det är inte bara de redan ekonomiskt utsatta som får känna av dem.

Bistra tider för papperslösa

Samma och värre gäller förstås för Sveriges papperslösa. Moderaterna väser fram sitt senaste utspel i samma urvattnade toner som himlen över brun mark: Skuggsamhället ska utrotas.

I en intervju i Expressen talar migrationsminister Maria Malmer Stenergard om utlänningskontroller och bestraffning för offentliganställda som vägrar ägna sig åt angiveri av papperslösa de kommer i kontakt med i sitt yrke.

”Utrotas” är förstås ett ord lika härligt kittlande för vissa grupper som det är vämjeligt för andra.

”Skuggsamhället” betyder för många av oss en olycksalig plats för medmänniskor att hamna på, sårbara för exploatering och utan tillgång till mycket av den trygghet vi själva än så länge kan räkna med i välfärdssamhället.

I Moderaternas version klingar ”skuggsamhället” annorlunda och för tankarna till en vag mörk skumraskvärld där ohederliga skuggmänniskor rör sig ansiktslöst och farligt, hotar att sträcka långa skuggarmar mot människorna i ljuset och göra dem illa.

Dessa skuggmänniskor ska utrotas – inte de ovärdiga förhållanden de lever under.

Främlingsfientlig spik i soppköket

Frågan är om någon verkligen bör äta av vad ett pressat politiskt parti kokar ihop på en främlingsfientlig spik i sitt soppkök och vill sleva ut till de hungriga i kristider, som skenmanöver och substitut för reellt stöd.

En rykande varm portion löften om utrotning av en samhällsgrupp man föraktar kommer kanske hålla en riktigt ”invandringskritisk” person varm en liten stund, men knappast mätta långsiktigt.

Inte heller kommer det göra en tunn plånbok tjockare när klapparna ska handlas. 

Skuggsamhället saknar röst

Från skuggsamhällets sida är det förstås tyst – där saknar man till största del röst och möjlighet att påverka. Ändå finns de där.

De levande, kännande, högst verkliga och inte alls skugglika människorna som sliter underbetalda på farliga arbetsplatser, städar adventspyntade kontor med värkande ryggar, ligger utnyttjade under dagens femte svettiga torskkropp och tänker att men nästa år kanske, kanske…

Och unnar sig att drömma en eller annan dröm, precis som vem som helst av oss, i det hastigt fallande mörkret.