Liberalernas tidigare partiledare Bengt Westerberg tänker inte rösta på sitt gamla parti nästa vecka. Det berättar han i Liberal debatt.

Mannen som lyfte det liberala partiet till 14,2 procent i valet 1985 tänker alltså inte sälla sig till de drygt 4 procent som avser att rösta på Johan Pehrson i valet 2022. 

Nej, nu får det bli Annie Lööf i stället.  

– Jag skulle gärna se en regering med Moderaterna, Socialdemokraterna och Centerpartiet, det skulle kunna bli en stark regering, säger Westerberg. 

Okej. På pappret är den stora koalitionen alltid den starkaste regeringen. Och visst, att en regeringsbildare har en majoritet av parlamentsledamöterna bakom sig är en stor fördel för den som vill få något gjort. 

Snuttefilt för liberaler

Men Westerbergs önskeregering finns bara som en önskning. Det är mest av allt en snuttefilt för liberaler – inte minst sådana som befolkar Dagens Nyheters ledarredaktion – som vill fortsätta låtsas att Moderaterna är ett anständigt parti. 
Att det redan i september 2022 finns en moderat väg bort från romansen med SD. 
 
Det finns en del skäl till det. 
 
Först och främst för att det faktiskt finns verkliga skillnader mellan S och M. I synen på statens storlek och åtaganden till exempel. Och i synen på a-kassan, socialförsäkringssystemen, välfärdens styrning, bostadsbyggandet, utbildningspolitiken, kulturen. 

Dessutom skulle ett samarbete mellan M och S riskera att kortsluta det traditionella spänningsförhållande som råder mellan vänsterns vurm för välfärd och omfördelning och högerns kärlek till låga skatter och privatiseringar.  

Andra länders erfarenheter av sådana storkoalitioner är inte heller jättepositiva. I Tyskland, Österrike, Belgien och Nederländerna har extremismen snarast vunnit förnyad kraft när socialdemokrater och konservativa gått samman. 2022 har varken S eller M råd att lämna höger- och vänsterflanken helt öppna för V och SD. 

S-ledamöter ogillar M-ledamöter

Slutligen kan man konsultera valforskarna i Göteborg om man vill övertyga sig om varför S-M-lösningen är helt orimlig.

Socialdemokratiska sympatisörer ogillar Moderaterna. Och moderata sympatisörer ogillar Socialdemokraterna. 
Moderata riksdagsledamöter anser dessutom att socialdemokratiska riksdagsledamöter brister i eftertänksamhet och ärlighet. Känslorna är besvarade från socialdemokratiska riksdagsledamöter.  

Och, kanske viktigast: blott 1,4 procent av väljarna vill ha en regering med S och M. 

Hälften av dem jobbar på DN:s ledarredaktion.