Den nya konservativa utrikespolitiken har fått sig en rivstart.

Vid sidan av underdåniga förhandlingar med Turkiet om Natomedlemskap bestämde sig regeringen häromdagen för att försöka släppa in Bulgarien och Rumänien i Schengenområdet.

Det skulle betyda att dagens gränskontroller omedelbart skulle försvinna mellan de båda länderna och övriga EU inklusive Sverige.

Och visst låter öppenhet som något fint.

Men det betyder också minskade kontroller och risk för ökad människoexploatering och lönedumpning.

Bulgarien och Rumänien håller inte måttet

För det finns en tydlig orsak till varför de båda EU-länderna ännu inte tagits med i Schengenavtalet om fri rörlighet.

Det är att länderna har uppvisat stora brister i rättsväsendets oberoende, kraftig korruption och, särskilt för Bulgarien, också en organiserad brottslighet.

Därför underordnades Bulgarien och Rumänien redan vid inträdet 2007 det som kallas ”EU:s mekanism för samarbete och kontroll”.

Denna mekanism reglerar villkoren för ländernas anslutning och Bulgarien och Rumänien skulle först tvingas visa större framsteg mot korruption och arbetslivskriminalitet. Att tillräckligt stora framsteg inte har skett är huvudskälet till att länderna ännu inte har tagits med i Schengenöverenskommelsen.

Men den nya svenska regeringen har tydligen bestämt sig. Bulgarien och Rumänien ska med.

Och detta väcker frågor om vilken syn på människor vår nya regering egentligen har.

För vad är viktigast? Människors arbetsvillkor eller att minska lönekostnaderna för företagen?

Bulgarer kör längst och tjänar sämst

Yrkesförare från Bulgarien har, enligt det franska Comité national routier, CNR, EU:s i särklass lägsta löner för yrket, med i snitt runt 3 500 kronor i månadslön.

Samtidigt har de också de i särklass längsta körtiderna.

Bulgariska yrkesförare tvingas till omkring 2 500 fler körda kilometer än belgiska förare, visar granskningen.

I våras läste vi hur den svensk tullen allt oftare stoppar yrkesförare som använder amfetamin och andra droger för att över huvud taget kunna hålla sig vakna under körningarna.

Öppna gränser skulle betyda ökade risker för övergrepp mot arbetares rättigheter på en rad andra områden, så länge inte Bulgarien och Rumänien uppfyllt kraven i EU:s mekanism.

Så vad är det egentliga skälet för regeringen att redan nu öppna för Bulgarien och Rumänien?

Är det för att försvåra kraven på rimliga löner och anständig arbetsmiljö ännu mer?

Eller vill vår nya utrikesminister Tobias Billström visa sig ”duglig” enligt någon förmodad europamåttstock?

Bra att SD och S säger stopp

Vi kan inte tillåta att en skuggekonomi med andra villkor för arbetare och företag växer upp vid sidan om samhället, eller växer sig in i samhället, som en följd av en ansvarslös konservativ utrikespolitik.

De borgerliga vill gärna ge sken av att Bulgariens och Rumäniens medlemskap i Schengen är en liten fråga. Men det är det inte.

Genom att försvåra möjligheterna att kontrollera villkor, lön och grundläggande rättigheter gynnar vi endast de mindre nogräknade arbetsgivarna, både i Sverige och utomlands.

Nederländernas liberala mittenregering har redan sagt nej till förslaget och eftersom både Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna i dag avvisar förslaget finns ännu ingen majoritet i Sveriges riksdag.

Socialdemokraterna har nu krävt ordentliga konsekvensbeskrivningar från en rad myndigheter om vad som skulle hända om de båda länderna kommer med.

För de tre borgerliga regeringspartierna räcker det uppenbart med att förslaget försvårar för såväl svenska som bulgariska och rumänska arbetare för att veta vilken fot de ska stå på.