Det är ingen hemlighet att det finns svängdörrar mellan politiken och näringslivet, det är något som förekommer inom de flesta partier. Det anmärkningsvärda är hur förekommande det är att ta steget från politik till lobbyism inom Moderaterna. Det är snarare mer regel än undantag att sitta på dubbla stolar.

För ett par månader sedan avslöjades en intressekonflikt när Moderaterna satte sina listor till kommunfullmäktige i Stockholm.

Tina Ghasemi var vice ordförande för Moderaternas valkommitté. Förutom uppdraget i valkommittén är Ghasemi Senior Public Policy Manager för företaget Voi. Voi bedriver uthyrning av elsparkcyklar i Stockholm. På Voi ansvarar Ghasemi för företagets påverkansarbete mot politiken.

Givetvis står dessa roller i direkt konflikt med varandra. Som lobbyist får du lön för att påverka politiken, som förtroendevald i ett parti är ens uppgift att företräda medlemmarna. Medlemsdemokrati och lobbyism har ingenting med varandra att göra. Självklart väcks frågor om hur denna intressekonflikt har kommit att påverka Moderaternas politik kring elscootrarna i Stockholms stad. I slutet av mars kom det uppgifter om att Voi har kopplingar till Ryssland. En av de ryska ägarna är miljardären Alexander Eliseev som har gått in som investerare och köpt Voi-aktier för 138 miljoner.

Den nyheten gör inte direkt Moderaternas kopplingar till bolaget mindre delikat.

Från kommunstyrelse till bolagsstyrelse

Som medborgare ska man kunna lita på att politiken tar objektiva beslut utan påverkan av företagens intresse för vinstmaximering. Varje skattekrona ska på bästa sätt gå till att göra det som är bäst för medborgarna. När vinstdrivande företag får ett grepp över politiken riskerar det att sätta privata bolags vinster före medborgarnas intressen.

Efter valet 2014 lämnade Filippa Reinfeldt uppdraget som landstingsråd i Stockholm. Under flera år var Reinfeldt den politiskt ansvariga bakom bygget av Nya Karolinska sjukhuset. I februari 2015 tog hon klivet från sjukvårdspolitiken till att bli ansvarig för affärsutveckling och lobbyverksamhet inom det privata sjukvårdsbolaget Aleris, tidigare var bolaget en del av Wallenbergsfären.

Under flera års tid hade Reinfeldt genom att vara förtroendevald fått stort inflytande över sjukvårdspolitiken. Det är ett inflytande som medborgarna gett politiker och bör inte säljas ut till högstbjudande företag när karriären är över.

En till moderat som har gått från kommunstyrelse till bolagsstyrelse är Ulla Hamilton. Hamilton var tidigare borgarråd med ansvar för trafik- och näringspolitik i Stockholm Stad. I dag är Hamilton VD för Friskolornas Riksförbund, men har en fot kvar i Stockholmspolitiken då hon fortsatt har uppdrag i kommunfullmäktige. När Hamilton går upp i talarstolen är hon alltså också företrädare för friskolornas vinstintressen, det är ofrånkomligt att det uppdraget får inverkan på hennes politiska arbete i Stockholm.

Medborgarintresset blir utbytt till vinstintresse

Moderaterna saknar omdöme i relationerna till näringslivet. Som politiker har man ett ansvar att förvalta arvet efter åren i politiken på ett eftertänksamt sätt gentemot medborgarna.

Den här kulturen av att vandra mellan partier och aktiebolag skadar förtroendet för politiken. Det är ett demokratiskt problem. När så pass många moderata företrädare har direkta kopplingar till näringslivet måste frågan väckas om vilken makt näringslivet har över den moderata politiken. Politiken ska utformas av medborgarna, inte av storkapitalet.

Vois kopplingar till Ryssland bör vara nog skäl för att hålla gränsen mellan lobbyismen och de politiska partierna. I Moderaterna står nu olika företags intressen mot varandra när tidigare toppolitiker blir megafoner för att påverka politiken. Givetvis i utbyte mot höga löner.

I Moderaterna får Aleris, Friskolornas riksförbund och Voi staka ut politiken. Det är dags för Moderaterna att rensa upp sina kopplingarna till lobbyverksamheten.