EU-parlamentets agenda domineras just nu av kriget i Ukraina och den rådande energikrisen.

De sociala och ekonomiska konsekvenserna är onekligen akuta.

Krisen och krigsekonomin spiller över på arbetsmarknaden och Europas löntagare riskerar att bli förlorarna i en kapplöpning mot botten med försämrade villkor, dåliga löner, ökad otrygghet och ojämlikhet.

Balans mellan fack och arbetsgivare

Jag är övertygad om att det bästa för arbetsmarknaden är när det finns en maktbalans mellan parterna som tillsammans förhandlar om villkoren. Vägen dit är dessvärre lång för många av våra europeiska kollegor. Det är inte konstigt att europeiska länder med svaga fackförbund och hög arbetslöshet vill se mer lagstiftning på EU-nivå.

När det fattas starka fack som förhandlar och agerar motpart mot företag skapas ett vakuum där regeringar, företag och näringsliv får fritt spelrum att sätta premisserna för hur arbetsmarknaden ska organiseras och vilka intressen som premieras.

Måste kunna organisera sig fackligt

Det är väsentligt att vårt arbete i parlamentet skapar förutsättningar för arbetare att organisera sig fackligt och i förhandling med företag utrota arbetslivets orättvisor.

Lagstiftning är därför inte rätt väg att gå då det cementerar obalansen mellan arbetsmarknadens parter. Det har vi Socialdemokrater alltid varit tydliga med. Det var därför vi röstade emot minimilöndirektivet.

Samtidigt blir det smärtsamt uppenbart hur inkonsekvent och ohederligt högerpartiernas dubbelspel är på hemmaplan och i Bryssel.

I debatten om minimilöner i parlamentet står svenska högerpolitiker i talarstolen och beklagar sig över hur direktivet utgör ett  hot mot vår arbetsmarknadsmodell, samtidigt som högern varit ytterst aktiva i försämringen av vår svenska modell hemma i riksdagen.

Högern vill sänka a-kassa och löner

I Sverige gick högern till val på att bland annat sänka a-kassan. De har dessutom drivit på att försämra lagen om anställningsskydd, sänka ingångslönerna i kollektivavtalen genom lagstiftning och därmed avveckla den svenska modellen.

Det blir därför ironiskt när högerpartierna låtsas värna  den svenska modellen i parlamentet.

Utvecklingen av vår framgångsrika arbetsmarknadsmodell har vi inte högerpartierna att tacka för. Det var inte högern som avskaffade Lex Laval. Tvärtom införde de Laval-lagen som försämrade fackens möjligheter att teckna kollektivavtal med utländska företag verksamma i Sverige.

Svenska villkor och löner ska gälla

Vi Socialdemokrater har stärkt a-kassan, avskaffat allmän visstidsanställning, satsat på yrkesutbildningar och jobbar för att svenska villkor och löner ska gälla för alla som jobbar på svensk arbetsmarknad oavsett ursprungsland.

En stark fackföreningsrörelse utgör grunden i en sund arbetsmarknadsmodell. Men arbetet kan inte stanna i Sverige.

Vi kommer solidariskt fortsätta verka för stärkta rättigheter för Europas löntagare.

Medan högern betraktar starka fackföreningar som ett hot mot marknadsintressen menar vi att de utgör en förutsättning för ekonomisk tillväxt och stärkt konkurrenskraft.