”Strejkbrytning som facklig idé”
Nu har även Sverige fått Gula fack, som de vanliga facken inte rår på och som är mycket billigare för arbetsgivarna, skriver Kurt Junesjö.
Blå-Gul Fackförening är ett gult fack, det vill säga en förening som går arbetsgivarens ärenden.
Blå-Gul uppgav att de slöt kollektivavtal med Tema Elektro AB i januari 2020. De stämde Elektrikerförbundet till Arbetsdomstolen (AD) och påstod att Elektrikerna genom stridsåtgärder 2021 tvingat Tema Elektro att teckna kollektivavtal som undanträngde Blå-Guls avtal.
Eftersom endast arbetsgivaren får föra sådan talan avslog AD stämningen som uppenbart ogrundad.
Man kan skratta åt Blå-Guls klantighet. Men det vore fel, för Blå-Guls avtal med Tema Elektro är inte klantigt. Det är så heltäckande att Elektrikernas avtal är ett så kallat andraavtal. Blå-Guls avtal gäller därför framför Elektrikernas avtal.
Lagändringen bakbinder Elektrikerna
Och Blå-Guls avtal är naturligtvis mycket billigare för arbetsgivaren med undantag för pensionsbestämmelserna som är något bättre.
Trots att det är ett lönedumpningsavtal kan Elektrikerna inte som tidigare slå ut Blå-Guls avtal genom stridsåtgärder. Från den 1 augusti 2019 är det nämligen förbjudet att genom stridsåtgärder slå ut ett redan träffat avtal. Nu kan arbetsgivaren välja avtal och självklart då det billigaste, en hel motorväg för avtalsshopping.
Det allvarliga är därför att om det i stället varit arbetsgivaren som stämt Elektrikerna så kunde talan ha varit berättigad. Elektrikerförbundet kunde ha fått betala skadestånd om de försökt undantränga ett lönedumpningsavtal genom stridsåtgärder.
Det anmärkningsvärda är att det är de etablerade fackliga organisationerna som genom att begära denna lagändring fixat ett sådant fantastiskt växthus för gula fack. De påstod att Sverige inte skulle få några gula fack. Vi som kritiserade försämringarna av stridsrätten anklagades för att måla Fan på väggen. Men nu är vi alltså där. Men tro inte att vi nått vägs ände.
För att se hur det kan gå kan vi granska utvecklingen i Danmark. I Sverige har den fackliga organisationsgradens gått ned med tolv procentenheter mellan 2000 och 2020. Den är mycket även ur ett internationellt perspektiv. Men i Danmark har facken i Fagbevægelsens Hovedorganisation (FH Ungefär den danska motsvarigheten till LO inklusive TCO) fallit från 69 till 53 procent under samma 20-årsperiod.
Sverige går i Danmarks fotspår
Men organisationsgraden har inte sjunkit i motsvarande grad. Hålet har fyllts av gula fack där de största heter, Faglige Hus, Fagforeningen Danmark och Kristelig Fagforening. Inkluderas de gula facken blir organisationsgraden 64 procent. De gula facken har, inklusive dem som endast har a-kassa, en halv miljon medlemmar mot FH:s 1,3 miljoner.
De gula har lägre medlemsavgift än de etablerade fackföreningarna och ofta förmånligare arbetslöshetsersättning och juridisk hjälp av egna jurister. De billiga avgifterna gör att överströmningen från de etablerade facken rinner som en vårflod.
Denna utveckling tog 20 år i Danmark. Med den nyplöjda mark de svenska facken fixat genom strejkförbud mot lönedumpande avtal för gula fack kan vi nog kan frukta en snabbare framväxt i Sverige. Då får vi stora problem.
De gula i Danmark står utanför förhandlingssystemet med kollektivavtal och strejkrätt. Utgångspunkten för medlemmar i gula fack är att de inte strejkar, utan ska arbeta under en ev. konflikt och få lön som vanligt. Så Danmark har byggt en hel organisation på 400 000 strejkbrytare vilka liksom under i Ådalsstrejken 1931 kan utföra blockerat arbete.
Tala om fackliga framsteg!
