”Ökade lönekostnader är ett hot mot våra branscher”
I kristider behövs en ansvarsfull lönebildning i alla sektorer, skriver vd:ar och förhandlingschefer på Gröna Arbetsgivare, Trä- och Möbelföretagen och Grafiska företagen.
Avtalsrörelsen 2023 blir en avgörande tid för det 25-åriga Industriavtalet och för vilken riktning den samhällsekonomiska utvecklingen tar framöver.
I dag har vi den högsta inflationen sedan 1991 vilket gör att kostnader för varor, tjänster och lån ökar. Rysslands anfallskrig mot Ukraina innebär ännu högre bränsle- och energipriser.
Dessutom har vi, i spår av pandemin, fortsatta problem med distribution och transporter samt en illavarslande utveckling på tillgång och pris för olika insatsvaror. Vi står inför en situation som gör att industriavtalet kan komma att testas på ett sätt som aldrig tidigare skett.
Gröna Arbetsgivare, Trä- och Möbelföretagen (TMF) och Grafiska Företagen företräder 5 000 företag med drygt 70 000 anställda i branscher som förser Sverige med till exempel hus, möbler, livsmedel och förpackningar. Förutom att klara den hårda konkurrensen kämpar nu våra branscher med att upprätthålla sin lönsamhet till följd av effekterna av en stökig omvärld.
Ökade lönekostnader ett hot
För våra relativt små men viktiga branscher är de direkta resultaten av kommande avtalsrörelse i form av exempelvis lönekostnader livsviktiga. Men minst lika viktigt är den påverkan löneförhandlingarna får på den samhällsekonomiska utvecklingen. Majoriteten av våra företag är mindre arbetsgivare med små ekonomiska muskler att hantera ökade kostnader och minskad efterfrågan.
Sedan 90-talet har industriavtalet bestämt löneökningstakten utifrån industrins internationella konkurrenskraft. Detta har gett våra företag, såväl de som omfattas av industriavtalet som de som senare har att följa det så kallade märket, förutsättningar att vara konkurrenskraftiga samtidigt som Sveriges löntagare haft en reallöneökning som varit högre än i de flesta andra EU-länder.
Men nu har det börjat höjas röster för att löntagare i kommande avtalsrörelse ska kompenseras för inflationen. Då blir vi oroliga, både för våra företags framtida möjligheter och hur den ekonomiska utvecklingen i stort ska påverkas. Vi vill inte tillbaka till 70- och 80-talets skenande löneökningar, med tappad konkurrenskraft för företagen och uteblivna reallöneökningar för löntagarna som följd. Vi vet också att många av våra medlemsföretag inte skulle klara en sådan utveckling.
Risker med att utmana ”märket”
Om någon på allvar har tankar att utmana industriavtalets grundbult genom att kräva kompensation för de ökade kostnader som dagens inflation medför är det viktigt att ha två saker klart för sig:
- När kostnader ökar för löntagarna, ökar de också för företagen. Ökar man då dessutom företagens lönekostnader för mycket sätter man fart på ett hjul som kommer att leda oss tillbaka till 70- och 80-talets situation med höga löneökningar, låg köpkraft och företag som tappar konkurrenskraft och som då tvingas till personalneddragningar.
- Även om vi för tillfället ser att reallöneutvecklingen är negativ står den sig fortfarande bra i förhållande till vår omvärld. Medlingsinstitutet meddelade att för fjärde kvartalet 2021 var reallöneutvecklingen i genomsnitt minus 2,7 procent i årstakt i Sverige samtidigt som EU-snittet låg på minus 2,9. I EMU-länderna var motsvarande reallöneutveckling minus 3,2 procent. Det återstår att se hur detta utvecklar sig framöver.
Facken behöver ta ansvar
Vi vet att industrifacken har både kunskap och insikt om förutsättningarna, och även kommunicerat vikten av att tänka långsiktigt under de kommande avtalsförhandlingarna. Vi förstår också att det är en stor utmaning för fackförbunden att kunna kommunicera detta till sina medlemmar som ser sin köpkraft minska.
Det kommer att vara avgörande för medlemmarnas långsiktiga reallöneutveckling att industrifacken, men också fackförbunden för övriga sektorer, håller fast vid Industriavtalets grundtanke. Att det är industrins förutsättningar som är utgångspunkten för förhandlingarna och att parterna ska beakta lönebildningens konsekvenser på inflation, sysselsättning och konkurrenskraft.
2023 blir det viktigare än någonsin att löneökningarna sätts på en nivå som gynnar svensk konkurrenskraft på lång sikt. Det ökar förutsättningarna för tryggare anställningar och en god reallöneökning på sikt. Och denna nivå måste respekteras av alla sektorer på svensk arbetsmarknad.
