Att den politiska klassen är mycket förtjusta i kompispolitik vet vi.

Många är de människor som äger eller leder välfärdsföretag och som i ett tidigare liv var politiker och tjänstemän som drev igenom privatiseringarna av välfärden. De är ­moderater, liberaler eller har täta band till de borgerliga partierna och flera fall Socialdemokraterna.

De står lobbyorganisationer som Almega, Friskolornas riksförbund och Svenskt Näringsliv nära och de har tjänat stora pengar på privatiseringarna av skola, vård och omsorg.

Det personliga spelar roll. Välfärdsbranschen har systematiskt värvat politiska nyckelpersoner till sin verksamhet och man kan med rätta tala om att det i svensk välfärd vuxit det fram en särskild form av företagsamhet som bygger på att man känner rätt personer.

Pehrson ger kompispolitiken ett nytt ansikte

Nu har Liberalernas partiledare Johan Pehrson tagit kompispolitiken till en helt ny nivå.  
I dag avslöjar nämligen Aftonbladet att L-ledaren har ekonomiska intressen i ett företag i säkerhetsbranschen.

Pikant, eftersom L vill att staten ska använda massiva belopp för att stötta kommuner som vill anlita företag i säkerhetsbranschen.
Pikant, eftersom bolaget Pehrson deläger i sin årsredovisning jublar över att L-politiken ger dem möjlighet att växa.
Pikant, eftersom Pehrson framträder i ljuset av Nyamko Sabunis korta tid som partiledare.

Strax efter att hon tillträdde som L-ledare kunde Svenska Dagbladet nämligen avslöja hur den tidigare partisekreteraren Johan Jakobsson genom sin byrå Nordic Public Affairs orkestrerat Sabunis interna valkampanj. Det långsiktiga målet var att med Sabuni göra Liberalerna till ett parti som lojalt backade upp Ulf Kristerssons blåbruna statsministerdrömmar. Byrån hade också, på uppdrag av väl betalande kunder i näringslivet, fått formulera Sabunis politik.

Nu ser det ut som att L bytt ut en partiledare som var sponsrad av särintressen och lobbyister till en partiledare som själv är lobbyist och företräder ett särintresse. Johan Pehrson är, så att säga, sin egen kompis.

Skadar demokratin

2018 infördes en ny lag som gör det möjligt att placera statsråd och statssekreterare i karantän innan de får börja ett nytt jobb.

Även om lagen har sina brister så var det på tiden. Blotta misstanken om intressekonflikter, bristande integritet och oklara lojaliteter äventyrar ju förtroendet för riksdagen och regeringsmakten. Det gäller förstås även när politikern är lobbyist samtidigt som hen är förtroendevald.

”Mitt ägarskap följer det regelverk som finns för förtroendevalda riksdagsledamöter och är transparent redovisat”, skriver Johan Pehrson i ett skriftligt uttalande till Aftonbladet.

Det är möjligt, men då måste reglerna faktiskt ändras.