Om ett år löper kollektivavtalen ut för många av Sveriges löntagare. Det innebär att vi nu befinner oss i upptakten till avtalsrörelsen.

Samtidigt är osäkerheten stor kring den ekonomiska utvecklingen det närmaste året. Inflationen var redan innan Rysslands invasion av Ukraina på väg uppåt och kriget tycks få den att stiga än mer.

Besvärlig avtalsrörelse

Enligt Medlingsinstitutets generaldirektör, Irene Wennemo, är läget inför avtalsrörelse det besvärligaste läget på 25 år.

– Jag förstår vad hon menar och jag säger inte emot. Samtidigt så är det ju varje gång väldigt svårt. Det har ofta känts som att det här är det svåraste, och det här är det största. Jag vill inte på något sätt förringa svårigheterna, men så är det nästan alltid, säger Svenskt Näringslivs vice vd, Mattias Dahl. 

Konjunkturinstitutet spår att inflationen blir 5,2 procent i år, medan regeringen lägger sig något lägre, på 4,6 procent.

Årets löneökningar, som förhandlades innan inflationen började stiga, ligger på 1,8 procent. Till det kommer ökade pensionsavsättningar för vissa grupper på omkring en halv procent.

Resultatet är att de flesta kommer få mindre pengar att röra sig med i år, en så kallad reallönesänkning.

Pengarna räcker till mindre

Det är i så fall första gången på 25 år som löneökningen äts upp av inflationen. Då, 1997, kom parterna överens om att industrin ska förhandla först och bestämma nivån på löneökningarna, det så kallade märket. Något som alla andra avtal sedan ska rätta sig efter.

Det var efter en lång period av höga löneökningar men ännu högre inflation. Det ledde till att löntagarna fick mindre pengar att röra sig med.

Det är en ordning som Mattias Dahl inte vill tillbaka till.

– På 70–80-talen var lösningen att facken krävde kompensation för att inflationen var så hög. Och vi accepterade det. Då hade vi löneökningar på 10 uppåt 15 procent. Jag förstår den logiken, den är lockande, men den ledde bara till ännu högre inflation.

Så den stigande inflationen är en påminnelse om att ordningen med att industrin sätter märket har tjänat oss väl?
– Ja, det kan det absolut vara. För varje gång vi har haft en avtalsrörelse så hamnar vi allt längre ifrån tiden innan industriavtalet. Då finns det en tendens på båda sidor bordet att glömma bort varför vi har den här ordningen och hur väl den har tjänat oss, säger Mattias Dahl.

”Mild högkonjunktur”

Samtidigt som inflationen ser ut att dra i väg tror Konjunkturinstitutet att vi kommer ha en ”mild högkonjunktur”, med en till växt på drygt 3 procent i år och drygt 2 procent nästa år.

Företagen spås fortsatt gå ganska bra. Är det då inte rimligt att löntagarna får kompensation när inflationen gröper ur löneökningarna?
– Elräkningen går upp för företagen också. Priserna på världsmarknaden har också gått upp. Så vi är alla förlorare på inflation. Men lösningen ligger inte i att vi kompenserar, för då kan vi vända på det. Företagen kan ju inte säga: då ska vi kompensera oss för våra höga priser med lägre löner.

– Lösningen är inte att gå den vägen, utan lösningen är att bekämpa inflationen, säger Mattias Dahl.

Så de anställda får räkna med att ha råd med mindre nu?
– Det finns ju ingen som vill att det ska bli något annat än reallöneökningar, bättre konkurrenskraft och ökat välstånd. Det är precis det som vi och facken jobbar för hela tiden. Det har aldrig varit lätt, och det kommer säkert bli jättesvårt nu också, men det har gått bra hittills.

Så det kan fortsätta att gå bra?
– Jag utgår från det. Det blir konstigt om jag går in i jobbet och tänker att det här kommer inte gå. Så jag kan inte nog understryka att jobbet går ut på att bibehålla reallöneökningar och stärka konkurrenskraften – att öka kakan för alla. Det är en mycket svår uppgift som kräver ett otroligt stort mått av långsiktighet och ansvarstagande, säger Mattias Dahl.