För ett tag sedan var jag på fest i Stockholm.

Varje gång jag åker till Stockholm känner jag mig liten och världsovan. Eller, framför allt tror jag att alla andra i Stockholm är så världsvana. Jag tror att många kan känna igen sig.

På festen hörde jag två vänner samtala. Och det jag fick höra dem samtala om skakade om mig i mina grundvalar.

Jag var tvungen att spetsa öronen, bryta in och fråga om jag verkligen hörde rätt.

Några dagar tidigare hade mina vänner varit på en tillställning tillsammans i Stockholm.

Väl där hade de hört någon annan prata om att denne varit på något som hette ”job reveal party”.

Foodora-knarkande nyliberaler

Jag vill egentligen inte spä på nidbilden som finns av Stockholm i resten av Sverige.

Nidbilden som säger att det här är en stad som fullkomligt andas medelklass och nyliberalism.

En medelklass som dagligen beställer hem mat via Uber Eats, Foodora eller någon annan hemleveransapp.

En medelklass som har det så ekonomiskt tryggt att de blir förblindade av sin egen förträfflighet och som tror att världen kretsar kring dem.

Stockholm är, i alla fall för mig som blickar utifrån, symbolen och kronjuvelen för det nyliberalistiska Sverige, en region som så länge jag kan minnas haft ett blågrönt styre.

Jag vill verkligen inte spä på den nidbilden. Men.

Jag tror att ”job reveal party” kanske är det mest nyliberala jag någonsin hört.

En Malmöit i tunnelbanan

Själv kommer jag från Malmö och jag blir alltid nervös när jag ska åka tunnelbana i Stockholm.

Varje gång jag ska använda SL-appen för att åka tunnelbana är det något strul.

Det bildas kö, jag hör hur det suckas högt bakom mig från någon stressad urinvånare för att ännu en utböling inte får appen att funka och jag får skamset gå till spärrvakten för att visa upp min biljett. 

Malmös ”tunnelbana” har tre hållplatser och det tycker jag är lagom. 

Konceptet job reveal party

”Job reveal party” är tydligen precis vad det låter som.

Man anordnar en fest för att avslöja vilket ens nya jobb är. Och konceptet känns nog igen. 

”Gender reveal parties” har varit en stor grej i sociala medier i några år nu.

Ett par som väntar barn anordnar en fest där man samlar släkt och vänner för att avslöja könet på sitt kommande barn genom att spräcka hål på en ballong som det flyger ut antingen rosa eller blå konfetti ur.

Bara i Stockholm

Rätta mig gärna om jag har fel, men jag har svårt att se att ett ”job reveal party” skulle kunna anordnas någon annanstans i Sverige än i Stockholm.

Och det här väckte såklart en hel del frågor i mig. Frågor som mina vänner tyvärr inte heller kunde besvara.

Vad var det för jobb personen hade fått? Spräcker man en ballong? Och vad flyger i så fall ur den? Hur går en sådan här tillställning egentligen till?

Jag kan väl tycka att det kan vara värt att fira ett nytt jobb, det är egentligen inte det jag vänder mig mot. Men man måste inte göra ett ”reveal party” av det. 

Vi måste inte anamma allt från amerikansk kultur, framför allt inte de dåliga sakerna.

Och jag tänker inte ge mig in i några spekulationer kring vad det var för typ av nytt jobb som skulle avslöjas. Men.

Någonting säger mig att det inte var en tillsvidareanställning på Postnord eller en anställning som undersköterska som skulle firas.

Inte mig det är fel på

Jag har bestämt mig. Från och med nu ska jag aldrig mer känna mig osäker i Stockholm. 

Jag ska gå med rak rygg och bröstkorgen utåt.

Kalla mig gammalmodig och en produkt av jantelagens Sverige, men det är inte mig det är fel på och det är inte jag som borde ha komplex när min SL-app strular i spärren, för det är inte jag som är på väg till ett ”job reveal party”. 

Att det ens anordnas är det yttersta beviset på Stockholms totala förfall.