”Svenska högern har lämnat sina väljare bakom sig”
En ny rapport från Tankesmedjan Tiden visar att SD-företrädare och andra högerpolitiker står för en politik som missgynnar deras egna väljare. I stället gynnar högern de allra rikaste i Sverige, skriver företrädare från Tankesmedjan Tiden.
Johan Sjölander och Martin Rynoson.
Politik handlar mycket om retorik. Vackra ord om principer och värderingar. Men därunder finns en botten av krassa, materiella intressen.
Tankesmedjan Tiden publicerar i dag en rapport av Dan Andersson, mångårig chef för LO-ekonomerna. Rapporten visar sig att det finns en politisk bomb gömd i den statsvetenskapliga forskningen: I dagens Sverige har de svenska högerpartierna i praktiken lämnat sina väljare bakom sig.
I stället företräder högerpolitikerna i allt högre utsträckning olika starka, ekonomiska elitintressen. Vad svenska löntagare från medel- och arbetarklassen bör fråga sig själva, innan de lägger sin röst i valurnan, är därför vems intressen som ska styra.
Anderssons rapport lyfter relativt ny utveckling. Så sent som 1968 var riksdagen mer vänsterorienterad än väljarna. Men bara ett halvsekel senare, år 2018, var det tvärtom. Statsvetaren Sören Holmberg har konstaterat att ”[d]e tre rödgröna partierna uppvisar en förbättrad åsiktsöverensstämmelse över tid medan de fyra borgerliga gått motsatt väg och uppvisar en försämrad ideologisk likhet mellan valda representanter och väljare.”
Vinstdrivande företag
Detta blir tydligast i synen på vinstdrivande företag i välfärden, men det slutar inte där. I Sverige har vi en mångfald av subventions- och stödsystem, som främst gynnar de som har de riktigt höga inkomsterna. Detta system lämnar vanliga inkomsttagare i sticket.
I rapporten ägnas särskild uppmärksamhet åt Sverigedemokraterna. Andersson avfärdar myten att SD huvudsakligen stöds av besvikna socialdemokrater. Tvärtom kommer det största flödet från Moderaterna. Det som förenar SD:s väljarkår är en låg tilltro till det allmänna. Rent ekonomiskt tjänar dessa väljare inte tjänar på en politik för de allra rikaste. Den kanske tydligaste illustration av det är att SD:s väljare tillhör de som är allra mest missnöjda med de allmänna pensionerna.
Därför är det inte så konstigt att SD försöker profilera sig som högerns sociala samvete. De står upp för arbetslöshetsförsäkring, pensioner och de allmänna trygghetssystem den breda arbetar- och medelklassen är som mest beroende av.
SD:s prioriteringar
Men frågan är: Vad detta är värt? I en intervju med Omni är SD:s finansministerkandidat Oscar Sjöstedt öppen med hur SD kommer att prioritera efter en eventuell valseger: ”Kan vi inte enas om finansieringen så har vi inte möjlighet att göra alla de här sakerna, då får vi prioritera statens kärnuppgifter, inre och yttre säkerhet, sen kommer vi inte så mycket längre”.
De satsningar som SD går till val på – pensioner, arbetslöshetsförsäkring och tandvårdsreform – har alltså övergetts innan regeringsförhandlingarna ens har inletts.
Sverige är i ett svårt ekonomiskt läge. Priser och räntor går upp. Den regering som tillträder efter valet den elfte september kommer att behöva lotsa landet genom en tuff ekonomisk konjunktur.
Alla som i dag sitter hemma vid köksbordet och funderar på hur ekonomin ska gå ihop – eller om ens jobb alls kommer att finnas kvar – bör ställa sig en fråga: Vems intressen vill jag att de som sitter på makten ska företräda? Vanligt folk som jag själv, eller den ekonomiska eliten och deras lobbyister?
För breda lager av vanliga löntagare borde det valet vara ganska enkelt.
