Jag fick nyligen ett brev av Magdalena Andersson, vår nya partiordförande, tillika statsminister.

I det nämner hon tre viktiga prioriteringar och några miljardsummor. Jag är inte särskilt vanlig men jag hör till en vanlig – och stor – grupp i samhället, nämligen pensionärer med låg pension.

Som sådan och som samhällsengagerad kvinna har jag några synpunkter på prioriteringarna.

Elen. Mitt elpris har fördubblats. Men då det rör sig om några hundralappar  kommer jag nog inte i åtnjutande av elpriskompensationen. Jag räknas nog inte in i de cirka två miljoner som drabbats hårdast. 

Fast i min, och troligen de allra flesta ensamstående lågpensionärers budget, betyder ett par hundralappar mycket.

Gör rätt prioriteringar

Vi måste omprioritera i vår lilla budget. Välja bort någon av de onödiga utgifterna. Det blir svårt för vi har redan skurit ner på allt. Vi är många – tänk på det.

Hur vore det om de andra, de hårdast drabbade, kanske också kunde tänkas avstå från något av livet goda, det gäller ju bara ett par månader.

Skolan. Lägg inte mer uppgifter och jobb på barn och ungdomar.  De behöver sina lov. Ställ krav på skolan i stället. Öronmärk pengar till att anställa fler lärare och till satsning på färre elever i varje klass. Avskaffa skolpengen! I

Investera i skolan. Ge skolan det den verkligen behöver: Fler och bra utbildade lärare, personal med rätt kompetens för olika behov ochspeciallärare som kan hjälpa barn och ungdomar som har olika problem. Det lönar sig i längden.

Som det nu kan se ut i kommunerna anställs en ung person, utan särskild utbildning, som stöd till elever som har mer eller mindre allvarliga diagnoser, bara för att det är billigare än den specialpedagog som borde finnas. 

Ge frikostiga stöd till redan befintlig skolpersonal som vill vidareutbilda sig. Och ge nyinvandrade elever en chans att lära sig svenska innan de kastas in i en vanlig klass. Speciallärare!

Skapa jämlikhet i skolan

I stället för att skapa jämlikhet har man hittat på ”förstelärare” – ett idiotiskt begrepp – och sett till att skapa ännu större ojämlikhet mellan olika personalgrupper. Rangordningen i skolan är monumental!  

Marknadsskolan. Om jag påminner mig rätt så var vårt parti med på noterna när det gällde att införa den så kallade valfriheten. Det är och var för mig helt obegripligt och naivt. Det är jag varken stolt över eller nöjd med! 

När en friskola (IES) etablerar sig i kommunen tar de elever (= skolpeng) från de kommunala skolorna som får mindre resurser men behåller alla krav och skyldigheter. Så gör man när det ligger i en moderatstyrd majoritets intresse att privatisera och slippa ansvaret för den allra viktigaste delen i vår välfärd – barnen och framtiden!  

Skolan bedrivs som vore den ett aktiebolag!  Det känns bra att regeringen äntligen tänker ta itu med problemet ”friskolor”. 

Valfriheten – Vad menas egentligen? – frihet från något eller frihet till något – varför inte kalla det valmöjlighet?

Och för övrigt gäller inte ”valfriheten” för alla. Det skapar bara ännu mer ojämlikhet både i skola ,vård och omsorg – det är så mycket som spelar in när man står i ”valet och kvalet”.