RECENSION. Samma helg som Bokmässan i Göteborg har Dagens Nyheter på sin förstasida en lista med 27 mördade män. En lista som ska illustrera antal dödsskjutningar hittills i år, där den som sköt fortfarande är på fri fot.

Av de då totalt 48 mordfallen (vi har nu passerat 50) var fyra uppklarade.

Det är så klart ett enormt misslyckande för vårt rättsväsende, men det är ett ännu större misslyckande för hela samhället att det fanns fem mördade tonåringar med på listan. 

Med tanke på hur mycket det rapporteras, analyseras och debatteras nästintill dagligen om det dödliga skjutvapenvåldet är det märkligt att författaren Marjaneh Bakhtiaris nya roman Oändligt underbart inte fick mer utrymme under just bokmässan. 

Vad jag kunde se blev det ett enda samtal, tillsammans med Sydsvenskans Rakel Chukri. Logiskt eftersom författaren kommer från och romanen utspelas i Malmö. 

Jag hoppas verkligen att det beror på att Bakhtiari inte kunde medverka i fler samtal – inte att hon inte bjöds in till samtal. För vi behöver både fler böcker som ”Oändligt underbart” och fler samtal om dem. 

Integration och kulturkrockar

Den som läst Bakhtiari alltsedan debuten 2005 med Kalla det vad fan du vill har vant sig vid teman som tar upp ämnen som integration, kulturkrockar och fördomar om de som kategoriseras ”invandrare” som hon levererar med stort humoristiskt anslag. 

Även om den omisskännliga bakhtiariska humorn sipprar fram ibland i ”Oändligt underbart” är denna roman något helt annat. Det är en mörk och sorglig skildring av en verklighet som inte borde vara det, en verklighet där barn inte får uppleva sin 15-årsdag. 

Romanen handlar på ytan om den snart 15-åriga Shayan och den sista dagen i hans liv. Det är hans mammas födelsedag och Shayan ger sig ut på Malmös gator för att få fatt i Salah, som i veckor lovat honom studiotid för att kunna spela in en låt till sin mamma. 

Shayan vill överraska henne, så han säger inte vad han ska göra eller vart han går när han lämnar deras hem den där sista dagen i livet. 

Under sin vandring genom staden möter han vänner från förr, besöker sin mormor, träffar sin pappa, som för länge sedan lämnat familjen och som det visar sig står i skuld till fel personer. 

Oändligt underbart av Marjaneh Bakhtiari (Ordfront bolag).

Tänker på sin mamma

Hela tiden tänker han på mamma, mamma som måste hinna få sin present. Mamma som flyttat med Shayan och hans lillasyster till ett nytt lugnare område, för att göra det hon kan för att hennes barn ska få de bästa förutsättningar hon kan ge dem.

Och då spelar det roll var du bor. Mamma som ändå inte kunde rädda sin son.

Det är berättartekniskt mycket skickligt att redan på andra sidan avslöja att huvudpersonen dör och ändå kunna behålla läsarens fokus till den sista. 

Lika stressad som Shayan känner sig när klockan går allt snabbare mot dagens slut utan att han kunnat slutföra sitt födelsedagsprojekt, lika tungsint blir jag av insikten att det är så här det är i verkliga livet också. 

Pojkar dödar andra pojkar

Vi lever i ett samhälle där pojkar dödar andra pojkar. Shayan dör för att någon anser att han behöver dödas, det krävs inte ens att han själv har gjort något som ska sonas på detta vis.

Shayan dör för att droger och vapen hanteras av andra tonåringar. Shayan dör för att vårt samhälles ideologiska retorik säger att alla barn är lika mycket värda och har lika goda livschanser, samtidigt som den politiska praktiken manifesterat något annat i decennier. 

Shayans pappa har gett upp, medan hans mamma kämpar. Det finns en scen i boken där pappa Maziar ger sin son ett livsråd som fastnat hos mig.

”För mig är det viktigt att du tänker så här. Ett: vem har makt? Två: hur långt har du dit? Förstår du? Så äger man sitt eget liv. Alltså den sträckan är vad man kan göra av sitt liv. För där finns gränser. För oss … Din faster vill inte låtsas om det men vi kan inte bli vad som helst. Förstår du? Där finns gränser. Så kasta inte bort din tid på att annat och att vad som helst är möjligt. För det är det inte.”

Lyssna inte på pappa

Jag vill ropa till Shayan att han inte ska lyssna på sin pappa, jag vill att han ska tro att han också får, att han också kan.

Sedan tänker jag på min egen 15-åring, som växer upp i ett område där våldet, fattigdomen och kriminaliteten är frånvarande, och att mina ord är sannare för honom än för Shayan. För det spelar roll var du bor. 

Och nästan samtidigt som jag läst ut Marjaneh Bakhtiaris viktiga och vackra bok rapporteras det på nyheterna i att två tonåringar har häktats för inblandning i mord och mordförsök i Södertälje och totalt är sex tonåringar häktade efter de tre senaste dödsskjutningarna i staden.