Hur djupt rotad högerns arbetarhat egentligen är blev tydligt på måndagen.

På morgonen presenterade socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi ett nytt kompromissförslag om pensionerna. Jämfört med regeringens ursprungsförslag sänktes summan för den generella höjningen från 1 000 kronor efter skatt till 1 000 kronor före skatt, men samtidigt höjdes garantipensionen med cirka 1 000 kronor extra i det nya förslaget.

Detta förslag har nu en majoritet med S, C, V och MP ställt sig bakom.

Vägen borde alltså vara öppen för att äntligen kunna klubba höjda pensioner i samband med riskdagens budgetomröstning på onsdag.

Men den konservativa minoriteten har beslutat sig för att inte agera enligt demokratins sedvanliga parlamentariska spelregler när det gäller pensioner.

Högern vill stoppa omröstningen

I stället förklarade Moderaternas ekonomiska talesperson Elisabeth Svantesson att det konservativa blocket som består av M, KD, L och SD ska utnyttja möjligheten att låta finansutskottet stoppa förslaget om höjda pensioner att över huvud taget nå riksdagen.

Blir det ingen omröstning går ju förslaget om höjda pensioner inte igenom, trots att en majoritet är för förslaget.

Att stoppa omröstningar som hotar att bli till det egna lägrets nackdel är beteenden som vi vanligtvis ser i mindre demokratiska länder, eller i USA under president Donald Trump.

Nu försöker sig även det konservativa blocket i Sveriges riksdag på att ta detta tvivelaktiga steg.

Och det här öppnar för två mycket allvarliga reflektioner.

Att oppositionen, som alltså befinner sig i minoritet, över huvud taget vill pröva denna demokratiskt minst sagt tveksamma väg för att köra över ett majoritetsbeslut vittnar om den slagsida som på senare tid har infekterat oppositionens politiska arbete.

Skada regeringen går före allt

Riksdagsarbete har alltid gått ut på att söka majoriteter i riksdagen och att acceptera att en minoritet inte kan vinna en omröstning. Däri ligger den demokratiska parlamentarismen.

M, KD, och inte minst L har med tydlig influens från SD nu uppenbart övergett denna grundläggande parlamentariska linje om att söka majoriteter.

I stället vänds politiken alltmer till att tillfoga den sittande regeringen så stor skada som möjligt.

Det vittnar, om inte annat, om en stor brist på regeringsduglighet.

Här finns också valet av område.

Det handlar varken om rikets säkerhet eller ett försök till statskupp. Det handlar om en första, långt ifrån tillräcklig höjning av de sämst ställda pensionärernas pensioner.

För bara några dagar sedan presenterade fackförbundet Handels en rapport om sina medlemmars pensioner.

Rapporten konstaterar att genomsnittet för den totala pensionen för kvinnor bland Handels pensionärsmedlemmar, 12 700 kronor i månaden efter skatt, ligger under den gräns för låg ekonomisk standard som Pensionsmyndigheten använder och som i dag ligger på 13 300 kronor i månaden.

Närmare hälften av Handels pensionärsmedlemmar är helt eller delvis beroende av garantipensionen.

En beskedlig höjning

Det är en beskedlig höjning av pensionen till dessa människor ur den svenska arbetarklassen som det konservativa blocket nu anser vara så fruktansvärt hemskt att förslaget till varje pris måste stoppas, om det så ska ske med udda utskottsomröstningar.

Det mesta tyder dock på att förslaget ändå kommer att gå igenom. Regeringen kommer med stor sannolikhet ändå att lägga fram förslaget på onsdag. Det blir då talman Andreas Norlén som får avgöra om riksdagen ska rösta i frågan trots den konservativa minoritetens stoppförsök i finansutskottet.

Troligen säger han ja. Att talmannen för Sveriges riksdag skulle godkänna ett försök att stoppa majoritetsbeslut i Sveriges riksdag skulle inte se bra ut för den svenska demokratin.

Vi bör dock minnas Liberalernas och de övriga konservativa partiernas agerande när valet närmar sig.

Så stark är det konservativa blockets hat mot låginkomsttagare att de till och med vill överge riksdagens normala beslutsordning för att stoppa bättre pensioner åt dem.