Visst är pandemin på väg att ebba ut, såvida inte omikronvarianten eller någon annan ny mutation av covidviruset åter får samhället att stänga ned.

Men det är fortfarande lång väg tillbaka till en normal ekonomi. Och det är ännu längre väg tillbaka till ett samhälle där staten tar alla möjligheter som ges för att skapa full sysselsättning.

LO-ekonomerna konstaterar i sin höstrapport att antalet arbetade timmar i ekonomin ännu inte har återhämtat sig efter pandemin.

Inget välbefinnande utan efterfrågan

Bristen på arbetskraft är inte heller så stor att det skulle förklara en lägre sysselsättning. Därtill har en stor andel av de arbetslösa gymnasial eller i övrigt en ganska bra utbildning för att kunna få jobb.

Det finns alltså, som det heter på ekonomispråk, stora lediga resurser på arbetsmarknaden. Detta talar starkt för att staten måste fortsätta med en expansiv finanspolitik som stimulerar ekonomin. Därmed måste Sveriges nya finansminister Mikael Damberg också överge planen på att redan nästa år strama åt finanspolitiken.

Och det är här jag börjar tänka på den nyligen bortgångne P-O Edin, under många år stark chefsekonom på LO.

Hans linje var att stötta efterfrågan. Ett samhälle skapar tillväxt och sysselsättning – och välbefinnande hos befolkningen – genom att stärka efterfrågan i ekonomin.

Under efterkrigstiden skapades denna efterfrågan av den snabba utbyggnaden av svensk industri. Kapitalägare investerade i fabriker och reella produkter som drev upp tillväxten.

Under senare tid har dock de privata investeringarna fallit kraftigt.

Gör inte om Reinfeldts misstag

Kapitalägare bygger i dag i stället sin förmögenhet på finansiella instrument, inte på reell produktion. Samtidigt har högern lyckats mycket bra med sin propaganda om att en stat som inte lägger sig i och som inte satsar för mycket utan i stället ”samlar i ladorna” är en bra stat.

Eller ännu hellre sänker skatterna.

P-O Edin tänkte tvärtom. I sin sista stora rapport, så sent som 2015, gav han många i sin omgivning skrämselhicka genom att föreslå att staten borde låna upp 2000 miljarder kronor under de kommande 20 åren för att täcka investeringar som det privata näringslivet inte längre ställer upp med.

Statsskulden skulle knappt påverkas alls eftersom BNP skulle öka kraftigt genom de statliga investeringar som de 2000 miljarder kronorna skulle räcka till.

Dagens LO-rapport ingår i den serie rapporter som återkommer varje halvår och tar alltså inte med kommande decennier.

Men tankegångarna om efterfrågans betydelse finns där, inte minst i resonemanget om hur vi ska klara ekonomin efter coronapandemin.

Och LO-ekonomerna varnar för att göra om samma misstag som den borgerliga regeringen gjorde efter finanskrisen 2008.

Så skapar vi ett bättre samhälle

När finanskrisen övergick till ett mer normalt läge 2010 ansåg regeringen i Sverige att allt var som förr igen och man basunerade ut den sedvanliga borgerliga politiken om att staten måste ”samla i ladorna” och inte lägga sig i så mycket. Och en mycket åtstramande politik infördes.

Vilket ledde till att ekonomin återigen störtdök. Efter återhämtningen 2010 sjönk därmed tillväxttakten både 2011, 2012 och 2013.

Om ekonomin nu kan ta fart efter covidpandemin så måste den också tillåtas att göra det, menar LO-ekonomerna. Och man vänder sig kraftigt mot regeringens planer på att redan nästa år gå mot balans i statsbudgeten.

LO-ekonomerna anser att det krävs ett underskott på cirka en procent i statens finanser under åtminstone några år till för att låta ekonomin komma i kapp och stabiliseras.

Det skulle gynna både tillväxt och sysselsättning.

Då skulle också efterfrågan öka i ekonomin så vi någon gång kommer ur den stiltje som dagens lågräntepolitik har skapat.

Och det är här som den fortsatta ekonomiska debatten bör bedrivas och som arvet efter P-O Edin känns som starkast.

Genom investeringar som möter befolkningens efterfrågan skapar vi ett bättre samhälle än om vi låter kapitalägare fortsätta öka sin förmögenhet på finansiella instrument, samtidigt som staten ”samlar i ladorna”.