1 Vad är märket?

1998 infördes Industriavtalet och det som kallas för ”märket”. Sedan 1998 är det exportindustrins parter som förhandlar först i varje avtalsrörelse. Löneökningar som de kommer överens om blir ”märket” som bestämmer vad det blir för löneökningar för alla andra.

2 Varför finns märket?

Sverige är ett litet land som är mycket beroende av export – att sälja varor och tjänster till andra länder. Några exempel på viktiga exportvaror för Sverige är stål, bilar och lastbilar. 

Vår exportindustri är känslig för konkurrens. Om lönerna i Sverige ökar mer än i andra länder, blir svenskproducerade varor dyrare för andra länder att köpa.

Under 1970-talet var det oljekris. Bränslepriserna steg. Då förhandlades lönerna upp skyhögt. Mellan 1974 och 1976 steg lönerna med nästan 45 procent. Men löneökningarna åts upp av hög inflation och ökande priser.

Reallönen – det som folk fick kvar i plånboken – ökade inte. Samtidigt blev de stora svenska exportföretagen mindre konkurrenskraftiga på den internationella marknaden.

Så där höll det på under 70- och 80-talet. Fram till 1998. Då infördes Industriavtalet och ”märket”. Detta för att försöka behålla de exporterande svenska företagens konkurrenskraft, hålla ned inflationen och ändå höja lönerna.

3 Tycker alla att märket är bra?

Nej, sedan starten har många varit kritiska, inte minst Fastighets. En vanlig åsikt från fack med många kvinnodominerade yrken och låglöneyrken, är att märket gynnar höginkomsttagare. Skillnaderna mellan en tjänstemans och en arbetares lön har ökat sedan märket infördes.

4 Vad händer nu i löneförhandlingarna?

Den 25 oktober är en viktig hållpunkt i avtalsrörelsen. Då har LO sitt ”repskap” när LO:s styrelse och representanter från LO-facken möts för att bestämma om man ska gå in med gemensamma krav i avtalsrörelsen.

5 Kan det bli strejk?

När de rådande avtalen fortfarande gäller så kan det inte varslas om strejk, då råder fredsplikt. Men sedan kan strejkvarsel komma. Det är ganska vanligt att det varslas om strejk i en avtalsrörelse.

Källor: Medlingsinstitutet, SCB, SCB:s lönestatistik, den statliga offentliga utredningen ”God sed vid lönebildning”