”Det krävs liberal politik för att integrera kvinnor”
Vi kan inte acceptera den S-märkta arbetsmarknadspolitik som för länge sedan har tappat kontrollen, skriver Roger Haddad och Malin Danielsson (L).
Roger Haddad och Malin Danielsson.
För några veckor sedan kunde Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi presentera nedslående statistik om könsgapet i nyanländas etablering på arbetsmarknaden.
Chansen för en kvinna att förvärvsarbeta fyra år efter invandringen är i dag 37 procent lägre än för en utrikes född man, och kvinnors chans att vara etablerade på arbetsmarknaden är 20 procent lägre än mäns.
Siffror som tyvärr inte kommer som en överraskning.
Liberaler i framkant för jämställdhet
Utrikes födda kvinnor har länge varit en grupp i samhället som intar en särskilt svag ställning när det kommer till såväl arbetsmarknadsanknytning, självförsörjning som språkkunskaper. Kvinnor födda utanför Europa utgör i dag nästan en tredjedel av samtliga som har varit arbetslösa i mer än två år.
Vi liberaler har länge föst regeringen framför oss när det kommer till flickors och kvinnors rätt.
I de budgetar som Liberalerna förhandlade inom ramen för januariavtalet var det vi som förde upp jämställdhetsfrågan på bordet i diskussioner om arbetsmarknad och integration. Samtidigt var det socialdemokratiska svaret på jämställd integration konsekvent att satsa på extratjänster – en dyr och ineffektiv lönesubvention och där endast en liten andel av deltagarna går vidare till ett riktigt jobb.
Liberalerna vill göra upp med den politik som allt för länge har låst ute utrikes födda kvinnor från en egen försörjning och en ärlig chans att lära sig språket.
Vi kan inte acceptera den S-märkta arbetsmarknadspolitik som för länge sedan har tappat kontrollen och som har resulterat i att nyanlända skrivs in i etableringsprogrammet utan aktiviteter. Utan fungerande språkstudier, praktik och samhällsinformation kommer vi inte lyckas med integrationen.
Politik som främjar jämställda familjer
Forskningen visar tydligt på vilka faktorer som spelar särskild roll för en jämställd integration: Att kvinnor nås av tidiga insatser för språk och arbete, att samma krav ställs på män och kvinnor och att bidrags- och ersättningssystemen utformas på ett sätt som främjar jämställda familjer.
Den solida grunden baserar vi vår politik på:
1. Fler nyanlända kvinnor ska nås av insatser tidigt
Sambandet är tydligt mellan att tidigt delta i arbetsmarknads- och etableringsinsatser – och sannolikheten att vara sysselsatt på såväl kort som lång sikt. Samtidigt visar statistiken att nyanlända kvinnor registreras senare hos Arbetsförmedlingen och påbörjar SFI senare än män. Det uppsökande arbetet som kommuner och Arbetsförmedlingen gemensamt ansvarar för inom ramen för etableringsprogrammet måste stärkas – särskilt gentemot utrikes födda kvinnor.
2. Enklare för nyanlända föräldrar att genomföra etableringsinsatser
Föräldraskap bör inte vara ett hinder mot en snabb arbetsmarknadsetablering. Tyvärr är det fallet i dag i alltför hög utsräckning. Studier visar att kvinnor med etableringsplan i betydligt större utsträckning än män förhindras att medverka i aktiviteter på grund av föräldraledighet. Föräldraförsäkringen för nyanlända bör bli en del av etableringsprogrammet istället för en del av den vanliga föräldraförsäkringen, så att möjligheterna för ett jämställt deltagande stärks.
3. Individualiserat etableringstillägg
Dagens etableringstillägg missgynnar nyanlända kvinnors ställning på arbetsmarknaden. För sammanboende par med etableringsersättning försvinner etableringstillägget för hemmaboende barn först när den andra partnern börjar arbeta. Det bidrar till att det ekonomiska bortfallet av att båda i förhållandet börjar jobba blir högt. Resultatet blir att nyanlända kvinnor får svaga incitament att delta i arbetskraften eller återkomma i arbetskraften efter föräldraledighet. Etableringstillägget bör därför individualiseras, så att två föräldrar i ett hushåll får halva summan vardera.
4. Skärp uppföljningen av deltagande i etableringsprogrammet
Den snart tolv år gamla etableringsreformen måste följas upp och kvalitetssäkras. Ett problem som har blivit uppenbart är bristen på uppföljning. Arbetsförmedlingen bör ges rätt att kräva in närvarorapporter för deltagande i SFI-undervisning inom ramen för etableringsprogrammet, något som myndigheten i dag inte har. Informationsutbytet mellan kommuner, Arbetsförmedlingen och andra utbildningsmyndigheter måste förbättras. Det skulle möjliggöra för en korrekt bedömning av rätten till etableringsersättning och tydliga incitament till deltagande.
Utrikes födda kvinnors samhälles- och arbetsmarknadsetablering har länge varit eftersatt i svensk integrationspolitik. Det är nu tydligt att det krävs ett jämställdhetslyft för att vända trenden: Liberal politik med fokus på tidiga, tydliga, effektiva och jämställda insatser.
