Säg bara nej, Nyamko Sabuni
Elsa Alm skriver om Nyamko Sabunis omtalade intervju i SVT:s 30 minuter där hon bland annat ombads svara på frågan om det är ok att skolor mäter elevers kjollängd.
KOMMENTAR. En gång ramlade jag ner för en spiraltrappa med en kaffekopp i handen. Det gjorde ont. Sekunden jag halkade på första trappsteget gick extremt långsamt.
Jag hann precis inse vilken katastrof som var på väg att ske, innan jag började kana ner för trappstegen och kaffet flög rakt i ansiktet.
Jag fick samma känsla när jag såg Nyamko Sabunis intervju i SVT:s 30 minuter.
Den första tågkraschen kom när Sabuni skulle prata om kösystem till friskolor. Liberalerna har nyligen ändrat sig i frågan och vill begränsa kötiden till ett år. Programledaren, Anders Holmberg, frågar varför man inte vill slopa kötiden helt, vilket många utredningar föreslår.
Sabunis svar? För att skolföretagen då skulle få svårt att expandera.
Man skulle kunna tänka sig att ett gammalt skolparti skulle vilja värna elevers bildning och rätt till en bra skolgång. I stället är det företagen, och deras expanderingsplaner, som ska prioriteras.
När man tror det värsta är över avslutas allt med att Sabuni deklarerar att Januriavtalet endast handlade om att skada sossarna. Jag som trodde att politik handlade om att vilja förändra och förbättra samhället
Inte blir det bättre när programmet kommer till punkten 3 Snabba där makthavaren ska svara ja eller nej på en rakt ställd fråga.
Holmberg frågar “Ska skolor få mäta hur långa kjolar elever vill ha?” och nu blir det riktigt, riktigt pinsamt. Ni vet, den känslan man får när man ser ett klipp på Dyngbaggegalan på någon som gjort bort sig och man riktigt känner rysningar av cringe i hela kroppen.
Så känner jag när Nyamko Sabuni inte klarar av att svara på frågan.
“Nej”, säg bara nej, Nyamko.
Sabuni börjar i stället prata om att svensk skola har för få ordningsregler och ramar, och att Engelska skolan gör många av eleverna en tjänst med sina ordningsregler. Redan här vill man skrika.
Det är som att Sabuni tror att året fortfarande är 2014 och identitetspolitik fortfarande är inne
Engelska skolan i Täby har blivit påkomna med att mäta elevers kjolar och dela ut leggings om de anses vara för korta.
Skolan har anmälts till skolinspektionen.
Men Sabuni vill inte framföra någon kritik. I stället ramlar hon in i ett resonemang om att många unga mår dåligt och 4 av 10 tjejer känner sig otrygga. Vad det nu skulle ha med kjollängder att göra.
Personligen skulle jag tro att mätningar av kjolar leder till större oro, otrygghet och känsla av förtryck. Det ska inga unga tjejer behöva uppleva. Resultatet blir en vuxenvärld som sexualiserar barn. Konsekvensen: 10-åringar som beskriver hur de inte kan ha shorts eller linnen om det är varmt.
I stället vill hon prata om så kallade tyckare som hon menar jämför detta med hedersförtryck. Och nu blir det riktigt jobbigt.
Det är som att Sabuni tror att året fortfarande är 2014 och identitetspolitik fortfarande är inne.
När de allra flesta insåg att pseudodiskussioner om ordval varken var särskilt viktigt eller bra så stod svensk högstadiehöger kvar, bortfintad på skolgården.
De allra flesta klarar av att kritisera både det vidriga hedersförtrycket och att en friskola mäter tjejers kjolar. Men Sabuni vill inte göra som de flesta.
Man skulle kunna tänka sig att ett gammalt skolparti skulle vilja värna elevers bildning och rätt till en bra skolgång. I stället är det företagen, och deras expanderingsplaner, som ska prioriteras
Lobbybranschen för välfärdskoncernerna skulle kunna liknas vid en arbetsmarknadsåtgärd för borgerliga politiker och tjänstemän.
Sabuni själv har kritiserats för sina nära kopplingar till byrån Nordic Public affairs och tidigare partiledaren Lars Lejionborg, idag på friskolornas riksförbund.
Och varför skulle hon kritisera sina vänner? Även om deras affärsideér dränerar välfärdssystemet på resurser och de tjänar pengar på segregation.
När man tror det värsta är över avslutas allt med att Sabuni deklarerar att Januriavtalet endast handlade om att skada sossarna. Jag som trodde att politik handlade om att vilja förändra och förbättra samhället. Att göra det bästa för landet.
Men nu vet vi att så inte är fallet för Liberalerna, och jag kommer fira när de åker ur riksdagen.