Vi lever i en ny värld. Sedan Ryssland invaderade Ukraina 24 februari är ingenting sig likt.

I mängden av ekonomiska sanktioner och bilder av människor som far illa framträder den här mörka tidens mest brännande fråga: hur försvarar vi demokratiska värden om grundläggande behov som mat, uppvärmning och transporter alltmer blir en fråga om ekonomiska resurser?

Isabella Weber heter en ekonom som är verksam vid University of Massachusetts Amherst. Hennes bok har redan blivit en modern klassiker för alla som vill förstå vilken värld vi lever i nu. How China Escaped Shock Therapy förklarar hur Kina undvek samma extrema chockterapi som Sovjetunionen gick igenom på 1990-talet.

Chockterapi betydde att allt från fabriker till flygbolag snabbt privatiserades och därifrån lades grunden till dagens oligarkvälde i Ryssland. Kina genomgick samtidigt en mer gradvis övergång till kapitalism.

I samband krigsutbrottet i Ukraina twittrade Weber en fråga om hur det är möjligt att ha internationella sanktioner utan att bry sig om behoven av energi, mat och andra basala varor.

I Sverige och världen går priserna och inflationen upp. Det började redan när pandemin verkade vara slut. Men både kriget och sanktionerna mot Ryssland förvärrar läget. Hur ska vi orka hålla ut?

Ukrainas ekonomi en kalldusch

Weber ställde sin fråga för hela världens räkning. Hur mycket man än vill argumentera för att svenska enskilda skatter och avgifter är det som bestämmer priser här hemma är det inte så enkelt. Priser på energi och livsmedel är globala men möjligheterna att hantera att många nu kommer bli fattigare är olika.

Läser man till exempel på om Ukrainas ekonomi är det en isande kalldusch. Enligt ekonomhistorikern Adam Tooze har landet aldrig återhämtat sig efter Sovjetunionens fall.

Fortfarande befinner sig ekonomin 20 procent under den produktionsnivå den hade 1990. Åren 1990–2017 var Ukraina bland de fem länder med den lägsta tillväxten i hela världen (tillväxttakten var negativ). Ukraina behöver så mycket mer hjälp än enbart militärmakt.

När kriget någon gång tar slut måste vi komma ihåg det. Återuppbyggnad kostar stora summor pengar. Vid freden i Versailles 1919 efter det första världskriget blev slutsatsen att det förlorande Tyskland ekonomiskt skulle straffas så hårt det bara gick. Det gjorde att den tyska ekonomin kraschade. Men inte bara den.

Varken de franska och brittiska ekonomierna lyckades återhämta sig. För att inte tala om den ryska. De europeiska stormakterna var så sammankopplade att de inte klarade att en av dem inte kunde producera som vanligt. Det var för övrigt samma år som spanska sjukan härjade. Pandemier, krig och ekonomisk oro utgör en ond cirkel.

Inflation och arbetslöshet

Ett annat möte gick av stapeln i Versailles men året var 2022. EU:s stats- och regeringschefer träffades för att diskutera beredskap. Framför allt militär och energirelaterad beredskap.

Vid tidigare kriser under det kalla kriget som har paralleller till den som vi nu går igenom –Suezkrisen, Sovjetrysslands invasion av Ungern 1956, Oktoberkriget mellan Israel och Egypten/Syrien samt oljekartellen OPEC:s snabba stegring av oljepriset 1973 – blev resultaten inflation och arbetslöshet. Allt oftare samtidigt.

I Sverige fick oljekriserna också som konsekvens att allt hårdare lobbying för nedskärningar av den gemensamma välfärden inleddes. Vi hade inte råd hette det.

50 år senare försöker en slimmad vård- och omsorgssektor återhämta sig efter att ha stångats med den värsta pandemin på 100 år. Normalläget är numera ett krisläge.

Sveriges linje ett problem

Sverige är mindre oljeberoende nu. Men frågan om resurser kommer ändå dyka upp. Både när det gäller vår egen välfärd och hjälp till andra länder som måste ställa om sin energisektor eller är i akut behov av ekonomiskt stöd.

Sveriges linje på Versailles-mötet var att alla länder ska betala sina egna räkningar. Utifrån en egennyttig svensk synvinkel är det säkert en rimlig ståndpunkt. Men i längden blir det ett politiskt problem om vi hindrar andra länder från att göra investeringar – antingen via att de kan låna eller få undantag från EU:s budgetregler.

I förlängningen måste Sverige bestämma sig för en annan åsikt eller besluta att forma andra samarbeten. Det kommer bli svårt för många EU-länder med sanktionerna som riktas mot Ryssland. Självklart ingenting mot hur det är i Ukraina. Men svårt nog för att det inte ska vara självklart att alla orkar hålla ut på egen hand.

Drivande i revolutioner

Det är en chock som inte bör bestraffas med hårdnackade regler. När priserna ökar och bidrar till högre inflation kommer krav på räntehöjningar komma. Europeiska centralbanken har redan börjat diskutera detta.

Det kan leda till ett ekonomiskt läge som blir svårt att hantera även för stora länder som Italien där möjligheterna på grund av eurosamarbetet är små att fatta egna ekonomiska beslut. Det kan skapa politisk instabilitet.

Prisökningar på energi och livsmedel har varit drivande i många revolter och revolutioner. Det är så lätt att glömma historien. Om en stor ekonomi i Europa sjunker så följer de andra med. För att inte tala om världen i stort som Isabella Weber påpekade.

Vi har gett oss in på ett ekonomiskt experiment och förutom att bygga upp vår egen beredskap måste vi kunna sträcka ut hjälpande händer. Kan vi inte göra det på egen hand måste vi medverka till att det finns institutioner som har muskler nog att göra det.

För det är inte bara ekonomiska värden som står på spel. I en tid där ekonomisk oro är en ständig följeslagare är demokratin det som måste stärkas allra mest.