En känsla som stannar kvar inom mig efter riksdagens senaste skoldebatt var att vinden äntligen har vänt.
Nu har Sveriges riksdag öppnat upp för att grundskolans finansiering behöver göras om i grunden.
Debatten handlade om regeringens förslag om ökad likvärdighet för skolhuvudmän, och höll bitvis låg nivå med fokus på person i stället för sakfrågan.
Niels Paarup-Petersen från Centerpartiet bad tittarna om ursäkt för debattens låga nivå och Fredrik Malm från Liberalerna såg allt annat än glad ut efter sina replikskiften med skolministern.
Sakfrågan, det vill säga regeringens förslag, är att hemkommunen har ansvar att tillhandahålla skolplatser till alla elever i kommunen, så kallat utbudsansvar.
En ond spiral för hemkommunen
Jag har lagt fram hundratals exempel från offentliga handlingar de senaste åren som visar att kommuner får ökade verksamhetskostnader som en direkt följd av det ansvaret.
Hemkommunen måste ha skolor i alla geografiska delar av en kommun även om det inte finns underlag för fulla skolklasser.
Varje tom skolplats ökar genomsnittskostnaden per elev vilket får konsekvensen att enskilda huvudmän, alltså friskolor, ska ersättas.
När enskilda huvudmän etablerar sig eller expanderar skapas tomma skolplatser i hemkommunens skolor med budgetunderskott för hemkommunen som följd.
Då har genomsnittskostnaden per elev ökat och då ska enskilda huvudmän ersättas retroaktivt. Det hela skapar en ond spiral i kommunernas ekonomi.
Förstår inte skolpengen
Under debatten blev det tydligt att det fortfarande finns missförstånd om grundskolans finansiering.
Ett vanligt förekommande missförstånd var att elever i friskolor har en egen, individuell, skolpeng.
Att elever genererar skolpeng till huvudmannen som sedan fördelar resurser utifrån sin interna resursfördelningsmodell betyder inte att de har egen skolpeng.
Partierna som meddelat att de kommer att rösta nej till regeringens förslag hävdade att regeringen ger sig på friskolorna och att de vill sänka ersättningen till dem.
Skolministern förvånar
Det förvånar mig att skolministern inte förklarade tydligt att syftet med att differentiera skolpengen inte är att sänka ersättningen till enskilda huvudmän utan att syftet är att ersätta hemkommunen för de merkostnader utbudsansvaret medför.
Det kan tyckas vara en semantisk skillnad men det är likväl en viktig skillnad.
Det finns inte något egenintresse i att sänka ersättningen till enskilda huvudmän även om det blir en konsekvens av förslaget.
Pendeln har, trots allt, svängt och nu kan den inte svänga tillbaka.
Det blir inte differentierad skolpeng innan valet i höst men under nästa mandatperiod kommer det att bli förhandlingar och skarpa förslag.
Jag hoppas att riksdagens ledamöter förstår att det är bråttom.
Sveriges grundskoleelever förtjänar bättre än detta.
