Så, det är valår igen och opinionsundersökningarna duggar tätt. Har Sverigedemokraterna gått upp med fyra procent? På en dag? Oavsett vad Ulf Kristersson känner för dagen, är Moderaterna större eller mindre än SD?

Leder de rödgröna med 6,7 eller 0,2 procentenheter? Varför rapporterar Anders Lindberg om båda resultaten? Har Ebba Busch burit Schrödingers Baywartch-baddräkt i Tylösand?

Det är lätt att lessna såhär i slutspurten.

Därför ger vi er nu den enda och definitiva, helt vetenskapligt förankrade, undersökningen ni behöver. Vårt oberoende institut Klenus har ställt sig den viktigaste frågan. Hur tydliga är våra partier egentligen?

Med hjälp av hypermodern algoritmteknik frågade vi landets enda relevanta källa: Internet.

Socialdemokraterna

När vi kastar in SAP i algoritmtombolan får vi inte helt oväntade svar. Betryggande för landets alla centrister samt Stefan Stern är att partiet inte är socialister. Håll i hatten Annie Lööf, här finns möjlighet att bilda regering. Men där slutar också tydligheten.

Googlingen ”är socialdemokraterna bra” samt ”vad är socialdemokraterna” pekar på att Magdalena Anderssons statsministerstrategi att ta alla oppositionens förslag och påstå att de egentligen är socialdemokrati kanske inte varit helt bra för tydligheten. Nato? Vi har alltid gillat Nato.

Centerpartiet

Här pratar vi giftastycke. Sossarna drar högerut samtidigt som väljarna frågar sig om centerpartiet är socialism. Är de bra? En fråga utan ett helt objektivt svar en googling bort kanske. Men A för ansträngning! Resan från bondeparti till stureplanscenter tycks ha gått sådär begriplighetsmässigt. Var är de störst egentligen?

Ayn Rand-fanet Annie Lööf överraskar också med att inte ha kunnat presentera en begriplig ideologi. Även om frågan bara ställs explicit här – för vad centerpartiet är för ideologi är en fråga många ställt sig – så är hon inte helt ensam om detta.

Liberalerna

Vad är liberalerna för parti? Det är frågan på allas läppar. Är de ens fortfarande en reklambyrå? Ett säkerhetsföretag? Lobbyistverksamhet för marknadsskolan? Folkpartismen väcker fler frågor än den ger svar. Vad är liberalerna? Vem är liberalerna? Påståendet ”liberaler är” mynnar ut i ingenting. Landets mest postmoderna parti slår till igen.

Är de för eller mot Sverigedemokraterna? Ska de på valturné med dem eller inte? Allt är en smula oklart.

Med riksdagens enigma är bara en sak säker: Johan Pehrson är inte den som sätter sig längst bak i turnébussen. Tror vi.

Sverigedemokraterna

Några som inte är speciellt otydliga är däremot Sverigedemokraterna. Här är partiet som istället rockar påståenden, inte frågor.

Sverigedemokraterna är vänster. Det får vi se i inte mindre än två påståenden. Något överraskande sett till att de positionerat sig i ett politiskt block så konservativt att det nästan får beskrivas som brunblått majestätiskt purpur snarare än blått. Partiet är också en skam för Sverige, samt störst.

Här uppstår otydligheten snarare i ren ordsallad. ”SD är det för vecka”? Ingen aning. Men vi antar att frågan ställs lagom till vad som kommer vara landets enda röda högtid efter maktskiftet. Alltså midvinterblotet.

Tidigare år har frågan om rasism dominerat. Det verkar inte längre vara lika oklart.

Vänsterpartiet

En väljarfavorit som däremot aldrig går ur tiden är Vänsterpartiet. De är, som vanligt, kommunister och extrema, här har inget förändrats trots C.H Hermanssons försök att reformera partiet redan på 60-talet. Men är de för eller mot EU? Tydligen vet inte väljarna.

Det sossigaste med Nooshi Dadgostars parti är frågan om de är bra. Det väcker den eviga Tarzan-frågan ”vänsterpartiet vad är?”

Moderaterna

Första och enda partiet vars undersökning kontamineras. Av ett blogginlägg från 2010. Om partiets gamla tyskklingande valslogan ”Arbete ger frihet”. Frågan om de konservativa fortfarande är konservativa överraskar inte. Inte ens Ulf Kristersson tycks riktigt veta längre.

”Ärkebiskop moderaterna” överraskar däremot. Känns ärkebiskop som ett typiskt sosseyrke?

Att någon frågat sig huruvida Moderaterna är för Nato eller ej får ses som någon sorts världsrekord. Eller så har Magdalena Anderssons assimileringsstrategi fungerat ändå.

Miljöpartiet

”Jag har aldrig varit så rädd, som när jag vurpade med skotern”, det är taglinen till filmen Hotet. Tror vi. Och ett hot, det är tydligen waldorflintottarna i Miljöpartiet. De är talibanernas, socialism samt det största hotet. Hot om vad? Oklart. Kanske en nedgrävd getskalle i åkern eller att alla barn sätts på Kristofferskolan? Ett vindkraftverk i varje hem?

Skiftet från ljus till mörker – eller från Gilgamesh till Marduk för att tala miljöpartistiska – har pågått under en längre tid säger Johannes Klenell, vd på Klenus.

Mig skrämde de livet ur genom att vilja high fivea och applådera Stockholms alla cyklister vid Hornsgatan som en del av sin valrörelse. Varför? Vem gör så?

Sett till den hotbild de utgör så är det möjligen lite förvånande att två väljarfrågor handlar om huruvida de alls finns kvar eller ej.

Kristdemokraterna

Något oväntat bidrar inte Kristdemokraterna med speciellt mycket. ”Med en så flippig partiledare som kombinerar extas i prideparaden med både abortmotstånd och en konservativ HBTQ-fientlighet i bagaget – samt en förmåga att vara oerhört kritiska över och vilja se ett maktskifte kring den vård de själva styr i regionerna. Då hade man kunnat vänta sig ett större googlingsintresse”, enligt Klenus analytiker. Men nej.

KD kan alltså trots allt detta vara landets tydligaste parti.