Bevakar du en riksdagsdebatt om LSS, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, lär du höra ordet ”funktionsvariation” uttalas i var och varannan mening.

Det har blivit ett politiskt modeord och sägs ofta i överslätande välmening, ingen ska ju tro att våra politiker har fördomar.

Men funkisrörelsens kritik mot ordet ”funktionsvariation” är stark. De anser att ordet döljer vilka insatser människor med funktionsnedsättningar har rätt till enligt svensk lagstiftning. En ”variation” behöver ju ingen ta ansvar för eller förändra.

Det är bara att inse att funkisrörelsen har rätt. Något liknande skulle ju aldrig accepteras i andra sammanhang, till exempel när det gäller inkomster.

Ses som tärande

”Visst finns det fattiga och rika men det är bara olika inkomstvariationer. Alla borde vara nöjda och alla är ju lika mycket värda ändå”.

Sa aldrig någon socialdemokratisk politiker någonsin.

I veckan höll flera organisationer ur funkisrörelsen ett gemensamt seminarium i riksdagshuset om just detta, det politiska språket i funkisdebatten.

Sorgligt nog dök inte många politiker upp så vi fick inga reaktioner på det faktum att funkisrörelsen nu upplever sig alltmer tillbakatryckt av ett språkbruk som förändrats i takt med synen på mänskliga rättigheter.

För det finns betydligt värre språkbruk än funktionsvariation.

Både Moderaterna och Svenskt Näringsliv räknar till exempel numera in människor med funktionsnedsättningar i gruppen ”tärande bidragstagare”

De ses därmed inte som en del av samhället med samma rättigheter att leva ett fullgott liv som andra, (vilket är en bärande del i svensk lagstiftning). Nu ses de i stället som en tärande del som kostar pengar och som inte gör rätt för sig.

Att andas anses vara grundläggande

Det här är resultatet av att enskilda livsöden har dolts i debatten. Det är enklare att angripa hela grupper än individer, enligt Christina Heilborn, förbundssekreterare för Riksförbundet FUB.

– Ordet ”volym” till exempel var mycket omdebatterat när det började användas i samband med flyktingar för tio år sedan. Nu används det också inom funktionsrättsdebatten. Att anonymisera grupper gör det lättare att fatta generella beslut om dem.

Och det här ger reella följdverkningar, berättade Jonas Franksson, ordförande för STIL, Independent Living i Sverige:

– För bara några veckor sedan blev jag utkastad från en restaurang för att jag satt i rullstol. Detta hat, denna förnedrande utsatthet, skulle inte varit möjlig för femton år sedan, säger han.

Nu är det möjligt genom försöken att piska upp hat mot ”bidragstagare” och genom att förvandla lagstadgade rättigheter till ”volymer”.

Tyvärr är Socialdemokraterna knappast en politisk förebild inom funkisområdet.

Efter totalhaveriet under förra mandatperioden när långtgående försämringar av LSS var på väg att genomföras har partiet dessbättre ändrat sig.

Sent omsider har nu tex även ”andningshjälp” blivit förklarat som ”grundläggande behov” och ger därför rätt till stöd enligt LSS.

Börja försvara LSS

Nu kan man ju undra hur totalpuckad någon måste vara för att inte inse att andningshjälp är ett grundläggande behov men den frågan lär vi aldrig få svar på.

Men hur är synen på alla dem som faktiskt kan andas själva men som har andra grundläggande behov i sina liv?

I dag har det gått så långt att 85 procent av alla ansökningar om stöd enligt lagen LSS avslås.

Det är en oerhört hög andel där rimligheten sällan eller aldrig debatteras.

Det som däremot alltid diskuteras är den bjärt lysande bilden av LSS som en bransch full av fusk.

Ett tips till politiker som bryr sig om rättvisa och rättigheter är att börja försvara LSS som den rättighetslagstiftning den var menad att vara.

Att i stället ständigt upprepa ordet ”funktionsvariation” är varken inkluderande eller fördomsfritt.