Sverigedemokraternas Richard Jomshof, numera ordförande i riksdagens justitieutskott, vill avskaffa diskrimineringslagen.  

”Det handlar i grund och botten om att skolan inte ska vara politiserad. I dag kan ju skolan sparka lärare för att de har en viss politisk uppfattning, till exempel sverigedemokrater” sa han nyligen till tidningen Arbetet. 

Jomshof minns sin egen tid som lärare i södra Sverige. I ett långt reportage från 2005 skriver journalisten Niklas Orrenius om alla gånger Jomshof förlorat jobb på grund av sitt engagemang i Sverigedemokraterna.  

Eleverna ska enligt reportaget ha älskat honom. Trots det avbröts hans kontrakt i förtid.  

Elever i slöja får fira nationaldag

Det är inte lagligt att säga upp någon för politiskt engagemang de har på fritiden, även om det inte hindrat olagliga uppsägningar från att ske.

I Arbetsdomstolen finns flera fall där domstolen dömt till den uppsagdes fördel.   

Det är däremot lagligt att säga upp någon som skulle säga till en muslimsk elev att hon inte får fira nationaldagen iklädd slöja, eftersom det representerar en ”våldtäkt på Sverige”.  

Det sistnämnda är alltså något Jomshof själv nyligen kunde säga som aktiv sverigedemokrat. 

I Sverige ger diskrimineringslagen skydd mot sexuella trakasserier och negativ särbehandling baserad på sju grunder: kön, ålder, könsöverskridande identitet eller uttryck, sexuell läggning, etnisk tillhörighet, religiös tillhörighet och funktionsnedsättning.  

Något vi själva inte rår över ska inte påverka vår rätt att delta i samhällslivet. 

En åsikt är något annat.  

Kallade profet pedofil

En annan som minns Jomshofs tid som gymnasielärare för 12 år sedan är Tajma Sisic, i dag förbundsstyrelseledamot i SSU.

Hon ger en annan bild än eleverna i Orrenius reportage:  

”’Islams profet var pedofil och våldtäktsman’ och ’Hur kan man tillhöra en sån religion?’ är exempel på saker han kastade ur sig.” 

Kontrasten mellan Sisic’ minne av Jomshof och de positiva elevernas upplevelser illustrerar syftet med diskrimineringslagen väl.  

I ett klassrum eller på en annan arbetsplats kan vissa individer pekas ut. De blir utsatta för trakasserier, fördomar och tillmälen på basis av sin identitet.

De kritiseras inte för sina åsikter eller sitt beteende, utan enbart för vilka de är.  

Ska inte skydda fördomar

Omgivningen förvägrar dem deras individualitet och ser bara tillhörighet. En tillhörighet som förväntas göra dem sämre, oavsett vilka konstruktiva eller kloka åsikter de än skulle ha.  

Det är därför många av oss tycker att det vore befängt om en anställd fick behålla sin tjänst efter att till exempel behandlat funktionsnedsatta illa på basis av att hen varit snäll mot alla som inte är det.  

Lika befängt som att man skulle skyddas i sina fördomar för att de är en “åsikt” och organiserade in i ett riksdagsparti.   

Samtidigt som Jomshof ville vara lärare var han chefredaktör för SD-kuriren.

Där kunde man under hans ledarskap läsa om att Göteborgsbranden borde räknas som en del av invandringens kostnader eller rubriker som skyllde överfallsvåldtäkter på ”afrikaner”. 

”Idag är det vi sverigedemokrater. Var dras gränsen nästa gång? Vilka åsikter kan man mer få sparken för?” undrade Jomshof 2005.  

Kanske åsikten att diskrimineringslagen faktiskt är en bra sak. Det återstår att se med SD vid rodret.