När pandemin kom trodde vi att de skulle förstå.
En del av mina kollegor var till och med upprymda mitt i allt kaos.
Nu kommer de äntligen fatta att allt kokar ner till antal anställda och våra arbetsvillkor, att vården och omsorgens kapacitet är direkt avhängig oss. Vår utbildning, vår erfarenhet, våra händer.
Men ränderna går inte ur. Politikerna verkar fortfarande helt resistenta.
Minns ni hur alla pratade om att Sverige har lägst antal vårdplatser på sjukhus och intensivvård i hela EU?
Ekot har gjort en stor undersökning av regionpolitikernas inställning till sjukvårdens problem.
För att lösa sjuksköterskeflykten (som är den direkta orsaken till väntetiderna på akuten, väntetiderna till operation och vårdplatsbristen på sjukhus och intensivvård) tycker majoriteten att höjd lön INTE är det viktigaste.
Minns ni pandemin?
Minns ni hur alla pratade om att Sverige har lägst antal vårdplatser på sjukhus och intensivvård i hela EU?
Minns ni hur vi fick veta att hela äldreomsorgen är en schweizerost av outbildade timvikarier, med extremt många äldre per sjuksköterska?
(Om den blivit bättre av denna krisinsikt? Nej, såklart inte.)
Ungefär var fjärde sjuksköterska använder inte sin legitimation för att arbeta med patienter idag, och enligt Vårdförbundets egen undersökning är lönen helt avgörande för dem som överväger att lämna yrket.
Digitaliseringen en snuttefilt
Tillbaka till Ekots undersökning.
Regionpolitikerna fick välja två av fem alternativ för hur vården ska finansieras.
Nästan 90% har då valt alternativet ”effektivare vård med hjälp av en högre grad av digitalisering och ny teknik”.
Och här är det nog fler än jag som känner för att ge upp.
De som tänker att appar och internet har förbättrat så mycket i deras egna liv.
Digitaliseringen som ett svar på bemanningsfrågan är en feberdröm, en snuttefilt för människor som gått på för många seminarier med tech- och konsultbolag, en farlig framtidsvision för den friska medelklassen som aldrig varit sjuka och som aldrig pratat med en enda vårdanställd.
De som tänker att appar och internet har förbättrat så mycket i deras egna liv.
För de som feberdrömmer behöver aldrig specificera exakt vad det är som ska digitaliseras och effektiviseras. De avkrävs aldrig några svar.
Krisartade upphandlingar
Den ”digitalisering” som vi i vården behöver är att våra journalsystem ska fungera.
I dag kan 112, ambulans, hemsjukvård, vårdcentral och sjukhus inte ta del av varandras uppgifter.
Vi faxar. Vi postar. Vi rapporterar muntligt. Ofta är det ett slags detektivarbete.
Det som politikerna alltså menar är räddningen för vården är i själva verket något de själva misslyckas kapitalt med år efter år.
Upphandlingarna av systemen, det som är regionpolitikernas faktiska uppdrag och möjlighet, fallerar och bryter samman på löpande band.
Luftslottet Vårdexpressen (ett ”AI-verktyg”) som köpts in av flera regioner kollapsade i en enorm korruptionsskandal med fängelsestraff.
Region Skåne och Västra Götaland harvar vidare med den kontroversiella leverantören Cerner och systemet Millenium som är försenat med flera år.
I Finland stoppades leverantören efter massiv läkarkritik för att systemet är uppbyggt för amerikansk sjukvård. De kommande åren ska 13 av 21 regioner byta journalsystem.
Ett annat tragikomiskt exempel är Stockholm stads Skolplattformen, en miljardhistoria som när den förbättrades av kodande föräldrar ledde till konflikt och stämningshot.
Det som politikerna alltså menar är räddningen för vården är i själva verket något de själva misslyckas kapitalt med år efter år.
Videochatt inte effektiv vård
Eller avses något annat när det yras om digitaliseringsrevolutionen?
Nej. Att videochatta med en läkare ger inte effektivare vård, det ger sämre vård. Läkarens arbetstid är densamma, men hen kan inte undersöka dig.
Någon måste tolka informationen, diagnosticera och kommunicera behandlingsförslag
I Region Stockholm skrivs en tredjedel av alla antibiotikarecept ut över video, trots att endast två diagnoser lämpar sig för detta (hudutslag från borrelia och okomplicerad urinvägsinfektion hos icke-gravida kvinnor).
Nej. Egenmätning via smarta klockor och teknikutrustning i hemmet fungerar inte utan mottagande vårdpersonal på andra sidan.
Någon måste tolka informationen, diagnosticera och kommunicera behandlingsförslag och nej, det kan inte vara en app. Det är livsfarligt.
Nej. Arbetsuppgifterna i äldreomsorgen kan inte minskas genom digitala verktyg.
Att byta en blöja, att klappa en kind, att lägga tabletterna på en sked med sylt och se till att samtliga sväljs ner behövs det en människa för.
Ni kan inte bli av med oss, politiker
Och därför återkommer vi till oss.
All sjukvård och omsorg börjar och slutar med ett möte med en yrkeskunnig.
En läkare som diagnosticerar, en sjuksköterska som ger råd, en undersköterska som sköter om.
Vi har fortfarande en simultan kris i primärvården och på akutsjukhusen, vi har fortfarande en äldreomsorg som en schweizerost. Och allt beror på bristen på personal. Fortfarande.
Hur mycket ni än drömmer så kan ni inte digitalisera bort behovet av oss.
