Så blev Norge förebild i arbetet mot brott i arbetslivet

Den största vinsten har inte varit de många kriminella som man satt dit. Utan hur Norges centrum mot arbetslivskriminalitet, a-krim, har förändrat synen på arbetslivskriminaliteten. Det anser Dag Nordhagen Selsjord ansvarig på a-krim Oslo.

– Vi får inte fast alla. Men medvetenheten i samhället har ökat till följd av centren. Det har kommit ny lagstiftning och har nog påverkat upphandlare, säger han.

Det slitna kontoret med vita väggar ligger i Skatteverkets lokaler, ett stenkast från Oslos centralstation. I ett öppet kontorslandskap sitter anställda från norska Skatteverket, Arbetsmiljöverket och Försäkringskassan. I egna, låsbara rum sitter också en rad utredare från polisen.

Tillsammans bildar de Oslos a-krimcenter som utreder allt från fusk med löner och arbetsförhållanden till skattefusk och välfärdsbedrägerier.

Förebild för Sverige

A-krimcentren har varit i gång sedan 2015 och står nu som förebild när Sverige ska göra samma sak. Redan i sommar ska det öppnas två regionala center mot arbetslivskriminaletet. Totalt ska minst sju center vara på plats under 2023

Därför har centret fått besök av en delegation från Sverige, ledd av biträdande arbetsmarknadsminister Johan Danielsson (S).

– Norge tjänar naturligtvis som inspiration. Det finns en känsla av att det verkligen fungerar i Norge, säger han.

Rent praktiskt är centret ett samarbete mellan de olika norska myndigheterna. Ingen är anställd av själva centret utan utskickade av respektive myndighet. 

I ett hörn hänger gula reflexvästar med de olika myndighetsloggor på sig, som ibland används på inspektioner. ”Om man inte vill vara mer anonym, ibland vill man inte att de ska märka att vi kommer på långt håll”, påpekar en anställd. Vid sidan hänger också ett par skyddsvästar för farligare situationer. 

Viktigt med tydlighet

Vad ska Sverige då tänka på när man ska gå samma väg som Norge och öppna egna center mot arbetslivskriminalitet? Enligt Dag Nordhagen Selsjord är det viktigaste att ha det tydligt klarlagt hur samarbetet ska gå till rent juridiskt. 

– Det andra förankring på högsta chefsnivå. Och den måste vara ganska stark så att den sipprar ner i organisationen. De två sakerna måste vara på plats först.

Tror du att centren har lett till att Norge har mindre arbetslivskriminalitet än Sverige?
– Det är svårt att svara på. Jag tror det hänger samman med väldigt mycket mer än centren och det är vårt att göra exakta mätningar av svart ekonomi. Men det har nog ökat fokuset på att detta existerar som ett problem, både i media och hos politiker. 

I Sverige har diskussionen om sekretess mellan myndigheter varit en stor fråga. Många gånger hindras myndigheternas arbete mot arbetslivskriminaliteten av att Skatteverket exempelvis inte får berätta allt de vet för Försäkringskassan.

Här sitter alltså representanter från en rad olika myndigheter i samma öppna kontorslandskap. 

Sekretess komplicerad fråga

Dag Nordhagen Selsjord menar att sekretessen mellan myndigheterna kan vara en komplicerad fråga också i Norge.

Vissa saker har man en plikt att dela med sig av medan det i andra fall, ofta när det handlar om personliga förhållande, kan vara förbjudet.

– Men vi upplever det inte som någon stor utmaning att sitta tillsammans i samma lokaler. Vi är alla ansvariga för att de andra inte ser skärmen, och ska vi ha telefonsamtal så finns det rum där vi kan göra det.

Polischef: ”Låser dörren”

För de nio polisutredare som jobbar på centret gäller dock speciella regler. De sitter i egna låsbara rum och har också ett eget, separat datornätverk berättar polischefen Beate Stokkan.

– När vi går ut ur lokalen måste vi alltid låsa dörren.

Hennes eget kontor ligger vägg i vägg med centrets egen åklagare. Något som effektiviserar arbetet, enligt henne.

– Vi har en åklagare som hela tiden vet hur ärendet går och är med och tar beslut. Vi använder inte onödig tid till att vänta eller undra.

Hur sekretessen mellan myndigheterna ska hanteras i Sverige återstår att se, enligt biträdande arbetsmarknadsminister Johan Danielsson. Just nu pågår en utredning som syftar till att göra det lättare för myndigheter att dela information mellan sig. Samtidigt ska myndigheterna själva undersöka hur de kan dela mer information med nuvarande lagstiftning.

– Vi ska inte sätta onödiga begränsningar på oss. Och där verkar det onekligen finnas en del inspiration att hämta från Norge.