Sjuksköterskor tjänar ofta på att säga upp sig – erbjuds nya villkor
Att säga upp sig kan vara ett framgångsrikt sätt att förbättra sina villkor. Särskilt om man är specialistsjuksköterska. Det säger forskaren Magnus Granberg vid Mittuniversitetet.
Region Västernorrland tog i tisdags beslut om att vika 50 miljoner åt en ny lönesatsning. Beslutet kom efter att närmare 40 sjuksköterskor sagt upp sig i missnöje med en tidigare satsning som bara vissa fick del av.
Om den nya satsningen gör att uppsägningar dras tillbaka återstår att se.
– Jag tror helt ärligt inte det är någon som direkt vill lämna, sa operationssjuksköterskan Madelene Frånlund till Arbetet i mars.
Men för att stanna vill hon och kollegorna ha konkreta besked om lönesatsningar som känns rättvisa.
Får relativt ofta igenom krav
Detta är långt ifrån första gången många vårdanställda säger upp sig vid samma tidpunkt i missnöje med villkoren. I höstas lämnade till exempel 55 barnmorskor på Danderyds sjukhus besked om att de tänkte sluta.
Forskaren Magnus Granberg vid Mittuniversitet har studerat fenomenet med samordnade uppsägningar inom offentlig sektor. Han säger att det har förekommit sedan mitten av 80-talet.
– Det sker i hela välfärdssektorn, bland socialarbetare och poliser till exempel, men sjuksköterskor är överrepresenterade och står för ungefär hälften av alla sådana aktioner.
Han har hittat omkring 200 fall av massuppsägningar från tiden mellan 1985 och 2015. Sjuksköterskor står för 100 av dem.
– Över lag kan man säga att det inte är meningslöst. Relativt ofta får man igenom sina krav på något sätt, säger han om utfallet.
Specialistutbildning ökar chansen
Magnus Granbergs forskning visar att sjuksköterskorna har dragit tillbaka sina uppsägningar, och alltså stannat kvar i anställningarna, i närmare hälften av fallen. Det kan tolkas som att de har fått arbetsgivaren att ge med sig på ett eller annat sätt.
Enligt Magnus Granberg är det framför allt två grupper som är framgångsrika när de hotar med att sluta och som nästan alltid får som de vill.
Den första är sjuksköterskor med specialistutbildning inom till exempel intensivvård, narkos eller kirurgi. Deras kompetens är svår att ersätta.
Den andra är anställda på avdelningar som är ”kassakor” för arbetsgivaren, som tar emot patienter från hela landet eller hela regionen och därmed drar in stora pengar. Ett sådant exempel är när 33 av 45 sjuksköterskor på den specialiserade barnintensiven i Lund, där hjärtsjuka barn opereras, sade upp sig 2013.
– De fick igenom alla sina krav, säger Magnus Granberg.
Samtliga drog i slutänden tillbaka sina uppsägningar.
Missnöje med annat än lön
I Stockholm utlovades satsningar på förlossningsvården när många var på väg att sluta i höstas. I april hade 30 av 55 barnmorskor som sagt upp sig från Danderyds sjukhus dragit tillbaka sina uppsägningar.
Magnus Granberg säger att det ofta bottnar i missnöje med arbetssituationen i stort när många väljer att säga upp sig.
– Men i det sammanhanget är ofta lönen viktig för att kunna rekrytera till specifika avdelningar. Det blir medlet för att åstadkomma en hållbar arbetssituation. Det är därför lönen hamnar i fokus även i lägen när det handlar om väldigt mycket annat.
Olagligt att säga upp sig?
I höstas väcktes frågan om barnmorskornas uppsägningar var lagliga.
Arbetsgivarorganisationerna SKR och Sobona gick ut med att de skulle kunna vara en olovlig stridsåtgärd. Alltså ett försök att påverka villkoren på ett sätt som inte är tillåtet när det finns ett gällande kollektivavtal med fredsplikt.
Arbetsgivarna drev dock aldrig någon sådan tvist.
Magnus Granberg säger att det hade varit tveksamt juridiskt om en grupp anställda hade gjort en lista med namn och sagt att nu säger vi upp oss gemensamt. Men i stället har de lämnat in individuella uppsägningar synkroniserat.
– Det finns det än så länge inget rättsligt hinder för, även om arbetsgivarna har klagat i media. Jag har inte påträffat något fall där man har fällts eller ens tagits till domstol.
Om arbetsgivarsidan skulle vilja driva linjen att det rör sig om otillåtna stridsåtgärder har det också betydelse i vilken ordning saker har skett. Att presentera krav och hota med att säga upp sig om de inte förverkligas liknar mer en stridsåtgärd än att göra tvärt om och säga upp sig innan man meddelar vad som skulle kunna få en att ändra sig.
– Om man säger upp sig först och sedan säger att det är möjligt att jag skulle kunna komma tillbaka om vi får bättre arbetsscheman kan man knappast åka dit för otillåten stridsåtgärd, säger Christer Thörnqvist, docent i arbetsvetenskap vid Högskolan i Skövde.