Väljarna har tröttnat på Lööfs clownerier
Väljarna drar men det finns en obehaglig logik i hur Centerpartiet agerar, skriver Arbetets politiska redaktör.
Mitt under den kris i regeringsbildningen som först i veckan fick sin lösning var Statistiska centralbyrån ute och mätte svenska folkets partisympatier. I dag fick vi veta resultatet. S, M och V ökar lite. Övriga ligger still. Eller nej förresten, det finns ett parti som backar. Ordentligt. Och statistiskt säkerställt är det också.
Det handlar förstås om Centerpartiet. Minus 1,1 procent.
Man kan nästan ana förstämningen på partikansliet på Stora Nygatan. Här har Centern stått upp för sina höga ideal och verkat för att ”den breda mitten” ska kunna gripa makten på lite sikt och så ser belöningen ut så här.
Lööf i en egen verklighet
Det börjar kanske bli dags för centerpartisterna att inse att majoriteten av svenska folket – och alla andra partier – befinner sig i en annan verklighet än Annie Lööf och hennes underhuggare.
De allra flesta har förstått att C att vägrar samarbeta med Sverigedemokraterna och partier som samarbetar med SD. De allra flesta har förstått att saken är så viktig för C att de är beredda att göra sig till ovänner med Moderaterna.
Men de allra flesta förstår nog inte vad C:s alternativ är. De allra flesta förstår nog inte varför C ids framhärda i att ett samarbete med S, MP och V i allt – utom vem som bör vara regeringsbildare – är uteslutet.
Nu börjar väljarna tröttna på obegripligheterna.
Vill chocka Sverige
Men möjligen finns det en inneboende logik i att ett parti som säger sig värna öppenhet och tolerans både vill ha en socialdemokratisk statsminister och en sverigedemokratisk budget.
Centerpartiets politiska idé är att bedriva nyliberal ekonomisk politik – avreglera! privatisera! konkurrensutsätt! sänk skatten! – inklädd i progressivitet och SD-motstånd.
Och precis det fick ju C genom sitt sätt att agera i slutet av november. Visst, Sverige har ju genom Centerpartiets lallande blivit litet svårare att regera för partiets statsministerkandidat Magdalena Andersson. Men det behöver inte vara så illa för ett parti som inget hellre vill än att under ramsor om medmänsklighet och framtidstro chockdoktrinera Sverige som vore det en latinamerikansk krisekonomi på 1980-talet.
