Centerpartiets valresultat blev en katastrof för partiet. Liss Jonasson, tillförordnad politisk redaktör på Länstidningen Östersund och programledare i podden Hjärtlandet, förklarar vad som egentligen hände på landsbygden.
I riksdagsvalet fick Centerpartiet 6,7 procent av väljarstödet – ett tapp med nästan två procentenheter.
Ur ett historiskt perspektiv är det egentligen inte så dåligt, något partiledaren Annie Lööf också var noga med att påpeka när hon förra veckan meddelade sin avgång.
Så varför kan man ändå kalla Centerns valresultat för en “totalkollaps” eller “katastrof”?
Svaret hittar vi på en i svensk politik närmast mytomspunnen plats: Den så kallade landsbygden.
Total sammanklappning
I traditionellt starka Centerfästen som Jämtland och Dalarna gör C ett val som bäst kan beskrivas som en sammanklappning.
I många kommuner är tappet tvåsiffrigt och en hel rad C-ledda kommunstyren ser ut att bli av med makten.
Inte i en enda av landets 55 landsbygdskommunerna går Centerpartiet framåt, enligt Sveriges Radio.
Det här är ingen liten sak.
Det är så klart inte så enkelt som att Centerväljarna har gått över till SD
Väljarbasen och gräsrötterna har svikit partiet. På samma platser som Centern backar går Sverigedemokraterna framåt.
Det är så klart inte så enkelt som att Centerväljarna har gått över till SD – det tappet är bara tre procent enligt SVT:s Valu.
Flest väljare tappar C till Socialdemokraterna. Men slår vi ihop tappet till M, L och KD, ser vi att var fjärde C-väljare 2018 i år valde något av de tre andra högerpartierna.
Rädda för socialism
En som kanske har ett svar på varför är centerpartisten Jonny Jones i Rättvik:
“Att beblanda sig med gamla kommunister anses oerhört märkligt i den här bygden. Vi är icke-socialister. Vi är självägande bönder och företagare som är oerhört rädda för socialism”, säger han till DN.
För landsbygdsbor som definierar sig som höger blev Lööfs val av sida på riksplanet för svårt att förlika sig med.
På stora delar av svensk landsbygd har de ideologiska skiljelinjerna i decennier representerats av S och C.
Där är det alltså inte Moderaterna, utan Centerpartiet, som varit det ledande högerpartiet.
För landsbygdsbor som definierar sig som höger blev Lööfs val av sida på riksplanet för svårt att förlika sig med.
I stället för att bli avskräckta från SD har landsbygdsbor allt för ofta kommit att se värderingsfrågan som ett tjafsande mellan maktsökande politiker i den urbant kodade så kallade politiska mitt som Annie Lööf och Centerpartiet har kommit att symbolisera.
SD saknar ansvar
Alla partier har i någon mån försökt uppvakta just landsbygdsborna den senaste mandatperioden.
Ta bara drivmedelspriserna – så fort dieseln började kosta över 20 kronor litern fanns det plötsligt ingen hejd på hur bra insikt i landsbygdens villkor partiledarna kunde uppbåda.
Den som verkar ha lyckats bäst med det är Jimmie Åkesson (SD). S gör förvisso ett stabilt val även utanför städerna, men det går inte att komma ifrån att SD är det parti som vann mest mark på landsbygden.
Det beror inte på att SD har utformat en mer trovärdig landsbygdspolitik.
Det beror på att SD har lyckats trumma in sitt budskap om att de, till skillnad från de övriga partierna, inte bär något ansvar för de problem som landsbygdsbor upplever i sin vardag.
Det gör nämligen något med ett lokalsamhälle när skolor tvingas lägga ner för att barnen är för få.
När hemtjänsten inte kan garantera att trygghetslarmen fungerar för att det inte finns täckning.
När det är svårt att hitta sjuksköterskor till hälsocentralen eller behöriga lärare för att bemanningsbristen i välfärden är extra påtaglig på lands- och glesbygd.
När ens hemorter exploateras för att ge rum åt besöksnäringen, samtidigt som vägarna mellan de mindre turisttäta byarna knappt är körbara efter tjällossningen.
Saknades i valrörelsen
Människor utanför storstäderna har ofta flera mil till närmaste apotek och varken ambulans eller polis hinner fram i tid på alla larm när avstånden är för långa.
Banker stänger lokalkontor och byföreningar kämpar i åratal för att försöka få till den fiberuppkoppling som är nödvändig för att ens lokala näringsliv ska överleva.
Allt detta hade valrörelsen kunnat handla om.
De verkligt viktiga landsbygdsfrågorna har varit nästintill osynliga i valrörelsen.
Men medan partierna bråkat om el- och bränslepriser har ingen egentligen adresserat den tillbakadragning som samhället gjort från lands- och glesbygdsorterna.
De verkligt viktiga landsbygdsfrågorna har varit nästintill osynliga i valrörelsen.
Jag menar alltså inte symbolfrågor som bensinskatt eller strandskydd.
Jag pratar om förutsättningarna för de lands- och glesbygdsbor som successivt har sett välfärden urholkas, infrastrukturen bortprioriteras och ekonomin slå i botten.
Här har såväl Centerpartiet som Socialdemokraterna ett jobb att göra innan nästa val med att bevisa att man har ett politiskt projekt som på riktigt möter de utmaningarna.
